Hanna Tainio: Spänningen kring vårdreformen kulminerar
Det är återigen den tiden på året då man räknar veckor, dagar och till och med minuter och stirrar på grundlagsutskottets stängda dörr i tv-rutan. Det är naturligtvis fråga om social- och hälsovårdsreformen och huruvida riksdagen hinner godkänna de massiva lagpaketen om reformen före sommarens sammanträdespaus.
Tidtabellen är inte oväsentlig, eftersom en senareläggning av godkännandet av lagarna till hösten sannolikt skulle leda till att tidpunkten för när hela reformen träder i kraft skjuts framåt med ett år, dvs. till början av 2024.
Ur kommunernas synvinkel skulle en tilläggstid på ett år åtminstone vara nödvändig, både med beaktande av att en del av regionerna fortfarande är i startgroparna i fråga om reformen och av den rådande coronapandemin, som binder flera av dem som bereder reformen till det praktiska arbetet. En fördröjning av reformen medför mest politiska utmaningar, inte minst på grund av riksdagsvalet 2023.
Kommunförbundet utredde i april kommunernas och samkommunernas synpunkter på vårdreformen. Liksom i tidigare enkäter ansåg kommunerna att reformen är nödvändig. Däremot ansågs det inte vara möjligt att med denna modell uppnå de mål som uppställts för reformen, såsom högklassiga och jämlika tjänster, tryggande av tillgången på yrkeskunnig arbetskraft, minskning av hälsoskillnaderna och tyglande av kostnadsökningen.
Tro på digitalisering
Det enda kommunerna trodde på var ett omfattande utnyttjande av digitalisering. Det är dock sannolikt att detta kommer att uppnås också utan vårdreformen – tack vare det digitala språng som coronapandemin gett upphov till.
Kommunerna var särskilt oroade över att regionala särdrag inte kommer att beaktas i reformen. Dessutom befarades det att kommunernas förmåga att svara för de tjänster som blir kvar hos dem äventyras efter reformerna. Andra oroväckande frågor ur kommunernas synvinkel var social- och hälsovårdsfastigheternas öde och kontaktytorna mellan välfärdsområdena och kommunerna i servicekedjorna. Hur kan man garantera att de utvecklas till kontaktytor och inte till gränsytor eller i värsta fall till och med till konfliktytor?
Under utskottsbehandlingen av vårdreformen har det framkommit många brister eller inexaktheter i lagförslaget. Några utskott har redan färdigställt sina utlåtanden, och nu väntar man med spänning på grundlagsutskottets vägande ord. Är en separat lösning för Nyland möjlig trots att den till väsentliga delar avviker från lösningen för vårdreformen i resten av landet? Och hur blir det med den finansiering som blir kvar för kommunerna; hur tryggar man de växande städernas möjligheter att svara på de utmaningar som tillväxten medför? Ovisshet har uppstått i fråga om de privata serviceproducenternas ställning och eventuella ogiltiga avtal samt, i synnerhet i Birkaland, de offentliga bolagens ställning som är kopplad till kravet på tillräcklig egen produktion och tjänsteläkare inom välfärdsområdet. Är alla diagnoser och behandlingar som läkarna utför utövning av offentlig makt? Var går gränsen? Det finns många frågor och nu önskar man få svar av grundlagsutskottet.
Ändringskrav är troliga
Det vore ytterst osannolikt att grundlagsutskottet skulle godkänna lagförslagen helt utan ändringskrav. Vårens mest spännande ögonblick torde vara när grundlagsutskottets utlåtande publiceras. Om det finns mycket att rätta till i lagförslagen, har social- och hälsovårdsutskottet ännu ett digert arbete framför sig och eventuellt en ny runda via grundlagsutskottet. Om så är fallet hinner riksdagen knappast godkänna lagförslagen före sommaren. Det kan därför hända att man snart börjar käbbla om när riksdagen ska inleda sin semester. Plenum i juli och augusti har redan tidigare föreslagits i motsvarande situationer. Vi har en spännande vår och försommar framför oss.
