“Nu får även andra glänsa” – Tina Kinnunens anteckningar

Tina Kinnunen är lektor i psykologi, filosofi och livsåskådningskunskap vid Kyrkslätts gymnasium. Foto: privat
Tina Kinnunen är lektor i psykologi, filosofi och livsåskådningskunskap vid Kyrkslätts gymnasium. Foto: privat
11.5.2020

Coronavirusutbrottet har vänt upp och ner på vardagen för tusentals kommunalt anställda. Vi bad två av dem, Hanna Mehtonen-Rinne i Kimitoöns kommun och Tina Kinnunan i Kyrkslätt, att dokumentera hur deras jobb som kultursekreterare respektive lärare förändrades i mars och april, efter att kommunens service och skolornas undervisning flyttades ut på nätet.

Onsdag 25.3

Söndagen den 15.3 fick jag meddelande om att min skola går in för distansundervisning. Det skedde på kvällen och nästa dag skulle jag ha lektion halv tio. Sagt och gjort, nästa dag höll jag lektion via Google Meet, eftersom min man i förbifarten hade visat hur det fungerar och det verkade lätt. Jag var smått överraskad över att alla i min undervisningsgrupp var på plats och det visade sig att våra ungdomar inte hade problem med distansundervisningen, åtminstone vad gäller tekniken. 

Söndag 29.3

En veckas provvecka bakom. Även prov visade sig vara helt möjligt att hålla på distans. Ibland krävs det tvång för att våga ta sig ur sin bekvämlighetszon och testa något annorlunda. När prov hålls på distans behöver uppgiftsformuleringarna och bedömningen också vara annorlunda än i ett vanligt prov. I mina ämnen är det rentav önskvärt att ha den typen av uppgifter där studerande ska tillämpa, utveckla och analysera istället för att klara sig med utantill kunnande, så distansprov passar riktigt bra. 

Tisdag 30.3

Jag håller en distanslektion från skolan. Här sitter rektorn och kanslisten samt en annan lärare. Min kollega föredrar att vara i skolan, eftersom barnen därhemma inte låter hen vara i fred för att arbeta. Jag förstår. Hemma har jag två skolbarn (det tredje kan jag, tack och lov,  föra till dagis). Vi har nu i snart två veckor trängts vid samma bord med våra tre laptops, hörlurar, böcker, häften, penaler och pysselgrejer. Jag har fått jobba med mitt i några minuter, sedan hjälpa barnen med sitt, sedan fortsatt med mitt och så har det hållit på. Att hålla distanslektioner är betydligt lättare när ingen är i bakgrunden och pockar på min uppmärksamhet. Vi har med kollegorna skämtat om att “göra en BBC-sändning” med ungar som springer in mitt under livesändningen…

Onsdag 8.4

Skolan håller distansundervisning till den 13.5. Vi är många som är inställda på att skolan öppnar som vanligt först i augusti igen. En del studerande och elever verkar ha anpassat sig väl till distanslivet. En del studerande uttrycker sin saknad till skolan, vänner och lärare. Det känns vemodigt, samtidigt som det känns som en eloge till oss lärare – det vi gör har betydelse!

Undervisningen knallar på och vi kommer att ta oss igenom den här avvikande perioden, men mest harmligt på gymnasienivå är det med studentdimissionen. Kommer vi att kunna dimittera våra studenter? Får de uppleva stunden när rektorn trycker mössan på huvudet och publiken står upp i “Sjung om studentens lyckliga dar”?

Fredag 17.4

Jag jobbade hemifrån hela veckan. Det kändes ganska instängt. Lektionerna är både roliga och deppande. I vissa grupper talar deltagarna inte så mycket och då känns det som att jag håller monolog för en skärm. I andra grupper blir deltagarna ivriga och pratar nästan på varandra. Som det brukar vara i klassrumssituationen också – alla grupper är olika. Men nu kan jag inte ingripa och hjälpa på samma sätt. Jag tröstar mig med att tänka på de studeranden som föredrar den här typen av skolgång, de individer som till och med syns mer och trivs bättre så här. 

Måndag 20.4

På sociala medier har det bildats grupper om distansundervisning. Där hittar man mycket tips på undervisningsidéer. Det här med att dela har överlag blivit vanligare, även om jag tidigare har noterat att det verkar vanligare på finskspråkigt håll (i mina undervisningsämnen). Det finns matlagningsgrupper och massor med coronaskämt, bilder och videor som “räddar dagen”, som får en att skratta och att för stunden glömma allvaret i pandemin. 

I lärararbetet har undantagstillståndet bekräftat den främsta färdigheten en lärare behöver – flexibilitet. 

Jag tänker att vi alla säkert lär oss en hel del genom den här erfarenheten. I lärararbetet har undantagstillståndet bekräftat, den här gången på ett väldigt akut och genomträngande sätt, den främsta färdigheten en lärare behöver – flexibilitet. 

Tisdag 21.4

Vi talar om känslor i en grupp. Jag frågade hurdana känslor de studerande har haft under dessa veckor av distansskola. En del är trötta på läget, en del ganska nöjda. En mycket tystlåten studerande sade att hen trivs bra, får uppgifter gjorda och mår bra. Det var glädjande att höra, eftersom det dessutom var första gången den personen självmant har uttryckt sig i gruppen. I skolan har ju de personer fördel som gillar sociala situationer och som anpassar sig lätt till olika grupper. Nu får även andra glänsa och komma fram på ett nytt sätt. 

I nuläget är det 3 veckor kvar av distansskola. Jag är själv inställd på att fortsätta så till sista maj. Vi får se hur det blir, men jag vill främst ta den här situationen som en god erfarenhet, fokusera på de positiva effekterna och möjligheterna den skapat. På hösten senast har vi förhoppningsvis en skola fylld med studeranden som har saknat gemenskapen och närvaron som skolan kan erbjuda!