Sharing economy – framtidens melodi?

26.11.2015
Kommuntorget
(1)
Viktoria Hindsberg

Jag hade i samband med min vistelse i Bryssel möjlighet att delta i CEPS (Centre for European Policy Studies) diskussionsforum om The sharing economy. CEPS är en tankesmedja som fungerar i Bryssel och som producerar utredningar och aktiviteter om ekonomiska och internationella politiska ärenden.

Vad är sharing economy?

Det finns ingen direkt översättning till svenska men följande benämningar har använts: delningsekonomi, poolekonomi, kollaborativ ekonomi, tillgänglighetsekonomi, självorganiserande konsumtion, gemensam konsumtion och samverkanskonsumtion.

Sharing economy definieras som ”konsumenter som ger varandra rätt att temporärt använda egna, enbart lite använda, fysiska tillgångar”. Det diskuterades mycket huruvida man skulle lägga in ett ”mot betalning” i definitionen. För att vi verkligen skall kunna tala om någon form ekonomi anser jag att även pengar bör vara ett element.

Sharing economy är i sig inget nytt, fenomenet har tidigare förekommit bland familjemedlemmar och vänner, det som är nytt är att man nu även delar sina tillgångar med främlingar.

Exempel på aktörer som utnyttjar sharing economy

Den äldsta och mest simpla formen av sharing economy är exemplet med en borrmaskin, som man behöver bara några få gånger och resten av tiden ligger den i skåpet. Här finns stora fördelar att uppnå genom att kunna ”köpa användningstid” då man behöver det.

De nya och väldigt omdiskuterade formerna utgör Airbnb och Uber. Uber väcker många känslor, frågan är om Uber verkligen kan räknas som sharing economy eftersom modellen består av personer som äger en bil och som mot betalning kör omkring människor.
Då tycker jag att ett bättre exempel är Bla Bla Cars med över 20 miljoner medlemmar som fungerar i 17 länder. Verksamheten går ut på att man kan hyra ut en eller flera platser i sin bil när man på väg någonstans. Här kombineras verkligen behovet hos medpassageraren med utbudet hos bilägaren, som oberoende hade åkt denna sträcka med tom bil.
Airbnb är också ett bra exempel på hur man kan ge sin oanvända bostad till främlingar och turister mot ersättning. Men ifall bostadsägaren äger flera bostäder, vars enda syfte är att hyras ut, talar vi då längre om sharing economy eller är det bara ett annat sätt att driva hotellverksamhet?

Möjligheter och begränsningar

I värsta fall kan marknaden förvridas, så har varit fallet i vissa storstäder där hyrespriserna har trissats upp p.g.a. Airbnb, då en del av lokalbefolkningen har tvingats flytta ut då de inte mera har råd att betala hyra.

Som med ekonomi i allmänhet är det alltså fråga om efterfrågan och utbud, i nuläget verkar det som om utbudet skulle finnas men efterfrågan sackar efter, eller att de två inte möts.

Enligt en undersökning gjord i Sverige skulle 74 % av de tillfrågade vara intresserade av en delad ekonomisk lösning men bara ett fåtal har de facto inhandlat något den vägen.
Likaså har utbudet av privata hyresbilar på den belgiska marknaden ökat exponentiellt de senaste åren medan utbudet av traditionella hyresbilar hållits konstant. Trots det hyrs bilar fortfarande till största delen från biluthyrningsföretag.

För att få ut de mesta möjliga från ett sharing economy-arrangemang behövs ett system med lättillgänglighet, låga kostnader och bra villkor för alla parter. Uber, till exempel, är bra för kunden och samhället men inte nödvändigtvis för föraren.

Sharing economy är som bäst ett ypperligt sätt att utnyttja resurser maximalt och således minska miljöbelastningen. De negativa sidorna är avsaknaden av myndighetskontroll och beskattning som leder till att den gråa ekonomin ökar. På sikt kommer det att behövas en reglering även av sharing economy men exakt vad som skall regleras är ännu oklart, ifall det är köpar- eller säljarsidan.

För tillfället görs valet av att använda sig av t.ex. bilpool fortfarande mera på basen ekologiskta incentiv än av ekonomiska sådana.

Kommunernas roll

Digitaliseringen och det faktum att en allt större del av handeln sker över nätet ger i framtiden bättre möjligheter att effektivt dela varor och tjänster med andra.
Även kommunsektorn har fått in en fot på det här området, man delar redan med sig av skolornas gymnastiksalar och klassrum till föreningar under kvällar och veckoslut. Det finns ändå en rad andra tillgångar som kommunerna inte använder effektivt och där man kunde vidareutveckla en sharing economy-tanke. Exempel på sådana kunde vara kontorsutrymmen, möteslokaler och utrustning, eller varför inte fordon och maskiner.

HÅLL KOLL PÅ KOMMUNSEKTORN.
Beställ Kommuntorgets nyhetsbrev här