Svensk småbarnspedagogik i Helsingforsregionen utredd: Lönerna måste höjas med 500 euro

Frilandsjournalisten Lina Laurent har utrett småbarnspedagogiken i Helsingforsregionen.
Frilandsjournalisten Lina Laurent har utrett småbarnspedagogiken i Helsingforsregionen. (Jeanette Björkqvist)
2.12.2020

Om lönerna inom småbarnspedagogiken inte åtgärdas kommer situationen inte att förbättras, säger frilansjournalisten Lina Laurent, som gjort utredning för tankesmedjan Magma.

Frilansjournalisten Lina Laurent gick tillbaka till 1800-talet när hon tog sig an att utreda den rådande situationen för småbarnspedagogiken i Helsingforsregionen, en utredning som hon gjort för Tankesmedjan Magma.

– En av de första böcker som jag läste var Barnträdgårdlärarförbundets historik. Det var fascinerande och uppenbart att frågor om barngruppers storlek, om utbildning och löner och om allmänhetens kännedom om småbarnspedagogiken dykt upp med jämna mellanrum – för 100, 50 och 20 år sedan. Det visade på ett mönster.

Laurent säger att utredningen, som publiceras idag, är en inblick i småbarnspedagogikens situation i huvudstadsregionen. Den geografiska avgränsningen var motiverad, inte enbart med tanke utredningens tidtabell utan också för att det procentuella antalet obehöriga barnträdgårdslärare och barnskötare är störst i Helsingfors med omnejd.

Den problematiken spårar Laurent tillbaka till slutet av 1990-talet, då en debatt om en lärarutbildning i småbarnspedagogik i Helsingfors blossade upp. Att den ältades in på 2000-talet beror på att inget hände i frågan om utbildningen.

– De farhågor man hade de, om en stor brist på behörig personal i huvudstadsregionen, besannades också.

Debatten i början av 2000-talet handlade mycket om Åbo Akademi och Helsingfors universitet och om vem som hade rätt att utbilda lärare. Bidrog misslyckandet i att nå lösningar då till dagens situation?

– Jag tror att den bidrog, på så sätt att lärarutbildningen inte är ett känt alternativ för ungdomar i Helsingfors. Å andra sidan finns det också på finskspråkigt håll en brist på behörig personal. Det kan hända att problemet hade dykt upp ändå, för de bakomliggande orsakerna är så komplexa.

Nedvärderande kommentarer om yrket

För att komma åt komplexiteten har Laurent intervjuat lärare i småbarnspedagogik, barnskötare och socionomer på deras arbetsplatser. Det här – att träffa proffsen i deras arbetsmiljöer – var ett medvetet grepp, säger hon.

Det finns många statliga utredningar om småbarnspedagogiken, men dessa tenderar att fokusera på övergripande strukturer och utbildningsstigar och inte på de anställda. Deras perspektiv är hänvisat till insändarsidor och mediebevakningen av dagisproblematiken.

– Därför ville jag lyfta fram fältet.

Bristen på behörig personal inom Helsingfors småbarnspedagogik ledde ifjol till att staden inte kunde erbjuda svenska dagisplatser till svenska barn. Det, i kombination med att situationen förvärrades på finskspråkigt håll, fick staden att reagera. Borgmästare Jan Vapaavuori (Saml) tillsatte en arbetsgrupp att utreda situationen och ta fram lösningar.

– Händelserna i Helsingfors var något av ett startskott för åtgärderna. Men Helsingfors svenska småbarnspedagogik har haft det här problemet i över 10 år. Man kan fråga sig varför det först nu lyftes till stadens högsta ledning.

Så vad är då orsaken till att småbarnspedagogiken inte lockar tillräckligt många? Lönenivån är central, det vill säga att den är för låg, säger Laurent.

Yrkets status, hur folk ser på barnträdgårdslärare, barnskötare och socionomer, spelar också en roll. Laurent har intervjuat studerande och anställda som vittnar om nedvärderande kommentarer om deras yrkesval.

Marknadsföringen av branschen är också viktig. Den får ofta kämpa mot bilden av småbarnspedagogiken som presenteras i medierna.

– Många som jag talat med lyfter fram de negativa rubrikerna om småbarnspedagogiken. Det här är något man kunde titta närmare på, om det är så att den mediala bevakningen påverkar i en negativ riktning. Samtidigt är det klart, att om arbetsförhållandena är problematiska så skapar det här rubriker. Svåra arbetsförhållanden leder till att folk i branschen inte talar varmt om den.

Tystnadskultur råder

Laurent har inte siffror på hur många anställda som småbarnspedagogiken tappar i praktiken, men däremot visar forskning att en tredjedel övervägt att lämna yrket.

På sociala medier diskuteras kvinnodominerade branscher, och i synnerhet småbarnspedagogiken, flitigt av branschbytare som upplevt att jobbet var för tungt och möjligheterna att påverka för få, säger Laurent.

Lönenivån, yrkets status och en negativ klang i den offentliga diskussionen om småbarnspedagogiken bidrar alltså till att branschen inte lockar. Därför tror Laurent inte att en höjning av antalet utbildningsplatser är lösningen på problemet.

– Nybörjarplatser för den svenska lärarutbildningen i småbarnspedagogik fylls inte och antalet förstahandssökande är färre än antalet tillgängliga platser. Intresset för barnledarstudier på svenska och för socionomutbildningen är ändå stort.

Bristen på behörig personal kan kopplas till professionaliseringen och kvalitetshöjningen av småbarnspedagogiken. I sig är dessa bra saker, som uppskattas av anställda inom småbarnspedagogiken.

Men kravhöjningen på utbildningen – strukturomvandlingen, den nya lagstiftningen med en ambitiös plan för småbarnspedagogiken och förnyade behörighetskrav – har lett till en lärarbrist, säger Laurent och hänvisar till Mia Heikkilä, professor i småbarnspedagogik vid Åbo Akademi som intervjuas i utredningen.

Fortbildningen blir dessutom ofta en fråga om ekonomi – har man råd att studera? – och om lojalitet: anställda vill inte lämna kollegor i sticket om det inte finns vikarier när de fortbildar sig.

Vilken är din bild av dagsläget inom småbarnspedagogiken i Helsingforsregionen?

– Många anställda uppskattar sitt jobb. De uppskattar den kollegiala samvaron och möjligheten att förverkliga sig själva i arbetet. Helt klart görs satsningar för att förbättra situationen. Också sådant som inte rymdes med i utredningen, till exempel ett mentorsprogram. Men även om det finns en vilja att förbättra så tycks kommunikationen inte fungera. Anställda vet inte vad som är på gång. I utredningen framkommer att många upplever att de inte får vädra problem. De drar sig för att kritisera den rådande situationen.

Menar du till exempel att ansvariga tjänstemän lägger locket på?

– Det intrycket har jag fått. När det blev klart att utredningen skulle publiceras tog folk kontakt för att försäkra sig om att jag tagit med också sådant som inte fungerar, sådant som de upplever att de inte får tala om.

Månadslönen måste höjas till 3 000 euro

Så vilka är de centrala problemen och hur ska de lösas?

– Personalbristen och bristen på behörig personal är ett problem som man inte kommer åt så länge det finns en stor fluktuation i personalen. Det vill säga att så länge som det finns för många vikarier utan behörighet kommer personalen att vara utmattad till den grad att den inte kan koncentrera sig på grunderna för småbarnspedagogiken. Lönen är avgörande här. Kommunernas ekonomi är usel, ja, men om den inte åtgärdas så kommer situationen inte att vara bättre om 10 år. Det räcker inte med imagekampanjer.

Till vad borde lönenivån höjas för att vara konkurrenskraftig?

– Den borde höjas med 500 euro inom alla yrkeskategorier så att den är minst 3 000 euro, säger de som jag intervjuat.

Laurent säger att den höjningen borde vara aktuell i alla kommuner eftersom personalbristen inte är koncentrerad enbart till Helsingforsregionen, även om den är störst där.

– Man får inte släppa den här frågan nu när det finns en större energi bland offentliga och privata arbetsgivare att ta itu med den. Om man glömmer bort arbetsvillkoren och inte ökar branschens attraktionskraft så kommer utvecklingen inte att gå åt rätt håll. Jag önskar också att de anställdas åsikter beaktas i högre grad än nu. Lyssna på dem, de har goda förslag. Dessutom borde alla olika fackföreningar som berörs sluta konkurrera med varandra. Det blir lätt så när fackligt anslutna har olika utbildningsbakgrund och olika kollektivavtal. Men istället för att konkurrera med varandra borde facken köra ett gemensamt race.

LÄS OCKSÅ: Dagssituationen i Helsingfors är ännu utmanande – för få lockas av småbarnspedagogiken

Plock bland åtgärdsförslag i utredningen

  • Gör en plan för att successivt och nationellt höja lönen för ledare, lärare, speciallärare, socionomer och barnskötare inom småbarnspedagogiken med minst 500 euro i månaden. Belöna behörighet och särskilda specialkunskaper med lediga dagar och/eller pengar.
  • Arbeta för att på sikt ändra lagen gällande punkten om personaldimensioneringen med målet att få fler lärare, socionomer och barnskötare i småbarnspedagogik i daghemmen, särskilt i grupper med barn som behöver särskilt stöd.
  • Utveckla och utvidga utbildningen av speciallärare i småbarnspedagogik på svenska, med målet att få fler speciallärare i huvudstadsregionen.
  • Arbetsgivare – förbättra och utveckla arbetsförhållandena. Lyssna på personalen och reagera. Gör en lägesbedömning bland den egna personalen och skrid till åtgärder.
  • Fackförbunden – gör en tydlig gemensam satsning kring småbarnspedagogiken med målet att höja lönerna i alla personalgrupper. Fackliga meningsskiljaktigheter gagnar varken de anställda i branschen eller barnen. Bli bättre på att synas på arbetsplatserna, informera om de anställdas rättigheter och värna om de svenskspråkiga medlemmarna.
  • Ge verktyg, tid och möjligheter för ledare att tillsammans med personalen utveckla det pedagogiska ledarskapet. Arrangera arbetet så att inte arbetsbördan blir för stor och arbetsbilden för splittrad för ledare/föreståndare.
  • Utbildningsanordnare: Bli synligare för potentiella studenter. Berätta om utbildningarna, samarbeta med grundskolor, gymnasier och yrkesskolor. Erbjud öppna kurser som kan ersätta kurser vid gymnasier eller yrkesinstitut. Erbjud möjligheter att studera på distans, vid sidan av arbetet, och berätta öppet om dessa möjligheter.
  • Alla aktörer: Gör rejäla satsningar för att åtgärda könssegregationen inom småbarnspedagogiken. Över 95 procent av lärarna, socionomerna och barnskötarna inom småbarnspedagogiken är kvinnor. Det behövs satsningar för en större mångfald inom branschen. Lyft fram förebilder som representerar en mångfald bland dem som jobbar inom småbarnspedagogiken.