Kommunarbetsgivarna: Lönegapet mellan kvinnor och män är relativt – och för dyrt att åtgärda med avtal

Arbetsmarknadsdirektör Markku Jalonen, KT.
Arbetsmarknadsdirektör Markku Jalonen, KT. ( Uzi Varon)
9.1.2020

Arbetsmarknadsdirektör Markku Jalonen väntar sig svåra kollektivavtalsförhandlingar.

Kommunbranschens egentliga kollektivavtalsförhandlingar inleds på tisdag 14.1. Avtalsförhandlingarna omfattar över 420 000 arbetstagare och tjänstemän.

Kommunarbetsgivarnas arbetsmarknadsdirektör Markku Jalonen förväntar sig svårare förhandlingar än vanligt.

–  Kommunbranschens förhandlingar är aldrig enkla, men nu kan man se speciella svårighetskoefficienter.

Teknologiindustrins och Industrifackets kollektivavtal som slöts i lördags är riktgivande för vårens förhandlingar. Det tvååriga kollektivavtalet ger löneförhöjningar på sammanlagt 3,3 procent. Det första året stiger löner med 1,3 procent, sedan med 2 procent. Dessutom avlägsnas de extra arbetstimmar som infördes som en del av konkurrenskraftsavtalet 2017.

Ingendera part inom kommunbranschen ser Teknologiindustrins avtal som ett bra exempel för de egna förhandlingarna. Kommunarbetsgivarna är inte berett att avstå från konkurrenskraftsavtalets extra arbetstimmar.

– Vi har inte råd att förkorta arbetstiden eftersom servicebehovet har ökat. En nedmontering av konkurrenskraftsavtalet skulle leda till ett ytterligare rekryteringsbehov på ungefär 5 000 personer, säger Jalonen.

Vårdarfacken Tehy och Super kräver för egen del jämställdhetsprogram och fleråriga extra löneförhöjningar för den kvinnodominerade vårdarbranschen.

Jämlikare löner kostar miljarder

Tehy och Super har fört fram tilläggsförhöjningar på 1,8 procent per år för att minska på lönegapet mellan vårdbranschen och övriga mansdominerade branscher.

Kommunarbetsgivarna menar att kravet är ekonomiskt ohållbart och befarar att en branschs tilläggsförhöjningar leder till att andra kräver detsamma.

– Kravet skulle kosta åtta miljarder euro. För att förverkliga det borde kommunalskatten höjas med nästan en procent.

Enligt Jalonen är lönegapet mellan kvinno- och mansbranscher ett relativt begrepp. Kommunbranschens kollektivavtal behandlar trots allt bägge könen jämlikt. Enligt Jalonen finns problemet snarare ute i samhället.

– En bra utveckling vore att kvinnor och män fördelades jämnt över kvinno- och mansbranscherna.

Historiskt dålig kommunekonomi

I efterdyningarna av konkurrenskraftsavtalet har fackförbunden ställt höga krav, samtidigt som kommunekonomin går dåligt. Jalonen hoppas att man i lönekraven beaktar den ekonomiska situationen.

– Kommunekonomins tillstånd är historiskt dåligt. Överdimensionerade löneanspråk passar inte i ekvationen. Det finns inte resurser för allt det som krävs.

Jalonen påminner om att många kommuners betalningsförmåga prövas redan nu. I fjol genomgick hela branschen en samarbetsförhandlingsrumba: i ungefär 70 kommunala enheter genomfördes samarbetsförhandlingar.

Framöver kommer till exempel vårdpersonaldimensioneringen och vårdgarantin att föra med sig ytterligare utgifter. För att förbättra situationen föreslår Kommunarbetsgivarna att kommunernas grundfinansiering höjs.

Däremot så hoppas Jalonen att staten håller sig långt ifrån kollektivavtalsförhandlingarna.

Staten har inte budgeterat för dessa förhandlingar. I gapet mellan kommunernas utgifter och inkomster ryms flera miljarder. Därför behövs realism i målsättningarna. Tålamod är en dygd.

Artikeln är en översättning av Kuntalehtis intervju med Markku Jalonen.

HÅLL KOLL PÅ KOMMUNSEKTORN.
Beställ Kommuntorgets nyhetsbrev här