Det aktuella reformförslaget bromsar inte social- och hälsovårdens kostnadsökning, tror en majoritet av kommunerna och samkommunerna.

Kommunförbundet har kartlagt kommunernas och samkommunernas inställning till social- och hälsovårdsreformens målsättningar. Resultatet är dystert. Ledningen i kommunerna och samkommunerna befarar att de ekonomiska förväntningarna på reformen, samt bättre tillgång på service och tillgänglighet, inte förverkligas med det nuvarande förslaget.

Kommunförbundets vice vd Hanna Tainio säger att det här vittnar om att regeringens lagförslag behöver justeras en hel del innan reformens mål har en möjlighet uppfyllas.

– Vi måste komma ihåg att vårdreformens mål har ett brett understöd i kommunerna. Men frågan är om vi verkligen kan uppnå målen med den föreslagna modellen.

56 procent av de 213 kommuner och samkommuner som svarade på enkäten uppskattar att målet att bromsa kostnadsökningen kommer att uppnås ganska eller mycket dåligt med den föreslagna modellen.

Endast 16 procent av de tillfrågade tror att målen kunde uppnås rätt väl eller mycket väl.

Dessutom bedömer 52 procent av kommunerna och samkommunerna att varken tillgången på social- och hälsovårdstjänster eller tillgängligheten kommer att förbättras med reformen.

Endast 14 procent av de tillfrågade uppskattar att målen kunde uppnås rätt väl eller mycket väl.

Särskilt kritiska är kommunerna och samkommunerna till hur regionernas och kommunernas särdrag beaktats. Av de tillfrågade anser 60 procent att regionernas och kommunernas särdrag beaktats ganska dåligt eller mycket dåligt i vårdreformen.

Enligt enkäten bekymrar man sig för hur kommunernas förmåga att sköta sina återstående uppgifter ska tryggas. Kommunerna kommer också i framtiden att ansvara för invånarnas välfärd. Reformen måste säkerställa ett sömlöst samarbete mellan kommunernas och välfärdsområdena.

Reformens tidtabell delar åsikterna starkt. Merparten av de kommuner och samkommuner som svarat – särskilt i områden där man frivilligt koncentrerat organiseringsansvaret på regional nivå – ansåg att måldatumet 1.1.2023 var genomförbart i deras område.

Majoriteten av kommunaktörerna i områden med mera splittrat utgångsläge ansåg ändå att tidsplanen var orealistisk. Sådana områden är till exempel Egentliga Finland, Östra Nyland, Västra Nyland och Helsingfors stad.

De flesta ansåg att utmaningen består i att genomföra reformen samtidigt som man fortfarande är i återhämtningsskedet efter coronaepidemin.