Åland är redo för fler flyktingar
Mariehamn har som enda kommun på Åland tagit emot flyktingar i tre omgångar sedan 1990-talet. I höst eller vår ska en till grupp anlända. Åland har sedan 2013 egen lag för integrationsfrämjande som tydliggör myndigheternas specifika ansvar. Men hur integrationsarbetet fungerar i praktiken är svårare att veta.
– Jag tror vi alltid kan bli bättre på vårt jobb , säger integrationssamordnare Johanna Fogelström vid Ålands landskapsregering.
Enligt den senaste statistiken från Ålands statistiska utredningsbyrå, Åsub, finns på Åland 95 olika nationaliteter som över 64 språk. En stor del av de inflyttade har kommit dit för att arbeta eller av familjeorsaker. Ett fåtal är flyktingar med asyl i Finland från en annan ort. En mycket liten del är de kvotflyktingar som Mariehamn hittills tagit emot.
Lite kort om hur kvotflyktingar: varje land bestämmer tillsammans med FN hur många flyktingar landet ska ta emot per år. Finland tar emot cirka tusen i år och väljer ut dem med störst behov. De finska kommunerna får i sin tur anmäla sitt intresse om de vill ta emot flyktingar. De skriver ett avtal med finska staten om när och hur många. Det är staten som betalar de största delarna av kostnaderna som bostäder, hälso-och sjukvård, dagvård och skola för de flyktingar som anländer.
År 2011 kom en ny integrationslag i Finland, där huvudidén är att alla flyktingar och invandrare ska få samma bemötande och stöd vart de än hamnar i landet.
Många kommer från krig, har bott i flyktingförläggningar i flera år och sett sina kära familjemedlemmar dö framför dem på gatan.
Det gör att Åland i teorin är lika redo att ta emot flyktingar som exempelvis Helsingfors. Men hittills är det enbart kommunen och centralorten Mariehamn som öppnat sin dörr. Första gången var på 1990-talet, senaste gången år 2008 och i höst eller vår kommer en ny flyktinggrupp.
Men nytt är att även grannkommunen Jomala har beslutat att ta emot en flyktingfamilj.
Traumat kommer efteråt
När kvotflyktingarna kommer till Åland får de bland annat bostad, dagisplats för barnen, hälsokontroll, tandvård och möjligheten att lära sig svenska. Däremot finns inte beredskap att erbjuda hjälp för traumatiska händelser som de eventuellt varit med om i sina hemländer.
– Många kommer från krig, har bott i flyktingförläggningar i flera år och sett sina kära familjemedlemmar dö framför dem på gatan, säger integrationssamordnare Johanna Fogelström vid Ålands landskapsregering.
Hon menar att det finns mycket helande att göra och att det kunde vara bra att även erbjuda de som kommer till Åland ett psykologiskt stöd.
”I teorin ska kommunen och olika myndigheter ta reda på vem den inflyttade är och fråga vad de behöver för stöd och hjälp.”
– Jag tror vi i alla fall många gånger kan utgå från att det behövs. Många trauman bubblar upp i efterhand när du inte längre behöver kämpa för din överlevnad. Men som det ser ut i dag måste de söka hjälp på egen hand och köerna till psykiatrin är långa. När du som invandrare inte kan språket bra kan tröskeln kännas ännu högre att ta sig över.
Hon tycker det är viktigt att förstå att komma in i ett samhälle, inte alltid har något med viljan att göra. Och att flyktingar inte är en homogen grupp.
– Alla bär med sig sitt eget öde och det är stor skillnad om du exempelvis är bonde eller läkare och kommer från stad eller landsbygd.
Ålands största utmaning, enligt Johanna, är att ön är mer isolerad än många andra kommuner i Finland.
– Vi har en begränsad vård i förhållande till exempelvis till Helsingfors eller Åbo. Det finns inget traumacenter och inte heller mig veterligen några arabisk talande läkare. Inte just nu i alla fall. Och det åländska samhället kan kännas väldigt litet när du kom
mer från stora städer som Aleppo i Syrien. Livet är väldigt annorlunda här än vad de är vana vid.
Ibland ett slutet samhälle
Johanna vet att det finns flyktingar som kommit till Åland som har etablerat sig och trivs bra, men också att det finns dem som flyttat därifrån.
– Och det är inget konstigt med det. Några har kanske haft släktingar på fastlandet eller i Sverige som de vill bo närmare. Andra har helt enkelt inte tyckt om att bo här, säger hon.
Det finns saker man kan lagstifta om när det kommer till integration, men inte allt går att rama in. Johanna tänker på det sociala kittet och attityder i samhället. När man talar om integration är det invandrare utanför Norden man ofta refererar till, men även inflyttade från Sverige och finlandssvenskar från fastlandet kan tycka att det är svårt att komma in i det åländska samhället.
– Många är öppna, trevliga och glada här, men att bli nära vän med lokalbefolkningen är en annan sak. Barndomsvänner och den egna släkten ligger nära till hands och under vissa perioder av livet har alla så fullt upp med sitt. Därför blir det lätt att inflyttade umgås med andra inflyttade.
Fast det finns också de som vill hjälpa till. Röda korset på Åland har en vänverksamhet där vanliga personer ställer upp frivilligt som stödpersoner åt flyktingar och försöker på så sätt underlätta tillvaron för dem.
– I teorin ska kommunen och olika myndigheter ta reda på vem den inflyttade är och fråga vad de behöver för stöd och hjälp. Men det är svårt att veta hur det är i praktiken. Jag tror vi alltid kan bli bättre på det, säger Johanna.
Hon har varit med och tagit fram webbsidan aland.ax, där det finns kort information om hur det åländska samhället fungerar.
