Integration på Åland – nya öbor som trivs

8.6.2016
Torgbloggen Liselott Sundbäck, svensk invandrarkoordinator

aland-468429__340

Det är imponerande att se hur det åländska samhället ser på integration och bemöter nyanlända, så inividbaserat. Möjligheten finns eftersom antalet är så litet. Kompetencentret för integration under Arbets- och näringsministeriet erbjöd förra veckan fortbildning och nätverksbygge för dem som jobbar med integrationsfrågor på Åland.

Vi hörde representanter från polisen, skattebyrån, FPA och minister Nina Fellman som inledde dagen. Jag är imponerad av förmågan och viljan att samordna integrationtjänsterna. Och av näringslivets medverkan. Representanter från företagssidan som ställer sig upp och säger att de är oroliga över hur de som kommer som arbetskraftinvandrare inte integreras socialt.

Åland har inget mottagningscenter för asylsökande, men det bor endel asylsökande här ändå via den lokala pingstkyrkan. De är registrerade vid en förläggning på fastlandet men kan bo här under vänteprocessen. Åland har även tagit emot kvotflyktingar som de 20 syrier som kom i höst och snart kommer nya familjer till Brändö. Senast tog man emot 2008.

Om vi jämför situationen med fastlandet och pratet om kommunplatser för asylsökande som får uppehållstillstånd så har man här inget problem med bostäder. Med en relativ arbetslöshet på 3,5 procent torde det även finnas jobb. Men här finns förstås andra utmaningar som långa avstånd, i dags dato är det oklart hur integrationsutbildningen för vuxna ordnas just på Brändö.

Arbetskraftsinvandringen är stor, mest från EU/EES områden och primärnäringen är den största arbetsgivaren- äppel och fiske. Frågan är hur arbetskraftsinvandrarna integreras i närsamhället i och med att de jobbar långa dagar. För att underlätta integrationen har Medis (Medborgainstitutet) gått inför arbetssvenska. Landskapsregeringen betalar för dem som vill lära sig svenska under arbetstid. Läraren åker ut till arbetsplatsen och undervisar, 50 procent går som egen tid och 50 procent ska vara av arbetstiden. Arbetsgivarna har tillsvidare inte nappat på denna form så mycket- men förhoppningen är att de ska se mervärdet med att arbetstagarna kan svenska enligt Medis lärare Siw Ekström.

Den förberedande undervisningen ordnas via språkstöd- det finns inte ännu S2 (svenska som andraspråk) undervisning men tanken är att införa S2- undervisning enligt läroplanen för svenska som andraspråk. I 13 skolor går 110 elever med annat modersmål än finska eller svenska, de största språkgrupperna är rumänska, lettiska, estniska och ryska. Ålands gymnasium (som även erbjuder yrkesexamen) erbjuder språkstudier med yrkesinriktining, i vår utexamineras närvårdare och servitriser. Arbetsförmedlingen skickar efter sin inledande kartläggning de personer som är i behov till gymnasiet för validering. Deras kompetens valideras och de erbjuds vid behov att avlägga fristående examen där de kan påvisa sina kunskaper i en viss branch.

Vi fick också ta del av Jakobstadsregionens integrationsmodell som Kommuntorget skriver om i det nyaste numret. Integrationskoordinator Eva-Maria Emet påpekade vikten av samarbete för att integrationen ska fungera. Och att samarbetet ska vara nerskrivet och gjort till en process- annars glöms det lätt bort även om just nätverkande och samarbete är grundläggande för att integrera i samhället.

Minister Fellman talade om bemötande, just det som är a och o vid integration, att de nyanlända känner att de trivs i sitt nya närsamhälle. Det som kostar och käns svårt idag är förutsättningarna för framgång imorgon, sade hon. Att satsa lite extra på integrationen idag ger stort mervärde imorgon. Vi hörde också nyanländas erfarenheter och när frågan ifall de tänker stanna kvar ställdes sade alla sex panelister ja men det är klart- på klingande åländska. Även om integrationsprocessen varit svår upplevde de inga behov av flytt till större städer eller andra landsmän. Så om vi lyckas integrera i närsamhället är ju sannolikheten att stanna kvar mycket större. Eller hur?