Sam Vuorinen: Smart anpassning betyder inte en kontrollerad nedmontering av kommunerna

Inom den kommunala sektorn har man under de senaste åren i allt högre grad börjat diskutera smart anpassning.

Begreppet har fått en oförtjänt negativ klang, eftersom anpassningarna i kommunerna oftast har inneburit minskningar i service, driftskostnader, balansräkning och investeringar i korstrycket mellan en krympande budgetram och befolkningsutvecklingen. Det verkar också som att begreppet allt oftare används enligt vars och ens egen subjektiva uppfattningar.

Sitra definierade år 2020 följande megatrender: den ekologiska rekonstruktionen är brådskande, befolkningen blir äldre och mångfalden ökar, nätverksmakten blir starkare, teknologin kopplas till allting och ekonomin söker riktning. Det är alltså för svartvitt att konstatera att det av dessa endast är ekonomin eller befolkningsutvecklingen som inverkar på primärkommunernas livskraft, det vill säga på kvarhållnings- och attraktionskraften.

När vi talar om livskraft fastnar vår blick lätt endast på de växande stadsregionerna.

Utöver megatrenderna har också regionala och lokala fenomenen stark inverkan på strategiarbetet i kommunerna och städerna. Samtidigt som kommunerna allt mer utvecklas i olika riktning, bör man sträva efter att jämna ut regionala skillnader enligt principerna för smart anpassning. Det här har en större effekt när det gäller att stärka livskraften i ett kortare tidsperspektiv, medan megatrendernas påverkan är tydlig när man granskar beslutsfattandet på lång sikt.

När vi talar om livskraft fastnar vår blick lätt endast på de växande stadsregionerna, deras företagspotential, självförsörjningsgrad i fråga om arbetsplatser samt på utvecklingen av befolkningen och ekonomin. Livskraften består dock i större utsträckning också av delaktighet, en trivsam miljö och trygghetskänsla samt många andra faktorer.

Anpassningen handlar alltså inte om att minska eller krympa verksamheten i de områden som ligger utanför städerna på städernas villkor, utan om specialisering och omställningsflexibilitet. Det behövs också utomstående tankegångar som stöd för beslutsfattandet, prioritering av åtgärder och planering av tjänster inom den offentliga förvaltningen, till exempel med hjälp av expertis från den privata sektorn, partners och gränsöverskridande projektinitiativ genom olika konsortier.

I stället för att uttryckligen sträva efter tillväxt bör man övergå till specialiseringsstrategier som förankrar och ger näring åt tillväxt, även om man inte specifikt siktar på det.

Region- och kommunforskningscentralen vid Östra Finlands universitet genomför för närvarande också ett forskningsprojekt om smart anpassning i Finland. Undersökningen skapar en lägesbild av hanteringen av förändringen i de områden och kommuner i Finland där befolkningen minskar och blir äldre. Det finns en beställning för projektet och det finansieras av Statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet.

Förhoppningsvis kommer begreppet smart anpassning härefter inte att kopplas till en kontrollerad nedmontering av kommunerna, eller ses som den gamla sammanslagningsdiskussionen i ny förpackning – det borde snarare erkännas som en möjlighet till förnyelse och specialisering i regionerna. I stället för att uttryckligen sträva efter tillväxt bör man övergå till specialiseringsstrategier som, när de fungerar, förankrar och ger näring åt tillväxt, även om man inte specifikt siktar på det.

Det här är en artikel från Kommuntorget 4/2021. Vill du prenumerera på Kommuntorget? Gör din beställning HÄR.