Ortnamn — en fråga för FN

I juni invigde sångerskan Katri Helena ett gatuavsnitt i sin hemkommun Tohmajärvi som fick namnet Katri Helenan raitti (’Katri Helenas stråk’). Den festliga invigningen föregicks av en livlig debatt bland kommuninvånarna. En del ville hedra sångerskan och dra nytta av den marknadseffekt hennes namn kunde ha. Andra var missnöjda och pekade på det besvär det medförde att folks adresser skulle bytas ut. Debatten slutade i en kompromiss – Katri Helenan raitti blev ett inofficiellt parallellnamn till de officiella Kauppakatu och (en del av) Kirkkokatu.

Hade Tohmajärviborna gått in för att byta ut namnet och göra Katri Helenan raitti officiellt skulle de ha brutit mot en FN-resolution som säger att man inte ska hedra en person som fortfarande lever med ett så kallat memorialnamn. Ortnamn är nämligen inte bara en kommunal eller nationell angelägenhet, utan ortnamn diskuteras också på internationell nivå inom FN:s expertorgan för geografiska namn (UNGEGN).

Expertgruppen verkar bland annat för att varje nation ska ha en myndighet eller organisation med befogenhet att fastställa form och stavning av landets ortnamn. För globalt använda ortnamn är målet att de ska vara så enhetliga som möjligt. De former som fastställs ska helst vara de som används av dem som bor på orten i fråga.

Standardiserade namn är viktiga inte bara inom till exempel handel och turism, utan än mer inom räddningsväsende och katastrofhantering. Ska hjälpen nå fram snabbt är det självklart en fördel om den ort man talar om stavas (och uttalas) lika i olika språk, så att missförstånd inte uppstår.

Rekommendationerna betyder inte att FN avråder från etablerade så kallade exonymer, det vill säga namn som har vunnit hävd i en annan form i ett annat språk än i det som talas där orten finns. Exempel är namn som Florens (it. Firenze) och Tyskland (ty. Deutschland).

Men expertgruppen avråder från att etablera nya exonymer för tidigare okända platser som nu når över nyhetströskeln. Gruppen strävar också efter att förenhetliga stavningen av namn som i sina ursprungsspråk skrivs med andra skriftsystem.

På FN:s webbplats finns riktlinjer för hur man ska hantera ortnamn i olika länder, och där anges vilka namnformer landet självt rekommenderar för internationellt bruk. I riktlinjerna för Finland anges att man på till exempel engelska skriver Mariehamn och Närpes men Porvoo och Turku. Namnvalet för internationellt bruk är det namn orten har på kommunens majoritetsspråk. Däremot rekommenderas det att man i de skandinaviska språken alltid använder de svenska namnen på de orter som har ett svenskt namn.

Expertgruppen tar inte enbart ställning till standardisering utan också till namnplanering och namnbruk mer generellt. En orsak till den nämnda resolutionen om memorialnamn var att man i vissa länder bytte namn på gator i takt med att den (lokala) politiska ledningen växlade. Ett memorialnamn ges till minnet av en person, i allmänhet för att hedra ett betydelsefullt livsverk. Att bedöma vikten av en samtida persons livsverk är svårt och därför ett beslut som helst ska göras av kommande generationer.