Kommunens nya identitet
Det nya regeringsprogrammet, om det förverkligas enligt plan, kommer att ha revolutionerande konsekvenser för de finska kommunerna. Enligt min åsikt så revolutionära, att vi måste ställa den grundläggande frågan att vad är egentligen kommunens roll och identitet i framtiden. Och denna fråga bör varje kommun ställa var för sig.
Huvudorsakerna till mitt påstående ovan är två. Den ena är att hela social- och hälsovårdssektorn flyttas från kommunerna till landskapet och den andra är att kommunernas frihetsgrad att själva bestämma om sätten att producera den resterande servicen ökas för att i allt större grad kunna vara en främjare av den lokala livskraften.
Landskapsmodellen för social- och hälsovården är förstås den radikalaste förändringen. Här flyttas hälften av budgeten och närmare hälften av personalen bort från kommunen. Detta betyder att från att de finska kommunerna haft det största ansvaret för kommuninvånarnas välfärd i ett västeuropeiskt perspektiv så kommer kommunerna i framtiden ha det minsta välfärdsansvaret i ett nordiskt perspektiv.
Samtidigt lovar regeringsprogrammet öka på frihetsgraden av det som förblir hos kommunerna genom att minska på en stor mängd normer och bestämmelser. Detta gäller främst inom kultur- och fritidssektorn och dagvården. Tanken med detta är att kommunerna kan bättre anpassa sina tjänster till de lokala behoven och sin ekonomi. Och digitaliseringen av tjänsterna poängteras som en genomgripande förändringsmotor.
Dessa två dimensioner leder enligt min åsikt till en kommunal identitetskris.
Att ta hand om de allra svagaste i samhället har varit en stöttepelare för de finska kommunerna alltsedan grunden för det kommunala systemet skapades i mitten av 1800-talet, så det kommer inte att vara lätt att släppa detta. Själv är jag mycket bekymrad över att socialsektorn, som en del av en mastodontorganisation som snurrar enligt sjukvårdens villkor, går mot en mer jämnt dålig och opersonlig hantering av de allra svagaste i vårt samhälle.
Å andra sidan får kommunerna friare gestalta hur de vill jobba med unga och aktiva invånare inom de återstående kommunala tjänsterna. Kommunerna bör kunna utveckla invånardialogen och medskapandet för att göra närmiljön mer trivsam. Digitaliseringen kommer att ge flera nya praktiska möjligheter att ordna tjänster och växelverka med invånarna. Men de ekonomiska förutsättningarna för att öka på invånarnas trivsel och företagens verksamhetsförutsättningar kommer att vara mycket olika i de framtida finska kommunerna.
Detta kommer att ställa nya krav på ledarskapet, kunnandet, verksamhetskulturen och öppenheten inom kommunorganisationerna.
Så hur kommer din kommun att se ut om några år? Är den en näringslivsmotor? En skapande och experimenterande miljö? Är den mer invånarcentrisk? Eller fortsätter den som en grå förvaltningsmaskin? Det är dags för oss att börja ta itu med denna fråga redan nu.
PS. Denna text publicerades ursprungligen som kolumn i HBL, ÖN och VN 2.7.2015
