Det bortglömda folket
Att de statliga utredningsmännen Jan-Erik Enestam och Ossi Repo föreslår att kommunerna från Vörå i norr till Kristinestad i söder går samman i en storkommunen kallad ”Nya Vasa” är en sak.
Men.
När Suupohjan Sanomat i Kristinestad frågar (14.1) de lokala ledamöterna i stadsfullmäktige vad de anser om förslaget är svaret antingen ja, kanske eller nej.
Någon säger att ”Nya Vasa” är att föredra framom en fusion med Närpes och Kaskö. Någon säger att det är bäst att Kristinestad förblir självständig men att när statsandelarna minskar finns inget annat alternativ än en fusion. Någon säger att Kristinestad ska gå samman med de finskspråkiga grannarna. Någon klagar över att utredningsmännen inte kom med något alternativ. Någon vill änu inte ta ställning.
Och märk väl:
Inte en enda av fullmäktigeledamöterna svarar att de först ska diskutera saken med sina väljare, folket i hembyn eller så.
I det område som var föremål för fusionsutredningen finns cirka 370 folkvalda fullmäktigeledamöter. I ”Nya Vasa” skulle antalet minska till 59.
Utredarna Enestam och Repo hade hjälp av en arbetsgrupp för demokrati och framtidsfrågor. Ledande kommunalpolitiker i de kommuner som var föremål för utredningen skulle där utreda hur invånarna kunde delta i och påverka beslutsfattandet i den nya stora kommunen.
Arbetsgruppen ville se på närservicen ur ett invånarperspektiv men var överens om att det kommunala beslutsfattandet bygger på en representativ demokrati. Direkt demokrati kan vara svår och att genomföra och resurskrävande. Risken är att den får större betydelse än den egentligen ska ha, hette det i arbetsruppen.
Men visst påpekades där också att i fall beslutsfattandet flyttas längre bort från kommuninvånarna behövs nya kompletterande former av demokrati: i jättestora kommuner ökar betydelsen av direkt demokrati.
Arbetsgruppen för demokrati och framtidsfrågor framhöll sin politiska sammansättning och centrala ställning som en länk till beslutsfattarna i de enskilda kommunerna.
I sitt förslag till hur beslutsfattandet i ”Nya Vasa” organiseras hade utredarna räknat ut hur platserna i nya storfullmäktige skulle komma att fördelas mellan kommunerna och de politiska partierna.
Därmed var utredarna och kommunpolitikerna i Arbetsgruppen för demokrati och framtidsfrågor nöjda.De resonerade ur ett överhetsperspektiv. Lika lite som de stadsfullmäktigeledamöter som lokalbladet Suupohjan Sanomat i Kristinestad vände sig till talar utredarna och deras medhjälpare om att fråga medborgarna om vad de tänker och vill.
Visst.
Utredarna visar i svart på vitt hur de politiska partierna ska vara företrädda i den nya kommunala beslutsstrukturen. Men:
De har ingenting att säga om hur medborgarna ska aktiveras i valet till superfullmäktige. För att inte tala om hur vi ska åstadkomma en fungerande kontinuerlig medborgerlig delaktighet och påverkan mellan politiska val.
Kommunalpolitikerna som medverkade till utredningen är kunniga och seriösa men utan att kanske ens vara medvetna om det skiljer de mellan sig själva och alla andra – mellan de förtroendevalda, som har ett indirekt mandat att utöva makt och väljarna, som i värsta fall kan utöva en direkt demokratin som (i de förtroendevaldas ögon) rent av kan vara av ondo.
Så blir diskussionen om demokratin och framtiden exkluderande i stället för inkluderande.
Var är medborgarna? Var är byaföreningarna, byaråden och andra lokala föreningar och intressenter? Var är alla de som bildar medborgarsamhället som allt bygger på?
I fall landskapet Österbotten delas in i en eller två kommuner räcker den indirekta demokratin inte till. Även om en och annan förtroendevald fortfarande skulle tro på den vore den förbrukad i allmänhetens ögon.
Det bortglömda folket.
Utgående från det ska ju medborgardelaktigheten, ”närdemokratin”, byggas.
