Gynnas vårt sätt att arbeta av coronakrisen? - Ny rapport ger kommunerna stöd i distansarbetet
Om vi ser något gott i den här krisen så är det att våra arbetssätt gynnas, säger Elin Blomqvist-Valtonen.
Kommunarbetsgivarna KT har idag publicerat en rapport om hur kommunerna kan dra nytta av distansarbete.
Tajmingen är en slump. Rapporten sammanställdes innan coronapandemin nådde Finland och gjorde distansarbete till en nödvändighet för många. Rapporten ska fungera som ett stöd till kommunerna, om och när de gör om sina arbetssätt.
Elin Blomqvist-Valtonen på Tradenomförbundet har representerat Förhandlingsorganisationen för den offentliga sektorns utbildade i arbetsgruppen som sammanställt rapporten. Hon säger att coronakrisen kommer att förändra hur kommunsektorn arbetar och samverkar.
– Vi hade inte kunnat föreställa oss den här situationen när vi började sammanställa rapporten om vad kommunerna bör beakta.
I rapporten står att utan åtgärder kommer kommunsektorn att släpa efter andra branscher, när det handlar om distansarbete. Hur ser läget ut i kommunerna?
– Före krisen var det jättebrokigt. Det fanns de som tagit distansarbetet långt, och hade klara direktiv och en jämlik behandling av de anställda. Men det fanns också många kommuner som inte ens funderat på möjligheten, utan bara utgick från att administrativt arbete sköts på arbetsplatsen. Det är det som vi poängterar: om man inte tänker på detta så blir man efter.
Många myter om distansarbete
Blomqvist-Valtonen säger att förutom att en del kommuner inte ens övervägt distansarbete som en möjlighet så finns det också en motvilja och en misstänksamhet mot det sättet att arbeta.
– Jag representerar tradenomer vars uppgifter kunde skötas på distans, men när man frågar dem blir svaret att frågan aldrig diskuterats. Det finns fortfarande myter om att distansarbete är en ursäkt för att kunna ta det lugnt hemma, eller så finns det en uppfattning om att för att man jobbar och bykar samtidigt så får man mindre gjort. Trots att forskning visar dt motsatta så finns det kraftiga attityder om att jobbet görs bäst på arbetsplatsen.
Enligt Blomqvist-Valtonen ökar välmåendet bland anställda markant om de har möjlighet till distansarbete. Det beror inte på att de skulle vantrivas på arbetsplatsen, utan på att distansjobb är ett sätt att spara tid. Andra ärenden kan skötas vid sidan om, och arbetstagaren spenderar mindre tid i bilen.
– Den här insikten måste finnas bland arbetsgivare och arbetstagare. Utan coronakrisen tror jag att det skulle ha tagit år att rasera myterna om distansarbete. Nu kan det till och med bli svårt att återgå till det traditionella arbetssättet, när man vant sig vid distansarbete.
Tror du att det blir en bestående trend, trots att distansarbetet nu tvingats fram av omständigheterna?
– Absolut. Nu inser många att det är något bra. Coronakrisen medför mycket dåligt, men den för också med sig nya saker inom ledarskap och kommunikation till exempel. Tidigare sa arbetstagare att de valde bort distansjobb för att det innebar dubbelt arbete: först det vanliga jobbet, och sedan att rapportera om vad de gjort för sina förmän.
Flexibilitet en konkurrensfördel
Blomqvist-Valtonen säger alltså att den här misstron har gjort den kommunala sektorn till en trög arbetsgivare. Förhoppningen är att coronakrisen ändrat på det förhållningssättet.
Vilka är riskerna med att kommunsektorn släpar efter den privata sektorn i det här avseendet?
– Det finns säkert flera risker men en konkret risk är att all forskning om arbetslivet visar att arbetstagare värdesätter flexibilitet, alltså möjligheten att kombinera fritid och jobb. Då är det en konkurrensfördel att kunna erbjuda sådana jobbmöjligheter. För att kommunerna ska vara attraktiva som arbetsgivare måste de anställda att veta att de hinner göra andra saker, engagera sig i barnens hobbyer till exempel, och det understryks när arbetsresorna blir längre på grund av kommunsammanslagningar. Om distansarbetet inte blir en naturlig del av arbetslivet blir det svårt för kommunerna att rekrytera.
Blomqvist-Valtonen säger att distansarbetet inte ska göras på fel grunder. En arbetsgivare ska inte beordra anställda att jobba distans för att man sparar på utrymmeskostnader. Distansarbete lämpar sig inte för alla, och när man fattar beslut om arbetssättet ska det vara ett gemensamt beslut.
Handlar det bara om arbetskultur, eller finns det tekniska hinder också?
– Med tanke på 5G- och fibernät så kan man säga att redskapen finns. Sedan har kanske alla arbetsgivare inte tänkt på dataskydd, man har inte mobil utrustning och så vidare. Arbetstagarnas kunskap är kanske inte heller tillräcklig, och coronakrisen gjorde att många kastades in i detta utan utbildning. Den yngre generationen är säkert bekväma med situationen, men för äldre kan det vara ett stort steg att ta jobbet hem. Jag skulle ändå säga att vi har allt vi behöver men har inte utnyttjat det.
Överlag tror Blomqvist-Valtonen att den nuvarande situationen kommer påverka all typ av samverkan som sker på distans. Hon nämner hur skolorna på kort tid övergått till undervisning på distans som ett exempel på hur kommunikationen förändras – eventuellt på ett bestående sätt.
– Jag hoppas att det finns jobb kvar efter coronakrisen, och att det här påverkar arbetslivet och sättet att arbeta på ett positivt sätt.
Själv tycker hon sig se en större omtanke mellan kollegor, nu då alla jobbar på var sitt håll.
– Kanske vi bryr oss om varandra mer när vi inte träffas, och när vi har mindre bråttom. Om vi ser något gott i den här krisen så är det att våra arbetssätt gynnas.
Läs rapporten här (på finska).
