15 områden klart bättre än 12, säger Wideroos

6.11.2015

Regeringen i kris för att man inte kunnat komma överens om antalet vårdområden. Men vilken är skillnaden mellan 12, 15 och 18 områden ur medborgarens synvinkel?  15 låter bättre än 12, säger veteranpolitikern Ulla-Maj Wideroos.

För den vanliga medborgaren kan regeringskrisen och Samlingspartiets och Centerns gräl om 5, 12 eller 18 – och nu senast en uppgift om 15 – områden te sig märklig. Vårdreformen kom att handla om makt, pengar framom den ursprungliga tanken – att trygga en jämlik vård för alla.

Centern vill skapa en mellanförvaltning av de 18 landskapen, något partiet länge eftersträvat. Det har hela hösten hetat att förvaltningen och andra tjänster än vården, bland annat ntm-centralerna, regionplanering, räddningsväsendet och eventuellt andra stadiets utbildning ska koncentreras till samma självstyrande område. Samlingspartiet kan inte godkänna ett landskapens Finland där makten skulle koncentreras till just de områden som centern råkar ha mest understöd i. Samlingspartiets understöd är däremot störst i städerna och därför vill partiet ha högst tolv områden.

Men vilket av alternativen är bäst ur medborgarens synpunkt?

– Det handlar om huruvida Vasa centralsjukhus, Borgå och Åbolands sjukhus ska nedgraderas till dagkirurgiska sjukhus

Ulla-Maj Wideroos. Foto Daniel Nissén / HSS MediaVeteranpolitikern och Svenska Reformgruppens ordförande Ulla-Maj Wideroos (Sfp) säger att nyttan inte enbart beror på antalet utan också  på var och vem som kommer att producera vården.

­– Det handlar om huruvida Vasa centralsjukhus, Borgå och Åbolands sjukhus ska nedgraderas till dagkirurgiska sjukhus. All dygnetrunt-service, som till exempel förslossningar försvinner och avstånden ökar. För de svenskspråkiga i Vasa betyder det att de får åka till Seinäjoki där servicen på svenska är lika med noll. För Borgåborna gäller Helsingfors där man kan få vård på svenska om man har tur, säger Wideroos.

Om områdena skulle bli 18 med en trestegsmodell med 18 självstyrelseområden, varav 12 har joursjukhus blir sex utan dygnetrunt-vård. Därtill finns fem universitetssjukhus.

Ett plus med landskapsmodellen är att man kommer närmare medborgaren, vilket är speciellt viktigt ur socialvårdens synvinkel. Ur demokratiskt perspektiv är det också  bättre med fler områden – representativiteten ökar. Med arton områden finns det åtminstone någon samhörighetskänsla kvar, vilket kan påverka viljan att rösta och påverka när invånarna genom val väljer fullmäktige för självstyrelseområdet.

– Om områdena blir 12 betyder det att alla har fullvärdig sjukvårdsservice dygnet runt. Det är fortfarande illa för Vasa, Borgå och Åbolands sjukhus del. Om vi får bara 12 områden kommer man att bli tvungen att  granska grundlagen ordentligt.

Kompsomissantalet 15 innebär att skillnaden till 12 så liten att vi lika gärna kunde ha dygnetrunt-jour på centralsjukhusen i samtliga områden.

-Hur man än vrider och vänder på det har vi väldigt många enspråkigt svenskspråkiga som måste kunna garanteras svensk service, säger Wideroos.

Men kompromissförslaget 15 låter alltså klart bättre än  än 12.

– Avgörande för Vasa är fullvärdiga sjukhus med dygnetrunt-vård.  Men i Borgå och i Åboland blir det problem. Antalet borde vara 18, och frågan är om de ens då skulle klara sig. Man är tydligen nu ute efter de små sjukhusen.

Partierna grälar också om de privata vårdproducenternas roll. Samlingspartiet vill ha en ”pengarna följer patienten-modellen”, som man har i Sverige. Skillnaden är att socialvården inte ingår i den svenska modellen.

Enligt Wideroos har man inte kommit så mycket längre än i vår då hon satt med i den parlamentariska grupp som beredde reformen under regerinen Stubb..

– Egentligen har antalet områden länge varit en stor principiell fråga Samlingspartiet kan inte smälta landskapsmodellen och allt annat som ska med förutom social- och hälsovården. De satte sig hela tiden på tvären redan förra vintern. Jag har en förståelse för Sipilä, måttet är rågat.