Torontos slogan: Diversity, our strength

21.9.2016
Torgbloggen Liselott Sundbäck, svensk invandrarkoordinator

Jag läser tankesmedjan Fores rapport ”Kanadamodellen- hur invandring leder till jobb”. Forskare vänder och vrider på Kanadas invandringsarbete och kommer till tre slutsatser. Det funkar för att samhällets attityd till invandring är positiv och det finns en stolthet över invandringen. Det funkar för att civilsamhället är engagerat i en mycket större grad i integrationsarbetet. Det funkar för att invandrarna är sysselsatta.

Invandringen är långt reglerad via poängsystem sedan 1970-talet (ca 60 % av invandrarna som blir permanenta invånare årligen kommer via poängsystemet). Kriterier som poängsätts är utbildning, språkfärdigheter, ålder samt kännedom om Kanada. Regeringen och parlamentet väljer ut humankapital till nytta för samhälllet och ekonomin.

Kanada utgör en socialliberal modell för invandring med friare arbetsmarknad, mindre bidrag, starkare civilsamhälle och mindre diskriminering. En stor del av integrationsarbetet organiseras via statliga upphandlingar som organisationer långt vinner. Många organisationer drivs av invandrare själv. Detta i sin tur leder till en sysselsättning för invandrare i integrationsarbetet. Samtidigt stöder det integrationen via kamratstöd när nyanlända träffar andra nyanlända. 

Det leder också till en ”kölvattenseffekt” eftersom bilden av invandrare blir den sysselsatta välintegrerade invandrare som känner till det mottagande samhället och de kanadensiska värderingarna. Därför är attityderna kring invandring positiva. Invandringen ses inte som en belastning och det finns inget invandrarfientligt parti.

Vad hönan och ägget är kan man fundera på, om sållningen är sträng och merparten av dem Kanada tar emot är utbildade, kan språk och har lätt att integreras blir attityderna säkert mera positiva än om man tar emot svårsysselsatta personer. En ingrediens i Kanadas integrationsrecept som även lyfts fram i rapporten är den levande tvåspråkigheten (engelska/franska) som medför en större förståelse för språklig mångfald och därmed ett öppnare klimat för mångfald överlag. Det låter också bekant- kan vi vända vår tvåspråkighet i Finland till en styrka och mångfaldserfarenhet?

Jag förespråkar inte ett poängsystem och det finns mycket vi kan ifrågasätta i sållningen. Men jag tycker vi borde jobba för de tre grundpelarna som Fores publikation utpekar som avgörande. Attityder, civilsamhället och jobb. Å andra sidan låter de tre grundpelarna bekanta. Var gör vi redan detta? I Närpes. Och i övriga svenskfinland (på många ställen också i finska Finland). Civilsamhället är med vilket leder till ökad delaktighet i närsamhället. Sysselsättningen leder till känsla av självständighet. Attityderna välkomnar.

Just denna vecka tycker jag samhällets attityd och framförallt våra ledares attityder är värda att lyfta fram. Mellan raderna efterfrågar jag ett starkare ställningstagare från våra ledare i attitydfrågan. Hur ser våra ledare på invandring? Vilka organiserade motrörelser låter man växa fram och hur låter man dem agera?

Psst! En av huvudtalarna på vårt integrationsseminarium i november kommer från Immigrant Services Society i Kanada. Välkommen med!

http://kommuntorget.fi/kurstorget/finlandssvenska-integrationsdagar/

http://fores.se/kanadamodellen-hur-invandring-leder-till-jobb/