En organisationsförändring är aldrig lätt att genomföra, men speciellt i en organisation som strukturellt inte förnyats på närmare 30 år kan växtvärken vara påtaglig, skriver Ida Sulin.

Ett år

År 2020 lider mot sitt slut, och vilket år det varit. Emellanåt känns det overkligt, som en saga – vi har snart levt ett år mitt i en global pandemi. En osynlig fiende tog sig hit under vårvintern och vi har anpassat oss, kämpat och hållit ut. Några har blivit sjuka, några har till och med dött, och jag vågar nog säga att alla haft det svårare än vanligt.

Psykologer pratar ofta om att ett dualistiskt förhållningssätt som skyddar oss i kriser. Å ena sidan skall vi vara medvetna om farorna som lurar och därmed styra vårt beteende på ett sätt som skyddar oss och håller oss säkra – hålla avstånd och häcka hemma. Å andra sidan skall vi komma ihåg och fästa uppmärksamhet vid allt som ger oss trygghet och stabilitet – det varma hemmet, den välfungerande vården och maten på bordet.

Och visst är det sant att det finns mycket att vara tacksam över, trygghetsfaktorerna i vårt samhälle är många. Men ändå känner jag en sorg och ett vemod över att vi alla under en lång tid har varit tvungna att lägga mycket av vardagens glädje och sorglöshet åt sidan, och i stället fokusera på psykologiska och praktiska manövrar för att skydda oss själva och våra kära.

Så ska det inte vara. Jag hoppas innerligt att du, jag och alla omkring oss snart kan andas ut.

En arbetsgemenskap

Också sagan för den enhet som kallats Enheten för svenska och internationella ärenden på Kommunförbundet närmar sig sitt slut. Funktionerna, den svenska och internationella verksamheten och vår översättarverksamhet, kommer självfallet att fortsätta, men i nya konstellationer.

Den internationella verksamheten blir en del av Kommunförbundets stabsverksamhet och knyts närmare samman med vårt medlemsarbete. Ändringen innebär att den internationella verksamheten öppnas upp och till en större utsträckning utförs tillsammans med och direkt för våra medlemmar, vilket är det enda rätta.

Den svenska verksamheten och översättarverksamheten bildar en egen enhet, och kommer fortsättningsvis att fokusera på att fungera som knutpunkt för Finlands svensk- och tvåspråkiga kommuner i Kommunförbundets verksamhet. Tillsammans med förbundets övriga verksamhet ser den svenska enheten till att speciellt våra svensk- och tvåspråkiga kommuner får det bästa möjliga stödet för att fullgöra sina uppgifter.

Den svenska verksamheten har nog sitt på det torra i framtiden också.

En organisationsförändring är aldrig lätt att genomföra, men speciellt i en organisation som strukturellt inte förnyats på närmare 30 år kan växtvärken vara påtaglig. Lägg därtill en pandemi och krav på att förändringen sköts helt på distans, utan en ordentlig möjlighet för arbetstagarna att träffas och prata igenom sina bekymmer, och svårighetsgraden höjs ytterligare.

Därför är det fantastiskt roligt att i efterhand kunna säga att såväl arbetstagare som arbetsgivare i förändringsprocessen var genuint intresserade av att hitta den bäst fungerande lösningen och att lyssna på varandras farhågor. Speciellt den svenska verksamhetens personal har under organisationsförändringen visat prov på ypperlig initiativförmåga och eftertanke. Den svenska verksamheten har nog sitt på det torra i framtiden också.  

En uppgift

Sist och kanske denna gång också minst avslutar jag min uppgift som lots för sagda enhet vid årsskiftet, i och med att enheten upphör. En ny svensk direktör rekryteras som bäst och den internationella verksamheten kommer i framtiden att lyda under sambandschef José Valanta.

Jag hann följa med verksamheten i ett och ett halvt år. Under denna tid hann vi med mycket och verksamheten ser idag inte ut som den gjorde när jag började. Med en blick i backspegel är jag speciellt stolt över några berg som enheten och jag tillsammans klarade av att bestiga.

Här igen gäller devisen – tillsammans är vi starkare.

Det viktigaste för mig har varit att se till att alla mår bra, och att alla kan och vill arbeta med de uppgifter som de har på sina bord. Arbetstagarna har varit fantastiskt flexibla och också modiga i sina uppgifter, och tagit många tjurar vid hornen under denna tid. Tillsammans har vi varit starka också på distans.

En annan fråga som varit viktig för mig har varit att öppna upp verksamheten, att samarbeta mera med såväl andra enheter inom Kommunförbundet, med våra medlemmar och med utomstående samarbetspartner. Svenska ärenden inom lokalförvaltning är inte en fråga som kan skötas i isolation, utan här igen gäller devisen – tillsammans är vi starkare.

Därmed vill jag också rikta ett hjärtligt tack till alla som stött vår verksamhet under denna tid – ert stöd har varit värdefullt. Speciellt tacksam är jag för det stöd som Kommunförbundets svenska och tvåspråkiga kommuner visat för vår verksamhet – tack.

LÄS OCKSÅ: Kommunförbundet söker svensk direktör — ”En viktig post i Svenskfinland”