Det enda som är konstant är förändring

… lyder det något slitna uttrycket, som brukar tillskrivas den grekiske filosofen Herakleitos. Det brysselska livets fluktuationer återspeglas förvånansvärt väl i de gamla grekernas tankesätt, några tusen år efter att uttrycket myntats.

Under min tid i Europas huvudstad har jag flera gånger fått märka att förändringen här tar sig uttryck som personbyten. Somliga sänds hit för att jobba för någon månad eller kanske till och med några år, och återvänder hem eller går vidare till andra uppgifter. Andra märker 20 år senare att de stannade och bildade nya rötter här. Personbyten är väldigt typiska i denna stad och sker snabbt, i stor kontrast till t.ex. EU-maskineriets beslutsfattande.

Denna vecka har vi på vårt kontor fått en ny kollega, då vår nya sakkunniga Barbro kavlat upp ärmarna och inlett sitt arbete. Dessutom har Brysselkontorets nya chef valts samtidigt som valet för min efterträdare så småningom sätter i gång.

Kortvarigheten återspeglas också på min kompiskrets, som numera ser delvis annorlunda ut jämfört med det gänget som fanns här förra hösten. Men när man själv är en del av det mobila expat-folket och bor här endast för en begränsad tid, är det något man varit inställd på från början. Det gäller att se det som en fördel att man under ett års tid hinner träffa en hel del människor man annars inte hade haft möjligheten att lära känna. Och är man som jag och gillar en något nomadisk livsstil är Bryssel en ypperlig stad – som extra plus kan till exempel nämnas tidiga vårar.