Barbara Heinonen från Pargas kom till Mariehamn utan kopplingar till näringsliv eller politiker. Det var en enorm fördel. Jag har försökt behålla min integritet och distans, säger hon.

Vid mötesbordet i hennes arbetsrum syns rester från föregående besök – kaffekoppar och en bricka med salta snittar.

– Saudiarabiens ambassadör i Finland har just varit här. Mariehamn som Ålands ”huvudstad” är som ett Helsingfors i miniatyr och internationella kontakter av olika slag har varit en extra krydda i jobbet. Ett exempel på det är att Mariehamn är med i den nordiska huvudstadskonferensen, som ordnas vartannat år, säger Barbara Heinonen.

En stor lättnad

Det finns mycket att säga om tiden som stadens högsta tjänsteman. På pluskontot lägger hon bland annat arbetet med en delgeneralplan för centrumkvarteren, som hon fick på sitt bord när hon tillträdde 2014 och som godkändes av fullmäktige i september i år.

– Jag hade nästan gett upp hoppet och det var en otrolig lättnad att den äntligen gick igenom. Nu vet alla vad som gäller när man vill bygga i centrum. Beslutsprocessen blir enklare.

Planering är A och O, säger hon, och om en stad ska kunna växa måste man även planera för utveckling på privat mark.

Men här märks en åländsk specialitet – den personliga äganderätten är ytterst helig och motståndet mot planeringsintrång kan vara mycket stort. Åland har inte ens längre än regionplanebyrå på landskapsnivå.

Aktiva politiker

Mariehamn har halverat sin lånebörda under de gångna sju åren och sänkt skatten två gånger. Staden är förhållandevis välmående och ”har haft mer pengar att röra sig med än jämförbara städer på fastlandet”.

– Och mer pengar betyder mer åsikter. Det politiska klimatet i Mariehamn är aktivt. Dessutom medför Ålands autonoma ställning med ett eget lagting att det finns personer som sitter både i lagtinget och i kommunala organ. De har därmed möjlighet att vara politiker på heltid och det i sin tur bäddar för ett ökat engagemang.

På en punkt har Barbara Heinonen en bestämd åsikt. Den åländska kommunallagen, som inte tillåter att en person får sitta både i fullmäktige och stads- eller kommunstyrelsen, är inte bra.

Det är ofta de som får flest röster i valen som utses till styrelserna. För Mariehamns del kan det betyda att upp till 9 av de 27 invalda fullmäktigeledamöterna tar plats i styrelsen och deras ersättare kommer in i stället.

– Det blir ett demokratiunderskott. Det är inte de personer som väljarna utsett som sitter i fullmäktige. Men det största problemet är ändå att besluten blir mindre förutsägbara. Det blir mer bordläggningar och remitteringar och styrelsebeslut kan ändras i fullmäktige. Det kan rentav vara så att styrelsen vågar fatta ett ”tufft beslut” för att man vet att fullmäktige river upp det, säger hon.

Inte i någons ledband

Barbara Heinonen har fått höra att hon varit en modig stadsdirektör. Hon har som inflyttad varit fri från olika kopplingar och grundmurade nätverk och hon har värnat om sin integritet.

– Jag har försökt lyssna på alla sidor – det är alltid lika intressant att upptäcka hur olika man kan se på en sak – innan jag bestämt mig. Jag har insett att jag måste ha en egen åsikt för att kunna argumentera för en sak. Jag tycker också att det är viktigt att våga fatta beslut, även svåra sådana. Det kan bli fel ibland men utan beslut kan det bli ett vakuum som dämpar handlingskraften.

Åland har två aktiva lokaltidningar och en egen public service-radiostation.

– Visst märks det. Rapporteringen är ofta på detaljnivå, men jag har inte ”lidit” av den aktiva bevakningen. Jag har försökt förklara så ärligt jag kunnat när journalisterna ringt, säger hon.

Hett om öronen

Men visst har det gått hett till ibland som när stadsstyrelsen beslöt att polisanmäla stadens hamn-vd, som utan upphandling köpt tjänster av sonens elfirma*, eller när byggnadsnämnden enligt Heinonen fattade ett politiskt beslut, som möjliggjorde rivning av två centrumfastigheter.

– Det blev ett obehagligt och nästan hotfullt läge och jag drev inte på för ett besvär. Det får jag sätta på mitt minuskonto, men jag har också lärt mig med åren att en gyllene medelväg är bra nog när man bedömer sin egen insats. Man måste inte alltid sträva efter att få en nia eller en tia i allt, en åtta är också riktigt okej.

Men i samma andetag säger hon att gillar utmaningar och att tävla. Det harmar lite än i dag att hon ”bara kom till turisttoppen” när hon skulle ta sig upp för berget Kilimanjaros topp.

– Jag kanske åker tillbaka en vacker dag för att ta mig hela vägen upp!

Tid och resurser skulle sparas

Sexton kommuner eller färre? Det är en evig fråga på Åland.

– Mycket tid och resurser skulle sparas på en sammanslagning. I dag har vi en avtalsdjungel med andra kommuner vad gäller olika samarbeten och våra tjänstemän och politiker lägger ner en massa tid på möten och administrativt arbete för att hantera alla samarbetsprocesser. Det är tid och resurser som kunde läggas på annat. Dessutom skulle det underlätta för tjänstemännen om de fick jobba i större team – att man inte är den enda specialisten på ett område inom sin kommun. Det skulle kanske också få tjänstemän att stanna längre på sina jobb.

Under hennes tid har halva ledningsgruppen för staden bytts ut.

– Jag har alltså fått vara med och rekrytera många nya och tycker att vi lyckats bra. Vi har ett bra klimat i gruppen och det i sin tur är en förutsättning för att attrahera nya krafter. Jag har trivts med människorna, som jag mött här, och jag vågar påstå att jag lämnar en stad i bra skick och med engagerade medarbetare.

Blir kanske företagare

Att hon valde att inte söka tjänsten på nytt när hennes tidsbundna avtal löpte ut beror till stor del på familjen. Maken, som bodde några år på Åland, har flyttat tillbaka till fastlandet. Där bor också barn, mor och svärföräldrar som behöver en hjälpande hand.

– Jag återvänder till fogdejobbet men vi får se vad det blir framöver. Kanske ett eget företag? Just den här arbetsdagen avslutas som många andra – med ett träningspass. I dag står två kilometer simning i badhuset på schemat.

*Hamnbolagets vd dömdes i Ålands tingsrätt till 60 dagsböter. Straffet skärptes i Åbo hovrätt till 8 månaders villkorligt fängelse för grovt missbruk av tjänsteställning.

Barbara Heinonen

  • Slutar som stadsdirektör i Mariehamn efter sju år
  • Den 26 oktober utsåg stadsfullmäktige juristen Arne Selander till ny stadsdirektör med 24 röster. Tre ledamöter röstade för Emma Dahlén, stadens kanslichef.
  • Heinonen återvänder till sitt tidigare jobb som fogde vid Utsökningsverket i Åbo. Har kvar uppdrag på Åland som medlem i försäkringsbolaget Ömsens förvaltningsråd och i styrelsen för det offentliga IT-bolaget Åda och Östersjöfonden.
  • Ställde upp i riksdagsvalet 2019 på SFP:s lista för Egentliga Finland. Hon blev tvåa på listan med 2 858 röster.
  • Ålder: 53 år.
  • Utbildning: Ekonomie magister, juris magister.
  • Familj: Make och fyra vuxna barn, tre bor i Åbo, en i Pargas.
  • Intressen: Träning med inriktning på triathlon. Har genomfört två Ironman-lopp, senast i Tallinn 2018 då hon gick i mål på 12 timmar, 22 minuter och 33 sekunder (något sämre tid än i Köpenhamn 2016 men vädret var uselt). Vandrar i naturen och vinterbadar. Vill gärna läsa ännu fler böcker.

Det här är en artikel från Kommuntorget 4/2021. Vill du prenumerera på Kommuntorget? Gör din beställning HÄR.