Linnéa Henriksson: Kommunerna vill inte vara sommarkatter
I augusti fylls Facebook plötsligt av uppmaningar om att inte glömma bort sommarkatterna. Jag rycker till lite. Jag är ganska ointresserad av djur (läs: mest rädd) men har ändå aldrig riktigt kunnat förstå att problemet med sommarkatter kan uppstå.
Det är väl fullständigt självklart att man inte kan mata och umgås med en katt (eller annat djur) under en sommar och sedan bara överge den och tro att den klarar sig självt.
Sommarkatterna fungerar dock som metafor för en typ av samhällsproblem. Raseborg, min hemkommun, kan se tillbaka på en livlig sommar. Turistattraktionerna Fiskars bruk och Svartå slott har haft rekordmånga besök. I Ekenäs har besökare fyllt hamnkvarteren och Stallörsparken, Kungsgatan och parkeringarna och gatorna i centrum, oftast med bilar som är bredare än rutorna och chaufförer som inte riktigt vet vart de är på väg. Restauranger och hotell har tidvis varit fullbokade. Det är fantastiskt trevligt, på nästan alla sätt. För företagarnas del kompenserar det kanske för en del av bortfallet under vårens stiltje. För resenärernas del kanske den delvis påtvingade hemlandsturismen gav nya insikter om platser som inte är alltför avlägsna. En lite piggare fastighetsmarknad, ökad försäljning av byggmaterial och båtar och husdjur vittnar om små förändringar i prioriteringar, beteende och tidsanvändning. De mest optimistiska hoppas på nya inflyttare, de mer dämpade uppfattar att folk snarare gjort slag i saker de funderat på tidigare. Det långtida resultatet återstår att se.
Raseborg är inte alls den enda kommunen som haft liknande utveckling. Samma fenomen, med små variationer, syns i Hangö, på Kimitoön, i Pargas och på många andra små orter som är så trevliga i solsken och sommarvärme. Men precis här, när blicken drunknar i mysiga små caféer med hemgjord glass och små butiker med särskilt utvalda varor, är det skäl att påminna om sommarkatterna.
Kommuner vill inte heller vara sommarkatter. Kommuner överlever inte enbart på personer som matar, smeker och håller om under sommarmånaderna. De som upprätthåller caféer, glassfabriker och affärer behöver förutsättningar att leva året runt. Man kommer en bra bit på väg genom egen aktivitet (både privatpersoner och kommuner), men för att leva väl året runt skulle det underlätta om inte så stor del av den övriga samhällsutvecklingen just nu skulle styra mot koncentration och större centrum. Ju fler olika funktioner och arbetsplatser som koncentreras till större centrum, av myndigheter, av banker, av organisationer och företag, desto svårare blir det för mindre orter att inte tilldelas rollen av sommarkatt.
