Koskinen föreslår lättare paraplylösning

28.8.2013

Grundlagsutskottets ordförande Johannes Koskinen (SDP) efterlyser kreativitet när det gäller vårdreformen. Han vill att man lyssnar på grundlagsexperterna redan nu, inte först i vår då utskottet ställs inför bedömningen.

– Ansvarskommunmodellen borde inte genomdrivas med alla medel, man borde inte piska fram ett resultat.
Det säger ex-justitieminister Johannes Koskinen (SDP) som numera är ordförande för riksdagens grundlagsutskott.
– Jag hoppas att man i beredningen av vårdreformen inte har låst sig vid prestigefrågor, utan att man ännu kan vara kreativ.
Han understryker att utskottet inte kan göra någon förhandsbedömning om hur riktlinjerna för vårdreformen står i samklang med grundlagen. Han hoppas dock innerligt att man kan undvika ett prekärt läge: att grundlagsaspekterna tydligt lyfts upp först på vårvintern då utskottet får ett färdigt lagförslag på sitt bord.
– Vi vet alla redan nu att den ansvarskommunmodell som bland annat Petteri Orpos (Saml) grupp presenterat är problematisk ur grundlagssynvinkel. Det är klokare att se kreativt på modellen nu än att riskera ett pressat läge då grundlagsutskottet ska ta sig an saken i vår, säger Koskinen.

Grundlagsutskottets uppgift är att se till att ett lagförslag följer stadgade grundrättigheter och att medborgarna behandlas jämbördigt.
Det problematiska med ansvarskommunmodellen är att den utgår från att mindre kommuner överlåter den operativa beslutsmakten till en större ansvarskommun.
– Det är främmande för vårt kommunala system att kommunerna uppdelas i olika typer av kommuner, ansvarskommuner och drängkommuner. Principen om likabehandling riskerar att äventyras om bara en kommun ges makt att bestämma om social- och hälsovårdstjänsterna.
Johannes Koskinen tror själv att en flexibel paraplyorganisation är en bättre lösning för att samordna vården.
– Varför inte gå in för en lättare variant av samkommunen. Det handlar inte om en helt självständig organisation, utan parallellen kunde dras till öppna företag i företagsvärlden. Till exempel byggfirmor som för något projekt bildar ett konsortium. Alla firmor som är med har sin egen procentandel av kostnaderna, och man samlar personal och resurser till det gemensamma projektet.
– Om vi går in för den här sortens tänkande undviker vi det svåraste grundlagsmässiga problemet att en kommun får makt att bestämma om medborgarnas grundservice i en annan kommun.
När det gäller de grundlagsmässiga betänkligheterna kan man också vända på steken. Det kan vara problematiskt att ett landskapscentrum eller en kommun med en befolkning på 50 000 åläggs att ansvara för ett område med 200 000 invånare. Det kan handla om ansvar för ett helt centralsjukhus, mycket krävande service, och därtill måste ansvarskommunen bära alla risker som arbetsgivare.
– Också ur detta perspektiv kan den medborgerliga självbestämmanderätten kränkas. Det är främmande för vårt system att lagstiftaren börjar bestämma om olika skyldigheter och uppgifter utgående från en kommuns storlek.

Koskinen tror att man genom att göra paraplyorganisationen lätt kan man undvika tungrodd dubbelförvaltning som de nuvarande samkommunerna har kritiserats för.
I stället för ansvarskommun lanserar han begreppet servicekommun. Under centralortens paraply skulle man samla alla de som arbetar inom vårdsektorn; det må sedan handla om anställda i en liten kommun, i en samkommun eller i en medelstor stad.
– Inom ramen för denna lätta paraplyorganisation skulle man se till att serviceuppdraget sköts professionellt och förnuftigt i hela vårdområdet. Varje kommun skulle i relation till sin storlek delta i beslutsfattandet och i kostnaderna.
Koskinen säger att resultatet inte får betyda en centralisering, utan väsentligt är att närservicen garanteras. Exempelvis en mindre kommun med många svenskspråkiga bör få service på modersmålet tryggad genom preciserande skrivningar som länkas till lagstiftningen.

En fråga som ofta diskuteras är om politisk hänsyn för kraftigt kommer in i grundlagsutskottets arbete. Utskottets fundamentala uppgift är ju att bedöma om lagstiftningen är förenlig med grundlagen.
– Delvis lyckades vi undvika en stram uppdelning i regering och opposition då utskottet före midsommaren via flera omröstningar tog ställning till strukturlagen. Även om dels oppositionspartierna gjorde en extremtolkning av sakkunnigutlåtandena – de ansåg att hela lagen måste antas i grundlagsordning – och dels några från regeringspartierna antog en rakt motsatt ärkeliberal linje, så kunde utskottsmajoriteten lyckligtvis enas om ett utlåtande som respekterar den kommunala självbestämmanderätten.
Som utskottsordförande är Johannes Koskinen bekymrad för att särskilt Sannfinländarna har en tendens att politisera alla EU-frågor.
– Det har inte det andra oppositionspartiet Centern gjort. Kommunfrågan är ändå en hjärtefråga för Centern vilket kan göra en utskottsbehandling enbart med grundlagen som styrinstrument svårare.
Han ser det inte som för sent att fortsätta beredningen så att alla parlamentariska krafter är med. I själva verket efterlyste grundlagsutskottet detta i sitt utlåtande till strukturlagen.
Över lag finner Koskinen det problematiskt att man i regeringslägret laddat så stora förväntningar på kommunreformen och vårdreformen.
– Det finns ett behov att få till stånd imponerande strukturella reformer. Då glömmer man lätt nyckelfrågan, nämligen att en förbättrad hälsovård inte fås till stånd genom att hänga upp sig på en modell. I själva verket äventyrar vi en reform av vården, som verkligen behövs, om vi med hårda nypor pressar fram en modell och inte tillåter oss att vara kreativa.

HENRIK STENBÄCK