Att jobba med delaktighet – överraskande utmaningar
Delsam IV projektet har jobbat med ungdomars delaktighet. En överraskande utmaning var hur svårt det som professionell var att ge bort makten och kontrollen.
Vi som jobbade med Delsam projektet ville under den sista projektfasen fokusera på att göra ungdomarna delaktiga i projektet. Därför blev ungdomarna utgångspunkten för alla projektinsatser. I praktiken arbetade vi i tre olika miljöer, Ungdomsverkstaden SVEPS, Grundskolan Norsen och Ungdomsverkstaden Koi, på flera olika sätt. Dessutom testades en självgående ungdomsgrupp i Österbotten.
Vi hade alla tidigare arbetat med utvecklingsarbete och med frågor gällande delaktighet och delade erfarenheten att delkatighet ofta blir i skymundan av andra teman, som t.ex. samarbete, trots att man säger och allvarligt menar att involvera klienter. Därför tänkte vi att vi måste göra något på ett annorlunda sätt. Vi ville också utmana oss själva och testa nya sätt att utveckla, så att vi utgår från ungdomarnas delaktighet och allt annat kommer i andra hand och beaktas bara i den mån ungdomarna anser dem vara viktiga.
Vi utgick ifrån att allt det vi gör, gör vi tillsammans med ungdomarna. Detta var en stor förändring till hur vi jobbat tidigare. Det traditionella sättet att närma sig delaktighet är att som professionell gå in med en plan om hur vi involverar ungdomarna eller klienterna i arbetet. Eftersom vi nu ville att arbetet skulle utgå från ungdomarna, gick vi istället in och frågade dem hur de ville jobba tillsammans med oss.
I praktiken betydde det här att vi inte i förväg kunde planera den konkreta verksamheten. Tanken var istället att tillsammans med ungdomarna gör upp planen för vad vi skulle göra. Det här betydde inte att vi skulle ha varit oförberedda, utan vi förberedde oss väl. Vi hämtade arbetsredskap och bar ansvar över processen, men riktningen och innehållet utarbetades tillsammans med ungdomarna. Det här sättet har krävt att vi kunnat ge bort makten och leva med ovetskapen om vad arbetet leder till, vilket resultat än blir. Dessutom har det krävt en tillit till att utgången kommer att bli bra.
Vi var måna om att ta ungdomarnas tankar och åsikter på allvar. Tillsammans med ungdomarna kom vi överens om hur allt material skall användas. En del av materialet blev underlag för program på seminarier och diskussioner med professionella, en del av ledde till konkreta förändringar i verksamheten och i Grundskolan Norsen användes materialet också till en projektansökan, som tyvärr inte beviljades finansiering. Ungdomarna var hela tiden medvetna om vad som är på gång. De professionellas ansvar blev att föra vidare ungdomarnas tankar, framförallt om det gäller brister i servicen.
Dessa olika öppna och flexibla sätt att arbeta på ledde till att ungdomarna upplevde att deras tankar, åsikter och kunskap var värdefulla och att de togs på allvar. Dessutom ledde processerna till att ungdomarna upplevde att att diskussionen om verksamheten också ledde till funderingar och tankar på det privata planet. Ungdomarna kunde den vägen också processa sina egna upplevelser.
Vi upplever att man lätt tror att personer med svåra probelm eller som befinner sig i svåra livssituationer, inte är intresserade av att vara delaktiga eller att de inte kan ha en åsikt. Vår erfarenhet är tvärtom att alla vill uppleva sig delaktiga, det gäller bara att hitta sätt som de kan vara delaktiga på.
När det gäller oss professionella, visade det sig att det inte var helt lett att byta arbetssätt och att inte kunna ha fullständig kontroll över processen. Det här kan vara en förklarande faktor till varför delaktighet i så många sammanhang blir fina ord och en möjlighet för alla att uttrycka sin åsikt. Samtidigt upplever vi att denna öppenhet har varit central med tanke på att göra ungdomarna så delaktiga som de blev.
Under arbetet kom vi fram till att begreppet delaktighet är ett brett begrepp och det finns olika nivåer av delaktighet. Många av våra metoder, också de för delaktighet, utgår från den professionellas perspektiv. När man väljer metod bör man fundera på vad spom passar målgruppen och ändamålet. Av de metoder vi har provat på under hela DelSam projekttiden är en del sådana att de bra kan användas till att samla erfarenheter och höra ungdomar och få deras åsikt i en viss sak (smiletaggning). Med dessa når man en viss nivå av delaktighet.
För att nå en hög grad av delaktighet bör man välja metoden tillsammans med ungdomarna. En hög grad av delaktighet förutsätter vissa ramar, men också möjlighet att arbeta flexibelt och ändra på arbetsättet efter hand. En hög grad av delaktighet förutsätter också en förståelse för att relationen mellan professionell och klient inte i grunden är jämlik och att den professionella både har möjlighet och ett ansvar att jämna ut maktobalansen. För att kunna göra det bör den professionella värdesätta och godkänna klientens kunskap. För den professionella betyder det att man öppnar upp och blottar sin kunskap, vilket kan vara förvånansvärt svårt.
Projektet DelSam – Delaktighet i samhället, har sedan år 2012 med finansiering från Barn- och ungdomspolitiska utvecklingsprogrammet 2012-2015 (Undervisnings- och kulturministeriet) arbetat med att utveckla kunskap och arbetsmodeller om delaktighet och samarbete som kan användas i arbetet med ungdomar som går i eller har gått ut grundskolan.
Projektet har varit uppdelat i fyra faser. Under de tre första faserna var fokus på samarbete och delaktighet. Inom projektet användes och testades arbetsmodeller som främjar delaktighet (BIKVA, Framtidsdialog) och ett enkelt sätt att involvera ungdomar i beslutsfattandet (Smiletaggning) utvecklades.
