”Kommunerna måste ha resurser att producera bildningstjänster”

6.10.2016

Bildningstjänsterna utgör en väsentlig del av en livskraftig kommun. Även om vård- och landskapsreformen får merparten av uppmärksamheten i den offentliga debatten är det bra att också fundera på den framtida kommunen som helhet och bildningens roll, säger Kommunförbundets vice verkställande direktör Hanna Tainio.

Bildningstjänsterna kommer att utgöra merparten av kommunernas serviceproduktion när ansvaret för social- och hälsovårdstjänsterna övergår från kommunerna till landskapen.

– För att vi ska kunna trygga likvärdiga bildningstjänster i hela landet, behövs det en tillräcklig finansiering för utbildningen. Det här måste beaktas i statsandelssystemet för kommunerna, sade Kommunförbundets vice verkställande direktör Hanna Tainio i sitt anförande under Bildningsväsendets förhandlingsdagar  i Helsingfors.

Uppskattningsvis 60 procent av pengarna i kommunens budget kommer i fortsättningen att användas till att producera bildningstjänster. Kommunerna och staten har ett gemensamt ansvar för finansieringen, men kommunens ansvar är större.

Tainio säger att man måste diskutera om alla kommuner i framtiden kommer att ha tillräckliga resurser för att producera bildningstjänster. När befolkningen koncentreras till tillväxtcentrum och nativiteten sjunker kan det bli omöjligt för en enskild kommun att anordna grundläggande utbildning på egen hand.

– Det borde skapas förutsättningar för mer distansundervisning och virtuell undervisning, men för den grundläggande utbildningens del skulle detta kräva en lagändring, påpekar Tainio.

Hon poängterar också att frågan hur kommunerna ska kunna tillhandahålla bildningstjänster nu och i framtiden är en fråga som behöver diskuteras just nu.

– Även om vård- och landskapsreformen får merparten av uppmärksamheten i den offentliga debatten är det bra att också fundera på den framtida kommunen som helhet. Bildningstjänsterna utgör en väsentlig del av en livskraftig kommun.

Gymnasienätets framtid öppen

Jämfört med grundskolans och yrkesutbildningens skolnät har gymnasierna genomgått färre strukturella förändringar under de senaste åren. Trots att åldersklasserna krympt har antalet gymnasier hållits nästan intakt.

– I viss mån har gymnasierna blivit en imagefråga, vilket lett till att man trots ekonomiska problem har satsat stora belopp på att hålla kvar gymnasiet på den egna kommunens område. Under de pågående omvälvande reformerna måste man också fundera på hur gymnasienätet ska utvecklas och hurdana utbildningsvägar vi erbjuder unga på olika håll i Finland.

– Tiden verkar vara mogen för diskussioner om regionalt samarbete eller rentav sammanslagning av gymnasier på de områden där gymnasienätet är tätt. Genom gott samarbete kan vi också i framtiden trygga tillgången till gymnasieutbildning på alla håll i landet.