Ulf Stenman: Nordiskt samarbete mellan kommunerna behövs
Kommunerna i Norden har liknande utmaningar, skriver Ulf Stenman.
Våra länder i Norden är väldigt lika. Därför ska vi dra nytta av varandras kunskaper och erfarenheter. De utmaningar som kommunerna i Sverige, Norge eller Danmark kämpar med är välbekanta också för oss i Finland.
Jag hade förmånen att i början av juni medverka i KOMØK’24 som arrangerades av KS, som är Norges motsvarighet till Finlands Kommunförbund. Huvudtemat för konferensen var ”Hållbar välfärd” och deltagarna var kommundirektörer, ekonomichefer, kommunekonomer och revisorer från Norges 357 kommuner samt andra med intresse för kommunal ekonomi, bolagsstyrning, kontroll och finansiering.
De frågor som diskuterades på konferensen är lika högaktuella i Finland som i Norge. Det må gälla stad kontra landsbygd, skatteutjämning och statsandelar, bildningens roll eller hälsofrämjande och -förebyggande arbete.
Våra kommuner har liknande utmaningar
Kommunerna i Norge står liksom Finland inför stora utmaningar. Kommunsektorn utmanas från alla håll i frågor om ekonomi, demografi och arbetskraftsbrist. Därtill har förväntningar på kommunerna från både statsmakten och medborgarna stigit.
Norge har likt oss en kommunmodell med många små kommuner. Av de 356 norska kommunerna har 225 färre än 5 000 invånare. Den minsta kommunen Utsira har 200 invånare, medan Oslo har cirka 700 000.
På konferensen konstaterades att den norska välfärdsmodellen inte kommer att vara hållbar fram till år 2035. Men det verkar vara mycket svårt att förändra kommunstrukturen och arbetssätten i Norge. Hur man än fördelar pengarna, räcker de offentliga medlen inte till. Att sätta tilltron till att en ökad invandring ska lösa problemen, räcker inte heller.
Hög sjukfrånvaro
Norge har den högsta sjukfrånvaro och de högsta kostnaderna relaterade till sjukfrånvaro i hela OECD. En av fem i arbetsför ålder står utanför arbetslivet.
Samtidigt konstaterades att Norges oljefond med miljarder i fickan verkar närmast begränsande för ett aktivt förändringsarbete. Det finns också en bristande politisk vilja till förändring – kanske för att ”fyrk finns”?
Förändringar behövs
I diskussionerna efter mitt anförande om social- och hälsovårdsreformen och arbets- och näringsreformen i Finland konstaterades att man knappast löser grundproblemen genom att byta anordnare av tjänster. En ny förvaltningsnivå och en ny huvudman leder inte till att vi finländare blir fler. Avstånden förändras inte och resurserna förblir oförändrade – antagligen minskar de på sikt. Risken är att förändringarna bara blir som att försöka klippa en gris – mycket skrik för lite ull. Resultaten uteblir.
Vilka är då alternativen för Norges kommuner? Håvard Moe, seniorrådgivare vid KS Konsulent, presenterade tre möjliga scenarier för utvecklingen av kommunsektorn i Norge fram till 2040. Hans scenarier handlar om huruvida vi rör oss allt närmare en kommunkollaps, eller om vi tänker långt framåt och agerar nu. Inget av scenarierna såg speciellt ljust ut, framför allt inte om man agerar för sent.
– Hur många gånger vi än upprepar problemen, löses de inte innan vi vågar gå in och förändra sättet vi jobbar på. Alla förändringar som måste göras är tyvärr inte bekväma, men de är nödvändiga, sade Moe.
Kommunen är fortfarande en garant för trygghet och invånarnas välmående i såväl Finland som Norge. Men framtidens hållbara kommun behöver planeras nu, inte sedan.
För detta krävs mod, samarbete och förändringsledarskap – även i Finland.
Fotonot: Håvard Moe deltar i Kaffe med Uffe i oktober. Temat är framtidens hållbara kommun och de scenarier som kommunerna i Norge och i Finland måste hantera för att klara av att möta kommande utmaningar. Det handlar om aktiva åtgärder för och förändringsarbete.
