Min skuld är din skuld
Kommunsektorns skuldbörda är i dag fem gånger så stor som år 2000. Låga räntor lockar till investeringar med lån – både nödvändiga satsningar och skrytbyggen.
Två grova medeltal ger en vink om läget. För det första: År 2017 betalade finländarna i medeltal 4 800 euro i kommunalskatt. För det andra: I medeltal motsvarade finländarens andel av kommunernas och kommunkoncernernas skulder 6 300 euro. Skulderna är alltså stora i förhållande till skatteintäkterna. En höjning av kommunalskatten med några procentenheter är därför en droppe i havet när det blir aktuellt att amortera lånen. Men amorteringar är inget som beslutsfattarna verkar fundera över. Åtminstone inte om man granskar de kommunala budgetarna för 2019.
Ta Esbo, till exempel (se ovan). Här är skulden per invånare, 12 291 euro, allra störst i Finland. I motiveringarna till budgeten för 2019 heter det att staden bereder sig för en snabb tillväxt genom att investera i stadsstrukturen, serviceutrymmena och särskilt Västmetron.
Stadens ekonomi är i skick, men skuldsättningstakten är anmärkningsvärd med tanke på de försämrade konjunkturerna. Den ekonomiska tillväxten i Finland mattas av. Esbos lånestock väntas ändå växa med hela 16 procent i år. Men tjänstemannaledningen är inte oroad.
– Två tredjedelar av låneportföljen är skyddad med tanke på stigande marknadsräntor, så höjda räntor har ingen större effekt på Esbos ekonomi de närmaste åren. På längre sikt skulle höjda räntor leda till större ränteutgifter. Det kan möjligen innebära ett behov att prioritera projekt i framtiden, säger Pia Ojavuo, ekonomiplaneringsdirektör i Esbo.
Också Karleby hör till de mest skuldsatta kommunerna. Där är invånarna i medeltal skyldiga 9 485 euro, kommunkoncernen medräknad. Redan år 2014 konstaterade kommunfullmäktige att investeringstakten varit hög och att skuldsättningen inte längre borde öka. Men år efter år har nya lån upptagits, och så sker även i budgeten för 2019.
Stora och små investeringar
Skolor, idrottsanläggningar, gator och vägar är typiska investeringsobjekt. Ibland bidrar vågade projekt till upplåningen; satsningar som ska göra kommunen särskilt attraktiv. Som i Etseri. Där ska de kinesiska pandorna locka fler besökare till djurparken och stärka kommunens image. Men pandor är inga billiga sevärdheter, för födan utgörs av bambuskott som inte hör till det inhemska lantbrukets specialiteter. Till följd av långa kontrakt väntas pandorna under de kommande 15 åren kosta djurparken 14 miljoner euro, bland annat i ”leasingavgift” till Kina. I fjol lockade djurparken många nya besökare, och om trenden fortsätter blir satsningen en lyckträff. Om inte, återstår att se vilka förluster kommunen tvingas ansvara för.
I serien vågade satsningar hittar vi också Kuopios planer på en fotbollsstadion som kan bli en av landets största. Under planeringens gång har aptiten vuxit bland entusiasterna som betonar att en mindre och en större stadion kostar staden ungefär lika mycket. Ett stort stadionprojekt kunde nämligen klassas som nationellt och erhålla betydande statsstöd. Kuopios planer är de största i dagens Finland, men också bl.a. Tammerfors, Esbo, Jyväskylä, Lahtis, Karleby och Åbo har stadionprojekt på gång; Vasa och Seinäjoki har redan slutfört sina projekt.
Kuopio hör till de städer där låneupptagningen väntas öka mest i år. Lånestocken växer med hela 18 procent.
Ingen lyfter fram riskerna
Entusiasm och framtidstro är viktiga drivkrafter när kommuner planerar framtida investeringar som nästan alltid genomförs med lånade medel. Hur kommer det sig att ingen i praktiken verkar bry sig om riskerna med en växande skuldsättning? Siv Sandberg, kommunforskare vid Åbo Akademi, säger att man i allmänhet inte diskuterar skulder i valdebatter inför kommunalval.
– Kandidater och partier lyfter fram vardagsnära frågor med fokus på serviceproduktionen. Frågan om skulder känns nog väldigt avlägsen och abstrakt, tolkar Sandberg.
Mycket har att göra med tidsperspektivet. Det som är här och nu känns viktigt: Nu behöver vi ett äldreboende, ett daghem, en idrottshall.
– Vad skulder och räntor betyder på längre sikt är svårare att föreställa sig och diskutera.
”Frågan om skulder känns nog väldigt avlägsen i valdebatterna”
Alltså talar politiker och kommuninvånare hellre om det man vill ha här och nu än om hur man ska betala notan i en avlägsen framtid – trots att just denna växande nota kan minska rörelseutrymmet när räntorna stiger. Därför skulle det vara bra om också kommuninvånarna engagerade sig. Det finns viktiga investeringar med tanke på framtiden: vägar och gator måste hållas i skick, mögelskolor saneras. Men behöver var och varannan kommun en egen ishall eller fotbollsstadion? Och kunde flera kommuner oftare samarbeta om dyra projekt?
Minst skuldsatta bland de tvåspråkiga kommunerna är Korsnäs, Mörskom och Vörå med under 2 000 euro i lån per invånare. Den utgångspunkten ger utrymme att investera med lånade medel vid behov, såsom Vörå tänker göra de närmaste åren.
– Vi bygger och renoverar skolor och effektiverar serviceboendet. Det är nödvändiga investeringar för att kommunen ska vara livskraftig i framtiden och möta de lagstadgade uppgifter som finns, säger kommundirektör Mikko Ollikainen.
Beakta riskerna!
– Visst finns det risker med stora lån för projekt som sträcker sig långt in i framtiden, betonar Jari Vaine, finansmarknadssakkunnig vid Kommunförbundet.
I varje kommun är det enligt Vaine motiverat att ställa frågan: Vad händer med oss om räntorna stiger med 2 procentenheter på sikt? Hur påverkas vår framtida verksamhet? Det här är särskilt viktigt nu när tillväxten avtar i den finländska och europeiska ekonomin.
Ekonomiska kriser som påverkar räntor och tillgången på lån kan inträffa plötsligt. Vilka är de största kända orosmomenten på finansmarknaden för närvarande?
– En allvarlig bankkris i Italien skulle påverka hela euroområdet och är kanske den största risken. Sedan har vi meningsskiljaktigheterna mellan Nord- och Sydeuropa vad gäller ekonomiskt ansvar och solidaritet som kan urarta till en konflikt. Och slutligen har vi handelskonflikten mellan USA och Kina som kan få stora konsekvenser för Finlands export och samhällsekonomi, säger Vaine.
Kommunerna kan i hög grad själva påverka vilka risker de tar, poängterar Eero Laesterä, styrelseordförande vid Perlacon, som utför kommunanalyser.
– Det finns några oroväckande trender. Också svaga kommuner upptar stora lån för att, som de hoppas, vända trenden. Vissa kommuner flyttar ut ansvarsförbindelser ur den egna balansen till utomstående finansieringsbolag. Genom leasingavtal förskönar man bokslutet, men i stället uppstår regelbundna kostnader flera år framöver. Samtidigt blir kommunens ekonomi mindre transparent, säger Laesterä.
– Ett annat exempel på kreativ bokföring är att sälja kommunal egendom, exempelvis vattenverket, till ett kommunägt bolag med vinst. Då skapar man en konstgjord vinst för kommunen och bokslutet ser snyggare ut. Det finns stor ekonomisk kreativitet bland de kommunala beslutsfattarna. Visst sker detta också i det privata näringslivet, men där opererar man med aktieägarnas pengar och i börsbolagen ställer börsreglerna tydliga krav på insyn. Kommunernas trixande sker med skattebetalarnas pengar och det är kommuninvånarna som i slutändan betalar notan, säger Laesterä.
Hållbar utveckling
Det talas mycket om hållbar utveckling i Finland i dag. Ofta syftar termen på naturresurser som ska användas på ett hållbart sätt. Men också skuldsättningsnivån kunde ses som indikator på hållbarhet: En kommun som årligen låter skuldsättningen växa med tvåsiffriga tal kan få problem på sikt när räntor och amorteringar minskar resurserna för kommunal service.
Eller som Sveriges tidigare statsminister Göran Persson varnade för flera decennier sedan då vårt västra grannland stoppade den skenande skuldsättningen: ”Den som är satt i skuld är icke fri”.
