I integrationsbloggen skriver personer som själv valt svenska som integrationsspråk, personer som arbetar med svensk integration och politiker. De ser på svensk integration från olika synvinklar och ur sitt eget perspektiv.

Maria skriver om sina svenska studier i Helsingfors och kommer att fortsätta blogga för oss på hösten.

Jag heter Maria Kramar von Numers och har bott i Finland i två år. Jag flyttade hit den 26. 12, just efter Julafton och började studera svenska direkt i januari. Jag hörde att Arbis bjuder en kurs som heter Svenska för föräldrar och det var just nånting som jag behövde eftersom jag hade 9 månader gammal bebisen hemma.

Jag fick studera på måndagarna och fredagarna på 2,5 timme per kurs och Arbis har organiserat barnvakt med två snälla tanterna som sköte 4 barn. Det kände tryggt att veta att mitt barn är nära mig i andra klassrummet och tanterna kan alltid no mig om det behövs. På Arbis funderade de också att tanterna i framtiden kanske kunde ta barnen ut till parken bredvid Arbis men det fortfarande är bara tankar som jag hoppas de ska en gång förverkliga.

Jag började att lära mig svenska från början eftersom jag hade inga kunskap i språket. Det gick bra eftersom vi alla var på samma nivå, men vi hade otroligt mycket folk på kursen och det var lite ”tråkigt” att man inte kunde få mycket chans att tala till läraren direkt eller att läsa mycket. Varje av oss fick läsa lite och tala men för det mesta talade vi med varandra om olika ämnen. Hela tiden tänkte jag att det skulle vara så fint om jag kunde ha kursen också på onsdagarna eftersom bara två dagar om veckan var det lite för lite för mig.

Hemma kunde jag inte studera so mycket för att jag hade litet barn som krävde sin tid och på kvällarna var jag för tröt att läsa mycket därför en dag till på Arbis skulle passa så bra.

Plötsligen kom det april och jag fick veta att Arbis slutar nu och öppnar dörren först i september. Jag var jätte överraskad att allt tåg slut så snabbt och att jag måste vänta långa fyra månader innan jag kan studera vidare..Och sen kom frågan, ”Vad ska jag göra nu?”.

Den där sommaren tog jag en intensiv kurs i finska språket att utmana mig lite. Åtminstone var det lättare att vänta på september och jag fick en insikt i det andra officiella språket. Jag klarade examen och småningom började titta igen i svenska böcker.

I september träffade jag många bekanta ansikten på Arbis, några var nya och en del studerande slutade med kursen. Gruppen blev mindre och genast blev det lättare att studera i klassen. Jag studerade på nivå A1+A2, svenska 3-4, men fortfarande saknade intensitet och en kurs på onsdagarna. Det hände att vi fick nya elever till kursen 3-4 som inte kunde svenska alls och därför fortsatt vi så jätte långsamt. Läraren tog hand om dom och vi har upprepat igenom samma saker igen och igen. Det tyckte jag inte om därför hoppade jag över till högre nivå. Istället att läsa svenska 5-6 i samma gruppen började jag på mellan nivå B1+B2, med svenska 7-8. I högre gruppen med en ny bok, märkte man direkt att det är mycket svårare. Jag fick också en ny lärare som var mycket bra och jag trivdes. Samtidigt tog jag också en preparation kurs där läste jag svenska med studenter som förberedde sig för den allmän språk examen. Det var det bästa sak för mig eftersom den kursen var mest intensiv och inriktad i olika ämnen från vardags liv och där talade vi mycket. Då tycker jag att jag började att tala påriktig. Där var många finländska elever som kunde svenska jättebra eftersom deras mål var inte lära sig men förbättra sina kunskaper i svenska. Jag deltog i kursen bara en månad och senare slutade jag eftersom kursen var på kvällen och det passade inte så bra för mitt barn. Jag tänkte att fortsätta nästa läsår på samma kursen som pågår på morgonen och det gjorde jag.

April kom jätte snart och i början av maj Arbis slutade. Jag tycker att det inte är bra att Arbis läsår är så kort eftersom så många elever, speciellt invandrare som är utan jobb och vill satsa på att lära sig språk har inte så mycket möjlighet. I alla fall måste man söka sommarkurser utom huset. Dom är också dyrare än kurser på Arbis och det finns inte många val heller. Man går på Arbis från september till den första veckan i december och sen är det semester till slut av december. Man börjar igen i januari och slutar första veckan i maj. Det är bara omkring drygt sju månader och i mellan finns det också höstlov samt vinterlov. Det är absolut dåligt för invandrare och kanske också för andra människor som deltar i olika kurser som pågår på Arbis under året.

Keskustele

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *