Sanera eller låta bli – det är frågan

“Visst funderar vi särskilt noga nu på vilka reparationer som är vettiga”, säger Juha Metso, omsorgsdirektör i Esbo. Foto: Seppo Haavisto.
“Visst funderar vi särskilt noga nu på vilka reparationer som är vettiga”, säger Juha Metso, omsorgsdirektör i Esbo. Foto: Seppo Haavisto.
15.2.2017

Lönar det sig för kommunen att satsa på en renovering av hälsocentralen nu eller är det bäst att vänta tills läget klarnar när vård- och landskapsreformen träder i kraft 2019? Den frågan sysselsätter beslutsfattarna i både små och stora kommuner.

Nyheten att Esbo stad skjuter upp den länge planerade grundrenoveringen av hälsocentralen i Mattby togs emot med blandade känslor av invånarna i mitten av januari.  Å ena sidan är saneringsbehovet uppenbart, å andra sidan behöver invånarna nu inte anpassa sig till undantagsrutinerna under saneringens gång när allt fortsätter nästan som förut, åtminstone en tid.

Fallet Mattby är bara ett exempel på de knepiga övervägandena inför den stora vård- och landskapsreformen. Åren 2017 och 2018 är mellanår, ett slags interregnum, medan förberedelserna för reformen är i full gång. Kommunerna ska från 2019 hyra ut sina hälsovårdsfastigheter till landskapen – på villkor som inte är fastslagna än. Konkurrenssituationen förändras på marknaden när valfriheten ökar. Nya, privata aktörer träder till i vissa kommuner. Många detaljer är alltjämt öppna, landskapen existerar ännu inte och deras beslutsfattare väljs först nästa år.

Trots all denna osäkerhet tvingas kommunerna ta ställning till renoveringsbehovet i de existerande fastigheterna. Beslut har kanske fattats redan för länge sedan, som i fallet Mattby, eller så är planeringen av saneringen i full gång. Men vad är vettigt att göra nu och vad kan uppskjutas?

– För Esbo är Mattby hälsostation ett särfall. Andra så här dramatiska vändningar är inte aktuella, säger omsorgsdirektör Juha Metso till Kommuntorget.

– Men visst funderar vi särskilt noga nu på vilka reparationer som är vettiga. Staden ska ju inte satsa stora belopp på fastigheter som kanske inte kommer att behövas i framtiden. Behoven kan se helt annorlunda ut om några år, och i dag kan ingen ge exakta svar.

Social- och hälsovårdsnämnden i Esbo motiverade saneringsuppskovet med att staden inte ska satsa miljoner på en renovering när vårdreformen har skapat så stor osäkerhet.

Heta politiska frågor

I vissa fall kan en kommun vara säker på att fastigheter inom sjuk- eller åldringsvården behövs också i framtiden, helt enkelt för att konkurrerande alternativ inte finns på nära håll. I andra fall kan läget vara osäkert eftersom ingen i dag vet enligt vilka kriterier landskapen hyr utrymmen av kommunerna. Saneringsdiskussionerna blir därför heta politiska diskussionsämnen. Som på Kimitoön.

– Saneringen av  hälsostationen i Kimito har planerats i åtminstone fem år och hösten 2015 togs beslutet att den ska saneras, berättar förvaltningschef Erika Strandberg.

Men hösten 2016 började några förtroendevalda tveka. Osäkerheten i samband med vårdreformen och den framtida produktionen av social- och hälsovårdstjänster ledde till en intensiv diskussion i fullmäktige. Det fanns de som krävde en bordläggning av ärendet, andra ansåg att ett uppskov med renoveringen inte säkrar invånarnas tillgång till en god vård i framtiden. Slutresultatet av de långa diskussionerna blev flera omröstningar i fullmäktige. Slutligen fick renoveringen grönt ljus.

– Min tolkning är att majoriteten insåg att hälsostationen är gammal och oändamålsenlig. Den måste saneras för att vara ett fungerande och intressant alternativ också i fortsättningen, säger Erika Strandberg.

Osäkerhet om framtiden

De olika alternativen och diskussionens intensitet varierar från kommun till kommun, men överallt tvingas man ta beslut i en situation av stor osäkerhet om framtiden.

– I Raseborg tar vi ställning till hur stort behovet är i varje enskilt fall. På sjukhusområdet bygger vi en helt ny byggnad för psykiatrisk öppenvård. Här finns ett behov och ett gammalt beslut som vi fullföljer, säger stadsdirektör Tom Simola.

– Men i allmänhet görs bara akuta reparationer. Vi reparerar bara det allra viktigaste.

I vissa kommuner är utgångspunkten rätt klar. Behovet av sanering är uppenbart och fastigheterna kommer med stor säkerhet att behövas också i framtiden. Då blir inget bättre av att skjuta på åtgärderna, tvärtom.

– Vi har ett miljonbelopp i budgeten för en fuktsanering av hälsocentralen här i Korsholm. Vi måste göra något. Låter vi bli tar fastigheten mer skada, och vem vill hyra en fastighet i uselt skick? frågar ekonomidirektör Rabbe Eklund retoriskt.

Korsholm utvidgar dessutom åldringsboendet i år utgående från den demografiska utvecklingen. Man är säker på att utrymmena behövs. Men enligt Rabbe Eklund leder den annalkande vårdreformen till inbesparingar – eller köpstopp – vad gäller utrustning av olika slag.

Allt lösöre i form av utrustning, apparater, möbler med mera inom vårdenheterna övergår till landskapen utan kompensation i och med reformen. Enligt lagförslaget får kommunerna alltså ingen ersättning för vare sig gammal eller nyanskaffad utrustning.

– Det här gör att vi minimerar inköpen av utrustning. Inget köps i onödan, ingenting köps bara för säkerhets skull. Det gäller allt från sjukhussängar till bilar i hemvården, betonar Eklund.

Pekka Laitasalo, ekonomi- och förvaltningsdirektör i Sibbo håller med.

– Vi köper ingen lös egendom. Om något behövs använder vi leasingavtal. Leasingavtalen övergår ju till landskapen i framtiden. Och leasingavtal använder vi ju sedan tidigare för exempelvis hemvårdens bilar.

Osäkerheten inför vård- och landskapsreformen innebär några år av väntan, extra sparsamhet och sanering på sparlåga. Viktiga reparationer genomförs, men i många fall får mindre viktiga reparationsarbeten vänta. Och inköpen av utrustning skjuts upp, för vilken kommun vill satsa pengar på vårdutrustning som utan ersättning måste överlåtas till landskapen?

För närvarande torde ingen ha en överblick över läget i hela Finland. Sker det ett långsamt förfall på grund av uteblivna åtgärder, alltså en ökning av det eftersatta underhållet, det som på finska kallas korjausvelka? Om så är fallet är det en oönskad konsekvens av en svåröverblickbar reform.

 

 

HÅLL KOLL PÅ KOMMUNSEKTORN.
Beställ Kommuntorgets nyhetsbrev här