"Det digitala språnget inom social- och hälsovården ska tas tillsammans"
De ICT-lösningar som behövs för att genomföra de kommande reformerna måste tas tillsammans av flera aktörer. Ett enda ICT-system för social- och hälsovården i Finland kan jämföras med en återgång till Sovjetunionen, säger experter på Social- och hälsovårdens ADB-dagar.
– Vi måste arbeta tillsammans och utnyttja den kunskap och de system som redan finns för att utveckla de ICT-lösningar som behövs, säger Maritta Korhonen, informationsförvaltningsråd vid Social- och hälsovårdsministeriet.
Hon poängterar att det är viktigt att alla aktörer har klara roller och att samarbetet och koordnineringen mellan olika ICT-tjänstelevrantörer och -producenter måste förbättras.
– Men det är klart att ingen enskild aktör kommer att klara av att bygga ett heltäckande ICT-system för hela social- och hälsovården i Finland, säger Korhonen.
Ett enda system är inte heller något man strävar efter. De experter som samlas på Social- och hälsovårdens ADB-dagar är överens om att det är bra med konkurrens och att man vill undvika en monopolställning.
Däremot borde de olika systemen kommunicera med varandra och använda sig av samma data. Idealet är att systemen i sig inte är platser där man lagrar data, utan att de olika systemen kan använda sig av samma data i realtid. Korhonen talar om ett ekosystem för olika ICT-lösningar där t.ex. Apotti i Nyland kan vara en fungerande komponent.
Alla behöver inte bli digitala
Korhonen påpekar att valfrihetsmodellen ställer nya krav på ICT-lösningar, både för producenterna och för kunderna.
Aki Lindén vd för HNS säger sig vara bekymrad över att de digitala tjänsterna främst verkar rikta sig till unga, relativt friska personer som bara då och då är i behov av sjukvård.
– Vi vet ändå att 10 procent av befolkningen använder 80 procent av resurserna inom social- och hälsovården. T.ex. äldre personer. Hur ska man få dem att använda digitala tjänster, undrar Lindén.
Han tar som exempel sin mamma som inte själv kommer ihåg om hemtjänsten varit på besök eller inte och knappast heller skulle kunna kolla upp saken via ett datorprogram.
Korhonen ser inte utvecklingen som sådan att alla patienter ska vara tvungna att få sin service digitalt. Däremot menar hon att yngre och friskare personer gärna kan utnyttja den digitala servicen och på det sättet belasta social- och hälsovården mindre. Då frigörs resurser att ge personlig service åt t.ex. den äldre befolkningen.
– Inte ska vi ha ett system med samma service för alla, utan ett system där alla får service eenligt sina egna behov.
Korhonen hoppas också att det via digitala tjänster i framtiden ska vara lättare att sköta ärenden för en annan persons räkning.
– En anhörig kan t.ex. beviljas tillstånd att sköta sina äldre föräldras ärenden och få ta del av deras patientinformation digitalt. Det skulle underlätta många personers vardag om den processen blev smidigare.
