För inte så länge sedan skulle metrobanan dras österut. Västerut som gäller. Foto: Tommy Pohjola

Det är nu femton år sedan statsrådet beslutade tvångsinkorporera Östersundom med Helsingfors. Tanken var att bygga bostäder för upp till 100 000 nya invånare, av vilka 70 000 på Helsingforssidan och resten på Sibbosidan. Planen skulle göras upp i samarbete med Sibbo.

Hur galet beslutet var framgår av en snabb titt på kartan. Östersundom ligger på mellan 15 och över 20 kilometers avstånd från Helsingfors centrum. Det kan jämföras med att t.ex. Drumsö ligger inom en femkilometersradie, sedan kommer redan Esbo emot.

Avstånden illustreras också väl av zonerna i kollektivtrafiken, som bygger på avstånden till Helsingfors centrum. Medan B-zonen som täcker största delen av Helsingfors sträcker sig långt in i södra Esbo, ja förbi Grankulla, och långt upp i västra Vanda, hör Östersundom till C-zonen, tillsammans med västra och norra Esbo och norra och östra Vanda. Helsingfors assymmetriska geografi, med tyngdpunkten i öst, har tillspetsats.

För att inte glömma att Zacharias Topelius, som bodde på Björkudden ute på landsbygden i Sibbo, postumt förvandlades till huvudstadsbo…

Tio år efter inkorporeringen, 2019, förkastade Högsta förvaltningsdomstolen den generalplan som Helsingfors och Sibbo hade gjort upp. Planen var alltför massiv, med en metro som huvudsakligt trafikmedel och med alltför liten hänsyn till natur- och miljövärden. Vad var det vi sa, utbrast många.

Tillbaka till ritbordet, alltså, och nu, fem år senare, börjar en lösning hägra. Metron har ersatts av en snabbspårvagn, antalet invånare har halverats till 35 000 – 45 000 och byggandet baserar sig i huvudsak på småhus, radhus och bara längs spårvägen en del lägre våningshus. Och framför allt större hänsyn till naturen och miljön, inklusive kulturmiljön.

Och området ska utvecklas i etapper, förhoppningsvis i kontinuerlig dialog med invånarna. Inget massivt områdesbyggande här, alltså.

För att locka nya invånare på trots allt en timmes avstånd från centrum – i Helsingfors måste avstånd räknas i tid, inte kilometrar – måste Östersundom erbjuda något förmer än andra förorter. Och de riktlinjer som nu föreslås lovar i det avseendet gott.

Stadsmiljönämnden ska på sitt sista möte för året på tisdagen behandla planeringsprinciperna för delgeneralplanen. Jag hoppas på grönt ljus.

För att citera den svenska journalisten på presskonferenserna förr om åren om Nobelpriset i litteratur: Äntligen!