Kommer valfriheten ens att nå glesbygden?

19.10.2016
Bloggar Sandra Bergqvist

Trots att vi ännu inte exakt vet hur valfriheten inom vården i framtiden kommer att se ut, orsakar den utan tvivel en massa frågor. Tanken är att vi i framtiden ska få möjlighet att själva välja vårdproducent. Men som reformen nu är uppbyggd kan man fråga sig om valfriheten i praktiken alls kommer att utsträcka sig till glesbygden.

Tänk er att det i en liten perifer kommun finns en liten hälsocentral. Den kommer i framtiden att föras över till landskapet och fungera i form av ett bolag som ägs av landskapet. På den lilla orten finns också två läkare som var och en öppnar egna mottagningar. Dessa två godkänns av landskapet som serviceproducenter och får en del kunder på den lilla orten.

Det att kundunderlaget delas upp på tre  – två privata mottagningar och så landskapets hälsocentral – gör att hälsostationen går på minus. Eftersom det är ett bolag ska det ju eftersträva vinst – också om den är liten – och definitivt inte göra ett negativt resultat. Det här leder då till att landskapet stänger hälsocentralen och orten går miste om sin hälsocentral med labb och röntgen.

Vi backar tillbaka lite och funderar på situationen före de två privata aktörerna godkändes som producenter. Om man från landskapet vet om att det är en liten ort där landskapet har en hälsostation, men befolkningsunderlaget är så litet att det kommer att vara svårt att få det att gå runt, varför skulle man då godkänna andra privata aktörer?

Om landskapet står inför detta dilemma, var ligger då lojaliteten? Är det gentemot landskapets egna hälsocentral eller gentemot invånarnas rätt till valfrihet? Kommer man att bevilja lokala aktörer rätt att vara vårdproducenter om man vet att detta kan leda till att den offentligt ägda hälsocentralen då börjar gå på minus?

Det känns väldigt befängt att landskapets tjänstemän förväntas fatta beslut som kan försätta landskapets bolag i en ekonomiskt trång situation. Och om de gör det, så kan valfriheten i värsta fall leda till obefintlig service om det offentliga och privata äter upp varandra. Då står vi med en glesbygd utan service, befolkningen i en ojämlik situation och är därmed tillbaka på ruta ett.