Linnéa Henriksson: Beslut fattas baserat på den information man har - ett försvarstal för dem som tvingas agera utgående från det de vet just nu
Det är kraftigt ifrågasatt om världen behöver fler texter om omständigheter som kan relateras till corona. Men eftersom det tills vidare – också efter regeringens besked om det stegvisa återöppnandet av samhället – präglar vardagen, så är det svårt att låtsas som om det inte var närvarande. Därför, var så god, en till på samma tema:
När öppnar arbetscentralen? frågar en bekant. Vem i kommunen är det som bestämmer om huruvida gymnasierna öppnar? frågar 16-åringen. I diverse flöden förundrar man sig över hur – och ibland om – regeringen tänkt. Kanske mera nu när samhället öppnar igen än när det ursprungligen stängdes.
Det vi idag betraktar som oerhört, kommer vi att se som helt normalt imorgon, sade min man, dagarna innan undantagstillståndet utlystes. Sedan dess har normalen förskjutits flera gånger.
Överlag har de flesta varit imponerade av regeringens agerande och tydlighet. Också bland dem som drabbas av åtgärderna finns det en förståelse för regeringens beslut. Kännetecknande för hela processen är att regeringen hela tiden varit tvungen att fatta beslut baserat bara på den samlade kunskap som funnits just då (och möjligen de prognoser man baserat på det kunnat göra).
Det är, som vi vet, så lätt att vara efterklok.
I dylika processer borde man systematiskt föra bok, inte bara över vilka beslut som fattas utan också baserat på vilken kunskap det görs. När kunskapsmängden sedan ökar blir det svårt att i efterhand gå tillbaka och försöka försätta sig i det kunskapsläge man vid något visst tillfälle befunnit sig i. Det är, som vi vet, så lätt att vara efterklok. Därför är det så lätt att i efterhand, och utifrån, kritisera det arbete som görs utan den kunskap som senare är självklar. Men därför finns förstås också en risk för agerande och beslut som leder till missförstånd och som senare visar sig vara onödiga eller rent av misstag.
Det är inte bara regeringen som befunnit sig i denna situation. Också i kommunerna har beslutsfattare, enskilda anställda, förmän, sektorchefer och andra fattat beslut baserat på vad de vetat just då och vad de just då uppfattat som det bästa att göra.
Ibland har det blivit sammanblandningar och oklarheter.
Ibland har det inte blivit rätt från början. Då har man fått korrigera. Ibland har det uppstått missförstånd. Då har man fått försöka rätta till. (En av kommunikationsarbetets stora hemligheter är väl att kunna bidra med den typ av information som mottagaren förmår ta emot?)
Ibland har det blivit sammanblandningar och oklarheter: Vem är i karantän och vem har ”bara” isolerat sig? Varför är skolarbete hemma inte samma sak som hemskola? För vem har arbetet upphört, vem är omplacerat och i så fall på vilka grunder? Ibland har beslut implementerats innan de fattats, oftast med det gemensamma bästa för ögonen.
Om det är något som inte gått rätt, så kan det bero på att personen som fattat beslutet är en idiot.
Allmänt taget, så gäller i coronatider samma grundregler som under alla andra tider. Om det är något som inte gått rätt, så kan det bero på att personen som fattat beslutet är en idiot. Det kan bero på att personen inte alls har tänkt eller förstått. Det kan också bero på att personen gör det enda möjliga i den rådande situationen.
Det kan också hända att det är någonting som du inte vet, att det finnas goda skäl för vissa beslut, trots att dessa skäl inte kan framföras. Och det kan hända att beslutet fattades för att man ibland måste fatta beslut, fast man egentligen inte har någon stadig kunskap för att fatta just det beslutet.
Relaterade artiklar
