I många familjer lever man nu i spännande tider. Det är nämligen skolanmälningarnas tid.

När Alvin 5 år berättar att han den här veckan ska anmäla sig till förskolan kan han knappt stå still. Ögonen strålar och gossen hoppar av glädje. Att börja förskolan är jättestort för Alvin. Han bor på en språkö, i en tvåspråkig familj och ska börja i svensk förskola.

Nu gäller det bara för Alvins, och för alla andra blivande skolbarns föräldrar, att sköta anmälan på ett sådant sätt att barnets skolplats inte sjabblas bort.

Även ute i kommunerna är anmälan till skolan en viktig sak som man satsar mycket på. Man strävar efter att informera på ett tydligt och trevligt sätt. Broschyrer trycks upp och små filmer produceras. Med hjälp av dem är skolanmälan en enkel match.

Det visar sig att informationen är bristfällig gällande anmälan till svensk utbildning.

Fast inte för Alvins mamma. Hon följer de finskspråkiga instruktionerna på kommunens hemsida men lyckas ändå inte anmäla Alvin till den svenska förskolan. Trots att skolan är kommunal och har funnits många år på orten. Det visar sig att informationen är bristfällig gällande anmälan till svensk utbildning.

Besynnerligt, tänker jag och börjar gå igenom språköarnas hemsidor, det vill säga de femton finskspråkiga kommunerna i landet som erbjuder svensk småbarnspedagogik och grundskola, i vissa fall även gymnasieskola. Jag upptäcker förstås att alla språkö-kommuner har finska hemsidor. Det tycker jag fortfarande är helt förståeligt. Kommunerna är ju enspråkigt finska.

Men när jag försöker hitta information om den svenska utbildningen så blir jag förvirrad.

För det första måste den som söker informationen kunna finska.

För det andra måste hen förstå att informationen kan finnas under vilken rubrik som helst.

För det tredje kanske det inte alls finns någon information eftersom utbildningsanordnaren är privat.

På vissa hemsidor måste man gå igenom namnen på alla daghem och själv dra slutsatsen, att om namnet är svenskt så finns det förmodligen svensk småbarnspedagogik på orten.

Endast två av språkö-kommunerna presenterar den svenska utbildningen på svenska.

Tre kommuner skiljer sig från mängden. På deras hemsidor kan man välja språk. Jag väljer svenska och då öppnas en kort sammanfattande sida med länkar till den svenska verksamheten. Det här är en enkel lösning, tänker jag och hittar vad jag söker.

Nu är jag intresserad av hur språkö-kommunerna informerar om anmälan till skolan. Jag fortsätter spana. Alla kommuner informerar om när, var och hur anmälan går till. På finska. Endast två av språkö-kommunerna presenterar den svenska utbildningen på svenska. Alla andra kommuner informerar endast på finska och i flera kommuner nämns inte det svenska utbildningsalternativet.

Det förstår jag inte alls.

Svensk utbildning är ju inte vad som helst, det är utbildning på det andra inhemska språket!

En finskspråkig kommun har all orsak att vara stolt över sin svenskspråkiga utbildning. Oavsett om den är kommunal eller privat så innebär den social hållbarhet för kommuninvånarna. Att erbjuda utbildning på båda inhemska språken gör kommunen attraktivare för många och i tider med brist på arbetskraft inom många sektorer borde kommunerna förstå att konkurrera även på detta plan.

Istället för att pruta på information som kan vara avgörande vid valet av boendeort så borde kommunerna med stora bokstäver på sina hemsidor berätta om de olika utbildningsalternativen. Svensk utbildning är ju inte vad som helst, det är utbildning på det andra inhemska språket!

Och för många, till exempel för Alvins familj, var det just tillgången till svensk utbildning som gjorde att de köpte hus i den här språkö-kommunen. Och det tackar nog kommunen också för. Alvins pappa jobbar ju inom en bransch med stor personalbrist. Alvins pappa är läkare.