Det pratades inte just alls om kommunekonomin under riksdagsvalet. Med det komplicerade statsandelssystemet är det ett abstrakt tema som inte är lätt att förklara ute på gator och torg.

I valdebatterna däremot utlovades det desto mer av förbättringar i servicen, såsom en förlängning av läroplikten, tvåårig förskoleundervisning, tusen läkare till och satsningar på äldreomsorgen. Hur man än räknar så skulle enbart de här åtgärderna om de genomförs innebära tilläggskostnader för kommunerna på över en halv miljard euro. Staten har förbundit sig att ersätta kommunerna för de kostnader som sådana nya och utvidgade uppgifter medför.

Gamla skulder måste skötas

Utgångsläget inom den kommunala ekonomin är dåligt. Den främsta orsaken är de långvariga omställningarna i kommunernas uppgifter och inkomstbas. Då man utöver inkomsterna och utgifterna också räknar med investeringarna, uppvisade kommunekonomin i fjol de näst sämsta siffrorna sedan 1975, när man ser till nettokreditgivningen enligt nationalräkenskaperna. Det här beskriver skillnaden mellan de totala inkomsterna och utgifterna under räkenskapsåret inklusive investeringarna.  I den kommunala bokföringen periodiseras investeringarna, men också enligt denna bedömning är situationen verkligt dålig, rentav två tredjedelar av kommunerna hade ett resultat som visade underskott.

Situationen blir inte lättare av att den nya regeringen får en ”kommunekonomiskuld” på närmare en miljard euro i arv av den föregående regeringen. Det här beror bland annat på att de temporära indexfrysningarna i statsandelarna och statsandelsnedskärningarna i samband med konkurrenskraftsavtalet upphör att gälla. Man har berett sig på det här genom planen för de offentliga finanserna – som är av teknisk natur – och kommunekonomiprogrammet. Statsrådet fattade beslut om detta 4.4.2019.

Men även om finansieringen för eventuella nya och utvidgade uppgifter sköts och de tidsbegränsade nedskärningarna avslutas, vilket den gällande lagstiftningen och besluten förutsätter, förbättrar åtgärderna ännu inte kommunekonomin. Det är bara försämringen av den som upphör.

Kommunekonomin behöver en ”balanseringsmiljard”

Enligt planen för de offentliga finanserna (4.4.2019) är verksamhetens och investeringarnas kassaflöde i den kommunala ekonomin enligt kalkylen över utgiftstrycket negativt med 1,2—1,7 miljarder euro under hela ramperioden 2020—2023.

Också kommunernas lånestock fortsätter att växa i rask takt. Nu har också de ökande social- och hälsovårdsutgifterna inkluderats i bedömningen av utvecklingen inom den kommunala ekonomin. Enbart förändringen i befolkningens åldersstruktur ökar servicebehovet med cirka 0,5 procent årligen. Kalkylen över utgiftstrycket är teknisk, och förutser inte några anpassningsåtgärder.

För att man ska klara av finansieringen av välfärdstjänster och övriga uppgifter som kommunerna ansvarar för samt det ökade investeringstrycket och det eftersatta underhållet, måste den här gapande klyftan mellan inkomster och utgifter åtgärdas systematiskt. Man måste kunna göra investeringar också inför framtiden, till exempel för att fullt ut kunna utnyttja digitaliseringen eller artificiell intelligens.

Det här betyder att staten redan under regeringsförhandlingarna måste bereda sig på arbetet för att balansera kommunekonomin, vilket kräver ytterligare en miljard euro. Det förutsätter balanseringsåtgärder både från statens och kommunernas sida genom minskade utgifter och en stärkt inkomstbas.

Antalet metoder är begränsat: en ökad statsandelsfinansiering, ändringar i kommunernas uppgifter som genuint minskar kostnaderna och en starkare skatteinkomstbas, till exempel genom en kanalisering av kapitalskatteinkomster till kommunerna. Troligen lönar det sig att tillämpa alla dessa metoder.

Kommunerna bör aktivt delta i balanseringstalkot

För att åtgärderna för att balansera den kommunala ekonomin ska vara verkningsfulla, bör de beredas tillsammans med kommunfältet. Kommunerna bör också ta sin del av ansvaret bland annat genom att prioritera utgifter och investeringar. Det går inte heller att undvika höjningar av kommunalskatten.

Hållbarheten i den kommunala ekonomin glömdes nästan helt bort i valdebatterna. Så får det inte gå i regeringsförhandlingarna.

Keskustele

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *