Min integration på Helsingfors arbis

5.10.2016
Bloggar Maria Kramar von Numers

I integrationsbloggen skriver personer som själv valt svenska som integrationsspråk, personer som arbetar med svensk integration och politiker. De ser på svensk integration från olika synvinklar och ur sitt eget perspektiv.

Maria skriver om sina svenska studier i Helsingfors.

På våren 2016 började Arbis med ett pilotprojekt SFX, där man kunde utbilda till närvårdare. Trots att jag är utexaminerad socialarbetare tog jag också del i den här kursen med önskan och viljan att lära mig språket och utvidga min vokabulär. Jag var ivrig eftersom de sade att allt ska vara på svenska vilket betyder att man måste kunna språket för att följa med. Till slut hamnade jag igen i en blandad grupp där det också fanns elever som just började läsa svenska. Vokabulären var enkel för mig och jättesvår för nybörjarna. Vi använde också mycket engelska så det var inte nånting som jag önskade mig.

Inom SFX programmet fick vi också en månad av praktik där vi framör allt borde utveckla våra muntliga språkkunskaper och det lyckades inte så bra alls. Eftersom har jag ganska många år jobbat också inom sektorn för äldre människor valde jag att göra min praktik på samma sätt här. Tyvärr fick jag jobba med människor som hade minnesjukdomar och var jättetrötta och därför kunde jag inte tala mycket med dem.

På vårterminen på Arbis, deltog jag också i en grupp som heter Cafee Svenska eftersom den hörde till min integrationsprogram och där var jag i en grupp med bara pensionerade damer som är finskspråkiga och som ville tala eller förbättra sin svenska. Det var en intressant upplevelse. Först kändes det lite konstigt men snart började jag känna mig jätte välkommen och stämningen var varm. Till slutet av terminen organiserade läraren sommarläger hos henne nära Ekenes och där umgicks vi i tre dagar. Det kännde som jag fick en ny familj och jag trivdes bra.

Denna vår slutade också fortsättningen av svenska kursen 9-10 eftersom vi blev bara två elever kvar som var intresserade att fortsätta och därför tog jag preparationskursen igen och bestämde mig för att göra allmänaspråkexamen i april. Det gjorde jag och jag lyckades.

Sommaren närmade sig med stora steg och Arbis var på väg att stänga dörren igen. Jag visste att den här gången stänger Arbis dörren för mig som studerande efterom jag uppnått allt som tillhör min integrationsprogam. Samidigt hände det att Arbis öppnade en annan dörr för mig och jag steg in som pilateslärare.  Den här hösten fick jag jobba på Arbis som timlärare i pilates och barngymnastik eftersom jag sysslade med det i många år i mitt land i Slovenien.

Idag väntar jag också på att börja med min arbetsprövning på svenska samt förbereda mig att börja läsa finska.