Institutet för de inhemska språken rekommenderar benämningen landskap i stället för självstyrande område för de administrativa enheter som föreslås i anslutning till förvaltningsreformen.

En ytterligare fördel med landskap är att det är enkelt att bilda sammansättningar till ordet: landskapsindelning och landskapsförvaltning.

Den indelning som uppstår ser nämligen ut att vara identisk med den som gäller för de existerande landskapen. I ett sådant läge är det ur en språklig synvinkel vilseledande och onödigt att skapa en ny benämning. En ytterligare fördel med landskap är att det är enkelt att bilda sammansättningar till ordet: landskapsindelning och landskapsförvaltning.

Varför är då självstyrande område olämpligt? Jo, det är både långt och vilseledande. Benämningen är otymplig att bilda sammansättningar till och leder till otympliga konstruktioner som indelning i självstyrande områden och styrelsen för Mellersta Österbottens självstyrande område.

Långa namn tenderar att leda till förkortningar, vilket vi sett när vi för några år sedan fick regionförvaltningsverk och närings-, trafik och miljöcentraler. De långa namnen förde med sig de ogenomskinliga förkortningarna RFV och NTM. Till en början användes dessutom de finska förkortningarna avi och ely även på svenska, vilket stred mot rekommendationen för gott myndighetsspråk.

Att myndigheter använder förkortningar och bildar långa namn följer inte heller i övrigt rekommendationen. Dessutom är benämningen självstyrande område vilseledande i och med att självstyre används i andra kontexter, både i Finland och utomlands.

I Finland förknippas självstyre framför allt med Åland. Om självstyrande område tas i annat bruk i samband med reformen, befinner vi oss i en situation där vi har två olika typer av självstyrande områden, dels den vi förknippar med Åland, dels den som förknippas med social- och hälsovård, vilket är olämpligt och förvirrande.

Keskustele

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *