Kommunernas ekonomiska kris kan förklaras
Kommunförbundet har talat mycket om problem under den senaste regeringsperioden. Vård- och landskapsreformens mål nåddes inte, regeringen gjorde nedskärningar i kommunernas statsandelar, konkurrenskraftsavtalet kostade kommunerna pengar och till exempel regeringsprogrammets sparåtgärder för kommunsektorn blev aldrig som väntat.
Undra på att jag och andra på Kommunförbundet beskyllts för att vara överdrivet negativa ibland. I synnerhet då de officiella ställningstagandena som framförts i offentligheten sänt ett helt annat budskap.
Men början till all visdom är att erkänna fakta. Statistiska uppgifter om kommunerna och hela kommunsektorn visar att kommunekonomin är ute på djupt vatten. Resultatet i två tredjedelar av kommunfältet visade underskott i fjol. När man utvärderar den finansiella ställningen med nyckeltal som beaktar investeringarna var förra året det näst sämsta någonsin.
Man ska ändå inte dra alltför långtgående slutsatser om den kommunala ekonomin utgående från uppgifterna för ett år. Därför är det skäl att vänta på programmet för kommunernas ekonomi våren 2019 som ges ut på torsdag och den senaste utvecklingsprognosen för den kommunala ekonomin de närmaste åren.
Man behöver inte ha några siargåvor för att förutspå att situationen i den kommunala ekonomin inte kommer att förbättras i snabb takt. Detta beror på en kommande ökning i efterfrågan på tjänster och priset på arbete.
Inför det nya regeringsprogrammet är det viktigt att beslutsfattarna erkänner fakta. Hela den offentliga sektorns ekonomiska läge förbättrades år för år under den gångna regeringsperioden men inte den kommunala ekonomin. Den kommunala ekonomin stärktes i början av regeringsperioden men försvagades dramatiskt mot slutet.
Vad beror dessa svängningar i ekonomin på?
En anledning är misslyckade anpassningsåtgärder. Kommunförbundet har redan ett par gånger genomfört enkäter i kommunerna angående regeringsprogrammets balanseringsåtgärder och anpassningsåtgärder Båda enkäterna kommer fram till att regeringens sparlagar inte sparat något i kommunerna. Dessutom har vissa åtgärder som ingår i bilaga 6 till regeringsprogrammet helt och hållet slopats eller begravts.
Det är ödets ironi att de misslyckade anpassningsåtgärderna innebär en försvagad kommunal ekonomi under några års tid. Det beror på att man i statsbudgeten minskat statsandelarna till kommunerna i förväg med samma belopp som man tror kommer att sparas in.
Knutarna i anpassningsåtgärderna som går på sammanlagt cirka 700 miljoner euro överskuggas dock av konkurrenskraftsavtalets inverkan på kommunerna under den gångna regeringsperioden.
Finansministeriets bedömningar av inbesparingar och minskade inkomstunderlag till följd av konkurrensavtalet gjordes sommaren 2016. Enligt officiella bedömningar har konkurrenskraftsavtalets effekt på kommunernas ekonomi varit mer eller mindre neutral.
Så här i efterskott är det enkelt att kontrollera att prognosen för arbetskraftskostnaderna under konkurrenskraftsavtalet träffade nästan mitt i prick. Det betyder att en stor del av avtalets utgiftsbesparingar i kommunsektorn, alltså nyttan av de sänkta socialförsäkringsavgifterna och nedskärningarna i semesterpenningen, förverkligades enligt förväntningarna.
En stor utgiftsbesparing uteblev dock – den förmodade ekonomiska nyttan av förlängningen av arbetstiden.
Inte heller kommunernas inkomstförluster till följd av konkurrenskraftsavtalet har motsvarat uppskattningarna. Den oväntat snabba sysselsättningsutvecklingen de senaste åren har givetvis ökat hela ekonomins lönesumma samt de arbetsrelaterade skatteavdragen mer än väntat. När konkurrenskraftsavtalet ingicks förväntades skatteavdragen minska kommunernas skatteinkomster med 500–600 miljoner euro.
Bedömningarna angående statsandelsnedskärningarna gick också helt åt skogen. Kommunerna har på grund av konkurrenskraftsavtalet drabbats av extra nedskärningar genom statsandelssystemets normala justeringar, såsom indexjusteringen och justeringen av kostnadsfördelningen. Den officiella bedömningen av konkurrenskraftsavtalet beaktade inte att då arbetskraftskostnaderna minskar så går också dessa justeringar under nollstrecket.
Konkurrenskraftsavtalet minskade alltså kommunerna inkomstbas betydligt mer än väntat. Alla besparingar förverkligades inte heller. Den reella effekten av konkurrenskraftsavtalet är långt ifrån neutral för kommunerna. Effekterna märks i slutet av regeringsperioden när alla statsandelsnedskärningarna drabbar kommunerna. Kommunerna kompenseras för en del av nedskärningarna år 2020.
Under den nya regeringsperioden måste vi bli av med statsandelsnedskärningar som beror på konkurrenskraftsavtalet. Återställandet av statsandelarna minskar inte behovet att fortfarande sikta på allt mer verkningsfulla besparingar och ökad produktivitet. Men medlen att nå dessa mål måste vara fungerande och de ska inte betalas enbart av den offentliga sektorn.
