Vårdreformen och regionförvaltningsreformen är mycket mera än lagstiftning

23.9.2015
Bloggar Antti Kuopila

Med tanke på den aktuella vård- och regionförvaltningsreformen är det synnerligen viktigt hur väl man lyckas planera, bereda och framförallt genomföra förändringsprocessen som ingår i reformen.

​Reformen är inte enbart ett omfattande lagstiftningsarbete, utan också en ytterst krävande uppgift i praktisk förändringsledning. Att tillsätta en ny förvaltningsnivå och omsätta förändringar i praktiken är de facto avsevärt mer krävande och mångfacetterat än införandet av de tidigare kommun- och servicestrukturreformerna. Omöjligt är arbetet emellertid inte, men utmaningarna måste identifieras på förhand och förberedas på ett lämpligt sätt.

Utveckling av en interaktiv beredning, ömsesidig jämlikhet och delaktighet är satsningar som bör göras med tanke på beredningsprocesserna. Det är viktigt att beredningsprocesserna och styrningen av dem är systematiska och att dialog, interaktion och en positiv anda som ökar delaktigheten ingår i dem. Det säger professor Jari Stenvall & Co i publikationen om kommunerna som drivved, Kunnat ajopuina – koskesta sumaan. (ACTA 258. Kommunförbundet 2015).

I Finland har den offentliga social- och hälsovården tillhandahållits av kommunerna och samkommunerna. När strukturreformerna genomförs bör därför den gedigna kommunala kompetensen utnyttjas i så stor utsträckning som möjligt och från första början. De nya självstyrande områdena uppstår inte ur tomma intet, utan de består av kunniga anställda från kommunerna. Om den gruppen inte tas med i reformarbetet tillräckligt tidigt, går vi miste om en avsevärd kompetens – och det har vi helt enkelt inte råd med.

När den nya förvaltningsnivån bildas och kommunernas roll genomgår en kraftig förändring, kommer också den nya tekniken in i bilden. Vi ska inte tänka på förändringarna enbart via förvaltningsstrukturer och befogenheter, utan allt mer via verksamhet och kunder, det vill säga kommuninvånarna.

Intelligenta tekniska lösningar träder lyckligtvis i vår tjänst i högre grad än vad vi för närvarande ens kan föreställa oss. Hur kan vi beakta den aspekten i planeringen av reformerna? Förmår vi på ett genuint sätt driva igenom en reform som utnyttjar nya möjligheter eller fastnar vi i strukturer som sackar efter.

I takt med intelligenta tekniker förskjuts tyngdpunkten i verksamheten allt mer från behandling av sjukdomar till värnande om hälsan och välfärden. Därför vore det klokt att i större utsträckning än vad vi tänker i dag beakta och ge resurser till främjandet av hälsan och välfärden som blir kommunernas uppgift.

Trots att det verkar vara mycket bråttom med att genomföra reformen, finns det skäl att komma ihåg att god planering och beredning samt en resultatgivande verkställighet kräver åtminstone tre regeringsperioder för vård- och regionförvaltningsreformens del. Alltså behöver vi ge riksdagen en tydlig, gemensamt godkänd vision och en konkret verksamhetsstrategi som gäller till utgången av 2020-talet. Föhoppningsvis pågår arbetet redan, för delar av visionen behövs så tidigt som i höst!

Vi medverkar till en ny verksamhet i en ny värld. Det lönar sig att i Kekkonensk anda fråga: Har vårt land tålamod att förnya sig?