Lyhörd direktör vill göra Utbildningsstyrelsen ”lite bättre”

På Utbildningsstyrelsen får Kurt Torsell en utkikspost över det finlandssvenska skolfältet. Han betonar att den svenska skolan i Finland är “gift” med den finska. Alla särlösningar måste motiveras noggrant. Foto: Dan Lolax
På Utbildningsstyrelsen får Kurt Torsell en utkikspost över det finlandssvenska skolfältet. Han betonar att den svenska skolan i Finland är “gift” med den finska. Alla särlösningar måste motiveras noggrant. Foto: Dan Lolax
11.9.2019

Kurt Torsell, som efterträder Gun Oker-Blom, har stora förhoppningar på regeringsprogrammet och litar på att läraryrket fortfarande har en stark ställning i Finland. Han tror också att två språk under samma skoltak är en styrka.

Kurt Torsell, som är ny direktör för svenskspråkig utbildning och småbarnspedagogik vid Utbildningsstyrelsen, har en gedigen erfarenhet som lärare, men tro inte att han kommer att använda det som argument i arbetet med att utveckla den svenska skolan i Finland.

Tvärtom så har han tvingat sig själv att inte använda det argumentet.

— Senast jag jobbade på en skola var 2006. Då är det inte längre trovärdigt att säga ”när jag jobbade som lärare…”

Överlag tycker Torsell att äldre personer, dit han enligt egen utsago räknas, inte borde vara så snabba med att leverera absoluta sanningar utan istället lyssna på andras argument. Han illustrerar med sommarens diskussion om huruvida studerande borde kunna ta semester.

—  Min första reaktion var att jag minsann behövde ingen semester då jag studerade. Men så skrev någon på Twitter ett motargument till den tankegången. Det som gällde på min tid gäller inte längre och så är det ju. Så om studerande säger att de behöver semester ska man fråga varför, inte komma med kommentarer om att de blivit för bekväma.

Torsell säger att den här lyhördheten präglar hans ledarstil. Han talar om lyssna —  på föräldrar, skolpersonal och kommunförvaltning — och försöka hitta en fungerande syntes. Samtidigt gäller det att komma ihåg för vem Utbildningsstyrelsen finns till.

—  Vi gör det här, inte för bildningsdirektörerna eller för kommunerna utan för eleverna. Det måste finnas en viss stabilitet i våra planer men vi ska kunna pröva på nya saker. Jag tror att Utbildningsstyrelsens samarbete med kommunerna kommer att gå bra. Det är trots allt en kort tid sedan jag lämnade Kommunförbundet och känner man folk ute i kommunerna så öppnar det dörrar.

Regeringsprogrammet avgjorde

Torsell har alltså också hunnit med att vara sakkunnig på Kommunförbundets enhet för undervisning och kultur. Innan det var han lärare i Esbo på Kungsgårdsskolan och på Lagstads skola. Han var också rektor på Mårtensbro skola i samma stad och jobbade på förvaltningen vid Esbo stad innan han kom till Kommunförbundet.

Från förbundet gick Torsell till Sibbo där han verkade som bildningsdirektör och förändringsledare fram tills att Utbildningsstyrelsen valde honom till Gun Oker-Bloms efterträdare.

—  Jag sökte jobbet tack vare ett utbildningsvänligt regeringsprogram och för att jag får en utkikspost som säkert kommer att påminna om den jag hade på Kommunförbundet. Från den kan man delta i och påverka diskussionen innan besluten tas.

Du hade redan tidigare tagit klivet från lärarjobbet till det administrativa. Varför?

—  Det var en kombination av att ha gjort ett jobb en viss tid och viljan att pröva på något nytt. Jag vet att det är stor skillnad mellan att vara lärare och att vara rektor, men i bägge fallen jobbade jag på en skola. Det var ett meningsfullt arbete och jag hade bra kontakt med elever och föräldrar.

Torsell säger att som bildningsdirektör i Sibbo återupptog han den kontakten. I en liten organisation är arbetet väldigt konkret.

Vilken uppfattning har du om undervisningen på svenska i Finland?

—  Ofta går man till Pisaresultaten och konstaterar att de svenskspråkiga eleverna inte klarar sig lika bra som de finska. Vi vet också att elever från tvåspråkiga hem klarar sig bra, och att i tvåspråkiga familjer —  där en finskspråkig utbildning är ett alternativ — så förs en sådan diskussion. Därför är det viktigt att vi kan garantera att den finlandssvenska skolan håller måttet. Men man ska komma ihåg att våra svenskspråkiga elever har bra resultat i studentskrivningarna, att de kommer in på universiteten och att efter yrkesskolan placerar de sig bra i arbetslivet. Så okej, Pisaresultaten är lite sämre men på lång sikt klarar sig de finlandssvenska ungdomarna bra.

Läraren har inte abdikerat

Torsells poäng är att Pisatestet är en mätare som inte berättar allt, men att man ska vara varse om trenden. Liksom i idrott är det svårt att år efter år prestera toppresultat men samtidigt ska skolverksamheten diskuteras och utvärderas kritiskt. Han säger att ibland har debatten om till exempel läroplanen varit saklig, ibland har kritikerna skällt på fel träd.

Han satt själv i egenskap av sakkunnig på Kommunförbundet med i den arbetsgrupp som tog fram den senaste läroplanen och säger att planen bygger på finländska forskningsresultat och på signaler från arbetslivet. Även om läroplanen betonar elevens förmåga att utvärdera sig själv så är läraren fortfarande i en nyckelroll.

—  Tanken om att man mer än tidigare suddar ut gränserna mellan läroämnena och istället ser till helheter är bra. Och läraren har inte abdikerat.

Torsell är inte heller oroad över läraryrkets ställning. Det är fortfarande mycket uppskattat i Finland. Däremot orsakar personalsituationen inom småbarnspedagogiken huvudbry, och även om den frågan inte är på Torsells bord så kommer han med säkerhet att vara involverad i den.

—  Alla är överens om att vi behöver duktigt folk. I och med att personalbristen börjar synas på finskt håll så får frågan en högre nationell prioritet.

Är den finlandssvenska skolan jämlik, om man till exempel jämför kommunerna med varandra?

—  Det mest avgörande är inte timantalet, som kan variera, utan realiteten som eleven växer upp i. Föräldrarnas egen utbildningsbakgrund spelar roll men den skola och den enskilda lärare som gör ett bra jobb —  som bryr sig — har enorm betydelse. Skillnaden mellan kommunerna är inte lika stor som skillnaden inom en kommun och ibland till och med inom samma skola kan vara.

Bra med två språk under samma tak

Utöver duktig personal som har tillräckligt med resurser säger Torsell att skolorna måste ha ändamålsenliga lokaler för att lyckas i sitt arbete. Men det är också viktigt att man på statlig nivå inte kommer med snabba ad hoc-förändringar. Det har man så långt undvikit i Finland, med en gynnsam långsiktighet som resultat.

Med jämna mellanrum förs i Svenskfinland en diskussion det som kallas för en tvåspråkig skola. Torsell konstaterar att lagen inte känner till någon sådan skola. Däremot har han från tiden i Sibbo erfarenhet av två språk under samma tak.

—  Har du två språk under samma tak kan du med vettig planering dra nytta av det. Det är få förunnat att lära sig språk enbart genom att läsa och genom grammatik. Sibbomodellen fungerar också tack vare att inställningen är bra. Bägge språkgrupper får prata knaggligt på det andra inhemska och bli accepterade. Och det är okej att fråga om man inte förstår.

Särlösningar måste motiveras

Torsell är noga med att inte skilja sitt uppdrag från den finskspråkiga Utbildningsstyrelsens. Han varken vill eller kan tänka på den finlandssvenska skolan som annorlunda än den finska.

— Ingen vill ha en diskussion om varför de är olika. Vi är gifta med varandra. Om finska Utbildningsstyrelsen bestämmer att A1-språket tidigareläggs så följer vi med. Sedan är frågan: hur anpassar vi detta enligt ett finlandssvenskt behov? Vi måste känna till verkligheten i kommunerna, ha en dialog med fältet och förvalta våra relationer med den finska enheten så att vi tas på allvar.

Ni kan inte avvika från era finska kollegor men samtidigt är den finlandssvenska skolan i en annan situation, till exempel vad gäller tillgången till läromedel.

—  Vad gäller den frågan finns det pengar i statsbudgeten för läromedel i små upplagor. Vad gäller vår roll: om vi ska avvika från majoriteten så måste vi kunna visa varför, vi måste kunna förklara för våra finskspråkiga kollegor varför vi behöver en annan modell som kanske är dyrare. Om det är vettigt att avvika så ska vi göra det men på det stora hela ska det se likadant ut som på den finska sidan. 

Stöder förlängd läroplikt

Torsell säger att inom Utbildningsstyrelsen finns det, från finskt håll, en förväntan att den svenska enheten ska ha en bild av vad som görs i de övriga nordiska länderna. Han vill att man ska vara öppen för vad grannländerna gör. Till exempel har det skällts mycket på skolan i Sverige, men Torsell efterlyser ödmjukhet.

—  Alla har sina guldklimpar. Sverige gör också bra saker även om de är efter oss i Pisamätningarna. Men överlag är min devis: gör ditt eget grundarbete så kommer det att ge bra resultat.

Elevers psykiska välmående är ett annat diskussionsämne. Har Utbildningsstyrelsen någon roll att spela där?

—  Vi har en roll om vi pratar om lagstiftningen. Kommunförbundet och Utbildningsstyrelsen var till exempel med och funderade kring elevvårdslagen. Ungdomarna får bättre hjälp om man jobbar över sektorgränserna. De knepigaste fallen är rysligt knepiga och skolan klarar sig inte ensam. Det Utbildningsstyrelsen kritiskt måste granska är om vi gör något för att förvärra situationen. Och även om jag direkt vill svara nej på den frågan så måste vi följa med vår tid.

Torsell säger att han också därför stöder grundtanken bakom den förlängda läroplikt som regeringen Rinne föreslagit. Förslaget är ännu otydligt men det är viktigt att alla hjälps vidare från grundskolan. Hjälpen måste innebära olika alternativ, säger Torsell.

Överlag är min devis: gör ditt eget grundarbete så kommer det att ge bra resultat.

Det handlar alltså inte enbart om att komma vidare från grundskolan till gymnasium eller yrkesskola, utan om att erbjuda unga också andra alternativ. Och lika viktigt är att man i ett tidigt skede upptäcker de elever som kan få problem och gör rätt korrigeringar.

Citerar Curre Lindström

Torsell sätter alltså stora förhoppningar på det nya regeringsprogrammet, och speciellt skrivelsen om att den svenska utbildningen ska ses över. Det ger Utbildningsstyrelsen en möjlighet att se över problem —  till exempel pojkars och flickors ojämlika skolframgångar — men också en möjlighet att betona vikten av språk, att lyfta fram styrkor i det svenska bildningsväsendet och de goda resultat som bevisar styrkorna.

Vad har du personligen för målsättningar?

—  Under arbetsintervjun fick jag frågan om vad som kommer att vara annorlunda efter fyra år med mig som direktör. Jag svarade som ishockeytränaren Curre Lindström: Det kommer att vara lite bättre.

KURT TORSELL

  • Ålder: 51
  • Utbildning: Pedagogie magister
  • Familj: Hustru, tre barn (15, 20 och 22) och hund
  • Bor: Esbo
  • Hobbyer: Att följa med ”barnens” idrottande, läsning, musik, matlagning
  • Bästa egenskap som ledare: Kan lyssna, förstå och stödja.
  • Något som fanns i skolan när du var elev och som du saknar i dagens skola: Kommer inte på något, skolan har utvecklats åt rätt håll.
  • Något du absolut inte saknar: Vissa maträtter.
HÅLL KOLL PÅ KOMMUNSEKTORN.
Beställ Kommuntorgets nyhetsbrev här