Förra barnombudsmannen Kurttila påminner om att kommunerna är närmast människornas vardag, och förstår deras behov bäst.

”Kommunernas ekonomi sjunker snabbt. För att familjerna ska klara sig måste kommunerna hållas stående.”

Så skriver Tuomas Kurttila, tidigare barnombudsman och numera verksamhetsledare vid Helsingin ensikoti ry, på Twitter. Och vidare: ”Kommunerna måste stödjas på alla sätt. De har viljan att förnya sig, det hänger inte på det. Kommunerna är utsatta för ett betydande tryck. Kommunernas finansieringskris är familjernas kris. Vardagen finns i kommunerna.”

Kommuntorget ringde upp Kurttila och bad honom utveckla vad han avsåg med sin tweet.

Han säger att föreningen Helsingin ensikoti, som ger stöd åt barnfamiljer och familjer som väntar barn, har ett starkt partnerskap med tiotals kommuner runt om i landet.

Därmed oroar han sig också för att hurdana prioriteringar som syns i den offentliga diskussionen och i de politiska besluten.

— Kommunerna är människorna, familjerna som lever i dem. Jag kan förstå att man under rådande omständigheter tvingas prioritera när man går genom listan över vem som ska stödjas hur, men ingen är så nära barnfamiljerna i deras vardag, och ingen förstår deras behov så bra som kommunerna. När vi talar om kommunernas ekonomi så talar vi om dessa personer, och när det kommer oroade signaler från kommunfältet så måste jag säga att kommunekonomin ska räddas på långt sikt.

Kurttila säger också att kommunernas, samkommunernas och andra samarbetsformers dynamiska förmåga att möta stora utmaningar, som coronavirusutbrottet, inte ska underskattas. Tillsammans med privata aktörer och den tredje sektorn kan kommunerna bilda starka partnerskap med bra anpassningsförmåga.

Helsingin ensikoti har tillsammans med sina avtalskommuner tagit i bruk digitala tjänster inom till exempel öppenvården, och Kurttila beskriver speciellt de större städernas reaktionsförmåga som exceptionell.

— Man måste komma ihåg att det är kommunerna som i praktiken arbetar för att mildra konsekvenserna av denna epidemi. Det som understryks i en sådan situation är förståelsen för familjernas situation, som kommunerna har.

Kurttila säger att även om det funnits problem och befogad kritik – till exempel vad gäller bristen på skyddsutrustning – så har kommunerna hanterat coronakrisen på ett berömvärt sätt. Den dynamik och förnyelseförmåga som krisen framtvingat borde man nu bygga vidare på, och uttryckligen så att verksamheten utgår från familjerna och de existerande organisationerna.

Det här är Kurttilas budskap till beslutsfattarna: de utmaningar och sociala problem som barnfamiljer dras med har blivit tydligare på ett dramatiskt sätt på grund av coronakrisen, men hjälp- och stödbehovet har funnits längre än så.

Därför gäller det ha det yttre ramverket i skick, det vill säga att kommunerna ser till att servicen fungerar tack vare ordentlig statlig finansiering.

— Det är en bra arbetsfördelning. Så kommer man åt familjernas vardag. Nu krävs långsiktighet av alla beslutsfattare. Det räcker inte med ett budgetår. Staten måste tänka 10, 20 år i framtiden när den planerar sin exitstrategi ur coronakrisen.

Du menar att staten ska undvika de misstag som gjordes med 1990-talets nedskärningspolitik?

— Dagens inbesparingar är morgondagens skuld. Kommunerna ska få förtroendet att sköta sina uppgifter, och tillräckligt med resurser för att klara av det.