Hälsocentralen navet i valfriheten

Arbetsgruppens rapport om valfrihet i vården överlämnades till minister Juha Rehula idag tisdag. Ordförande för gruppen är professor Mats Brommels.
Arbetsgruppens rapport om valfrihet i vården överlämnades till minister Juha Rehula idag tisdag. Ordförande för gruppen är professor Mats Brommels.
31.5.2016

Klienterna får rätt att  välja sin egen social- och hälsovårdscentral. Det föreslår arbetsgruppen som utrett valfriheten i vården och överlämnade sitt förslag till familje- och omsorgsminister Juha Rehula i dag. Social- och hälsovårdscentralen kan vara offentlig, privat eller upprätthållen av tredje sektorn.

Klienten väljer sin social- och hälsovårdscentral för ett halvår i taget. Övriga bastjänster ingår i valfrihetssystemet, men förutsätter remiss eller anvisning från social- och hälsocentralen.

– Den här modellen möter bäst behovet att intergrera social- och hälsovården och betjänar de åldringar som lider av många sjukdomar också långsiktigt, säger professor Mats Brommels som lett arbetsgruppen som utreder valfriheten.

Den framtida social- och hälsovårdscentralen avviker inte alltför mycket från dagens vårdcentral.

–  Många kan uppleva dem som bekanta. På det sättet blir det inte heller drastiska förändringar på fältet.

Samma peng för alla

Staten fastställer avgifterna som är lika för lika tjänster. Landskapet uppgör avtal med producenterna och fastställer producenternas ersättningar i enlighet med principer som fastställs av staten.

–  Det betyder att det kommer att råda en kvalitetskonkurrens, inte en priskonkurrens, säger Brommels.

Landskapet ersätter vårdcentralen i huvudsak enligt antalet anslutna invånare och dess uppdrag är att erbjuda bashälsovård. Arbetsgruppen föreslår att det också finnas möjlighet till en personlig budget för till exempel åldringar med komplicerat hälsotillstånd.

Arbetsgruppen föreslår också att FPA-ersättningarna för privata tjänster slopas.

Vårdcentralen en portvakt

Tanken är att den framtida social- och hälsovårdscentralen ska fungera som en”portvakt”, som enligt professionella grunder och lagenligt bedömer invånarnas behov och rätt att få andra social- och hälsovårdstjänster som omfattas av valfriheten.  På samma sätt som idag får klienten en remiss till  en social- och hälsovårdsproducent. Klienten får själv välja vilken producent den vänder sig till. På frågan om till exempel gynekologbesök hör hit svarar Brommels nej, man får söka sig till privata sidan också i framtiden.

Också små aktörer med

Eftersom vårdcentralerna ska erbjuda många typer av tjänster föreslår arbetsgruppen en rad åtgärder som ska göra det lättare för små aktörer att delta. Det nya är att en social- och hälsovårdsenhet inte behöver producera alla tjänster själv. En del tjänster kan de också köpa av underleverantörer, och mindre företag kan tillsammans bilda nätverk som erbjuder tjänster.

Det här skulle enligt utredningsgruppen göra det möjligt för små och lokala social- och hälsovårdscentraler att registrera sig som producenter inom ramen för valfriheten. Också andra producenter som inbegrips av valfriheten ska kunna föra samman sin verksamhet och bilda större helheter.

–  Vi är övertygade om att också små och lokala aktörer ska kunna vara med och erbjuda tjänster i fortsättningen, säger Brommels.

Men huruvida stora bolag är intresserade att köpa tjänster av mindre aktörer och i vilken utsträckning återstår att se.

I synnerhet företagen i huvudstadsregionen  och deras möjlighet att delta i serviceproduktionen ska enligt minister Rehula uppmärksammas.  Enligt Rehula krävs särskild uppmärksamhet för att se till att det nya systemet inte orsakar mer kostnader på lång sikt istället för mindre.

Myndighetsuppdrag som omhändertagande av barn och andra uppgifter på den sociala sidan kommer att skötas av landskapet. Tandvården ska också ingå i valfriheten. Här är tanken att patienten på egen hand, utan remiss ska kunna söka sig till producenten.

–  Vi vill befrämja att alla ska kunna söka sig till den offentligt finansierade servicen, säger Brommels.

Idag har i synnerhet många barnfamiljer privata försäkringar och använder privata vårdtjänster. Brommels medger att valfrihetssystemet kan leda till att många av dem hittar tillbaka till den offentligt finansierade sidan. Å andra sidan finns också de privata tjänsterna kvar i framtiden, vid sidan av de offentligt finaniserade.

Pengarna räcker inte till

Både Brommels och Rehula betonar att man i övriga delar västvärlden tampas med samma utmaningar som Finland, med åldrande befolkning och kostnader som skenar iväg.

–  Vi håller på att genomföra en stor reform eftersom pengarna inte räcker till för att motsvara servicebehovet i framtiden.

Minister Rehula påpekade minst fyra gånger att mycket arbete med reformen ännu återstår. Det är inte problemfritt att integrera den sociala delen med hälsovården, sade Rehula.

– I fortsättningen måste vi utreda hur klienternas möjlighet till valfrihet i praktiken förverkligas och hur man får systemet med portvakter som reglerar möjligheten att få specialtjänster att fungera. Det måste ordnas så att klienternas rättigheter respekteras och inte så att onödig byråkrati uppstår, säger Rehula.

Den lagstadgade arbetshälsovården fortsätter som idag. Studenthälsan  hör till landskapets skydlighet att ordna och därmed har landskapet också finaniseringsansvar över studenthälsan. Basservicen ska bli starkare  och tanken är att man ska få in mer expertis. Sjukdomar som uppdagas i ett tidigt skede innebär också besparingar i vårdkostnaderna.

Fakta:

Expertgruppen har letts av professor Mats Brommels och övriga medlemmar är äldre- och handikappservicedirektör Timo Aronkytö, översocialråd Aulikki Kananoja samt professorerna Paul Lillrank och Kari Reijula.

Expertgruppens rapport (på finska) kan laddas ner här.

 

HÅLL KOLL PÅ KOMMUNSEKTORN.
Beställ Kommuntorgets nyhetsbrev här