Åland är redo för fler flyktingar

Johanna Fogelström är integrationssamordnare på Åland. Foto: Liz Lindvall
Johanna Fogelström är integrationssamordnare på Åland. Foto: Liz Lindvall
16.9.2015

Mariehamn har som enda kommun på Åland tagit emot flyktingar i tre omgångar sedan 1990-talet. I höst eller vår ska en till grupp anlända. Åland har sedan 2013 egen lag för integrationsfrämjande som tydliggör myndigheternas specifika ansvar. Men hur integrationsarbetet fungerar i praktiken är svårare att veta.

– Jag tror vi alltid kan bli bättre på vårt jobb , säger integrations­samordnare Johanna Fogel­ström vid Ålands landskapsre­gering.

Enligt den senaste statistiken från Ålands statistiska utred­ningsbyrå, Åsub, finns på Åland 95 olika nationaliteter som över 64 språk. En stor del av de inflyt­tade har kommit dit för att arbeta eller av familjeorsaker. Ett fåtal är flyktingar med asyl i Finland från en annan ort. En mycket li­ten del är de kvotflyktingar som Mariehamn hittills tagit emot.

Lite kort om hur kvotflyktingar: varje land bestämmer tillsam­mans med FN hur många flyk­tingar landet ska ta emot per år. Finland tar emot cirka tusen i år och väljer ut dem med störst be­hov. De finska kommunerna får i sin tur anmäla sitt intresse om de vill ta emot flyktingar. De skri­ver ett avtal med finska staten om när och hur många. Det är sta­ten som betalar de största de­larna av kostnaderna som bostä­der, hälso-och sjukvård, dagvård och skola för de flyktingar som anländer.

År 2011 kom en ny integrations­lag i Finland, där huvudidén är att alla flyktingar och invandra­re ska få samma bemötande och stöd vart de än hamnar i landet.

Många kommer från krig, har bott i flykting­förlägg­ningar i flera år och sett sina kära familje­medlem­mar dö framför dem på gatan.

Det gör att Åland i teorin är lika redo att ta emot flyktingar som exempelvis Helsingfors. Men hit­tills är det enbart kommunen och centralorten Mariehamn som öppnat sin dörr. Första gången var på 1990-talet, senaste gång­en år 2008 och i höst eller vår kommer en ny flyktinggrupp.

Men nytt är att även grannkom­munen Jomala har beslutat att ta emot en flyktingfamilj.

Traumat kommer efteråt

När kvotflyktingarna kommer till Åland får de bland annat bostad, dagisplats för barnen, hälsokon­troll, tandvård och möjlighe­ten att lära sig svenska. Däremot finns inte beredskap att erbjuda hjälp för traumatiska händelser som de eventuellt varit med om i sina hemländer.

– Många kommer från krig, har bott i flyktingförläggningar i fle­ra år och sett sina kära familje­medlemmar dö framför dem på gatan, säger integrationssam­ordnare Johanna Fogelström vid Ålands landskapsregering.

Hon menar att det finns mycket helande att göra och att det kun­de vara bra att även erbjuda de som kommer till Åland ett psyko­logiskt stöd.

”I teorin ska kommunen och olika myndighe­ter ta reda på vem den inflyt­tade är och fråga vad de behöver för stöd och hjälp.”

– Jag tror vi i alla fall många gånger kan utgå från att det be­hövs. Många trauman bubb­lar upp i efterhand när du in­te längre behöver kämpa för din överlevnad. Men som det ser ut i dag måste de söka hjälp på egen hand och köerna till psykiatrin är långa. När du som invandrare in­te kan språket bra kan tröskeln kännas ännu högre att ta sig över.

Syriska barn på Kos väntar tillsammans med tusentals andra flyktingar på att få åka vidare till olika europeiska länder. Foto: Britta Lindblom
Syriska barn på Kos väntar tillsammans med tusentals andra flyktingar på att få åka vidare till olika europeiska länder. Foto: Britta Lindblom

Hon tycker det är viktigt att för­stå att komma in i ett samhälle, inte alltid har något med viljan att göra. Och att flyktingar inte är en homogen grupp.

– Alla bär med sig sitt eget öde och det är stor skillnad om du exempelvis är bonde eller läka­re och kommer från stad eller landsbygd.

Ålands största utmaning, enligt Johanna, är att ön är mer isole­rad än många andra kommuner i Finland.

– Vi har en begränsad vård i för­hållande till exempelvis till Hel­singfors eller Åbo. Det finns inget traumacenter och inte heller mig veterligen några arabisk talan­de läkare. Inte just nu i alla fall. Och det åländska samhället kan kännas väldigt litet när du kom­

mer från stora städer som Aleppo i Syrien. Livet är väldigt annor­lunda här än vad de är vana vid.

Ibland ett slutet samhälle

Johanna vet att det finns flyk­tingar som kommit till Åland som har etablerat sig och trivs bra, men också att det finns dem som flyttat därifrån.

– Och det är inget konstigt med det. Några har kanske haft släk­tingar på fastlandet eller i Sveri­ge som de vill bo närmare. Andra har helt enkelt inte tyckt om att bo här, säger hon.

Det finns saker man kan lagstif­ta om när det kommer till inte­gration, men inte allt går att ra­ma in. Johanna tänker på det so­ciala kittet och attityder i samhäl­let. När man talar om integration är det invandrare utanför Nor­den man ofta refererar till, men även inflyttade från Sverige och finlandssvenskar från fastlandet kan tycka att det är svårt att kom­ma in i det åländska samhället.

– Många är öppna, trevliga och glada här, men att bli nära vän med lokalbefolkningen är en an­nan sak. Barndomsvänner och den egna släkten ligger nära till hands och under vissa perioder av livet har alla så fullt upp med sitt. Därför blir det lätt att inflyt­tade umgås med andra inflyttade.

Fast det finns också de som vill hjälpa till. Röda korset på Åland har en vänverksamhet där vanli­ga personer ställer upp frivilligt som stödpersoner åt flyktingar och försöker på så sätt underlät­ta tillvaron för dem.

– I teorin ska kommunen och oli­ka myndigheter ta reda på vem den inflyttade är och fråga vad de behöver för stöd och hjälp. Men det är svårt att veta hur det är i praktiken. Jag tror vi alltid kan bli bättre på det, säger Johanna.

Hon har varit med och tagit fram webbsidan aland.ax, där det finns kort information om hur det åländska samhället fungerar.

HÅLL KOLL PÅ KOMMUNSEKTORN.
Beställ Kommuntorgets nyhetsbrev här