Regeringsprogrammet väckte en omfattande kulturdebatt
Den nuvarande regeringen har gjort kulturen till ett spetsprojekt där målet är att förbättra tillgängligheten till kulturtjänster och att bättre än förut identifiera vilka välfärdseffekter kulturen har.
Det här är en mycket positiv sak och samtidigt en stark signal till fältet om kulturens visträckta betydelse för samhället. Jag önskar att spetsprojektet utvecklas utifrån den gedigna kompetens som finns i vårt land. Det finns inte tid att uppfinna hjulet på nytt. I stället bör man på ett mångsidigt sätt utnyttja beprövad god praxis, stärka de nätverk som finns i kommunerna och förbättra kompetensen.
För att uppnå målen för spetsprojektet behövs det framför allt samarbete inom förvaltningen. Det gäller särskilt både undervisnings- och kulturministeriet och social- och hälsovårdsministeriet. Likaså börjar det bli hög tid för kommunerna att satsa på ett brett samarbete över sektors- och kommungränserna.
Skrivelsen i regeringsprogrammet om större handlingsfrihet för kommunerna har skapat oro i kulturkretsarna.
Målet är inte att slopa tjänster som nu är lagstadgade utan snarare ska det bli möjligt för kommunerna att ordna kulturtjänsterna på ett flexibelt sätt. På agendan står de lagstadgade behörighetsvillkoren och uppluckringen av dem. Jag anser att det finns anledning att göra skillnad mellan de behörighetsvillkor som krävs för substanskunnandet och ledningen samt den yrkeskompetens som behövs inom förvaltningen. I kommunerna skulle det behövas flexibilitet och svängrum uttryckligen inom förvaltningen.
Kommunerna bör kunna slå ihop administrativa funktioner när det är vettigt med tanke på de lokala förhållandena. Den ordinarie verksamheten ska också i fortsättningen vara professionell och av hög kvalitet. Det är inte meningen att ge avkall på yrkeskompetensen.
På undervisnings- och kulturministeriet har det inletts flera processer som gäller kulturtjänsterna och som ska uppfylla målen i anknytning till spetsprojektet.
Arbetsgrupper som inlett sitt arbete är en arbetsgrupp som bereder ett museipolitiskt program, en arbetsgrupp som drar upp regionalpolitiska riktlinjer för kulturtjänster, en styrgrupp som ska främja principen om att för betydande offentliga projekt ska en procent av budgeten reserveras för konst och en arbetsgrupp som ska bereda revideringen av lagstiftningen för finansieringen av kultur. Nu finns det alla tiders chans att äntligen dra upp långsiktiga kulturpolitiska riktlinjer i vårt land.
