Kalkyler en bra dräng men en dålig husbonde

Om regeringens planer blir verklighet kommer kommunernas ansvar för organiseringen av social- och hälsovårdstjänsterna och brand- och räddningsväsendet att upphöra år 2019, då basservicen fördelas mellan kommunerna och den nya regionförvaltningen.
​Reformen inverkar i hög grad på kommunernas ekonomi,  bland annat till följd av överföringen av kostnader och ändringarna i skatte- och statsandelssystemen. Hur reformen kommer att påverka kommunernas kapitalstruktur, pensionsansvar och tillgångar beror också på vilka alternativ som väljs.

Den uppgiftshelhet som i dagsläget finansieras med kommunernas skatteinkomster och statsandelar ska delas itu. Kommunerna ska framöver ordna framför allt småbarnspedagogik, grundläggande utbildning och gymnasieutbildning, men också sköta uppgifter i anknytning till boende, trafik och främjande av näringslivet. Samtidigt minskar också kommunernas inkomster betydligt. Det viktigaste med tanke på finansieringen för de enskilda kommunerna är ändå vilka kostnader som flyttas bort från kommunen och vilka former av inkomster den egna kommunen har att tillgå i framtiden.

Dilemmat med kalkyler: Genomsnittskommunen existerar inte

Det är lätt att godta tanken att i och med att en ny regionförvaltning införs och kostnader och inkomster överförs, så ska kommunerna ha inkomster till exakt samma belopp som kostnaderna för de uppgifter som de fortsättningsvis ska ansvara för.

Dilemmat med kalkylerna är ändå att det inte finns någon genomsnittskommun. I reformen kommer de enskilda kommunernas kostnader att minska med olika belopp proportionellt sett, eftersom skillnaderna i kommunernas kostnader också beror på andra faktorer än invånarantalet.

Om inkomsterna ändå flyttas över från kommunerna utifrån genomsnittliga kalkyler för hela landet, kommer kostnaderna för de uppgifter som kvarstår i kommunen och kommunens inkomster inte att stämma överens i någon enda kommun. Skillnaden mellan de kvarstående utgifterna och inkomsterna minskas genom det nya statsandelssystemet, men det är sannolikt att obalansen också måste rättas till genom olika övergångsarrangemang.

Fördelningen av statsandelar, skatteintäkter och övriga inkomster

I beräkningen av överföringarna står vi inför val till betydande belopp, då kostnads- och inkomstposter flyttas mellan områdena och kommunerna.

Borde det statsandelsbelopp som blir kvar för den kommunala servicen minimeras eller maximeras? Eftersom det totala inkomstbeloppet har knutits till en nivå som motsvarar de kostnader som kvarstår hos kommunerna, leder detta val automatiskt till att kommunalskatteinkomsterna antingen maximeras eller minimeras.

Ju större kommunernas statsandel är, desto bättre uppfylls finansieringsprincipen, eftersom staten deltar med en tillräcklig finansieringsandel för den basservice som kommunerna ska ansvara för. Å andra sidan har kommunernas beroende av statsandelarna ansetts vara problematiskt med tanke på den kommunala självstyrelsen.

Hur borde kommunernas övriga inkomster och intäkter av avgifter, räntor och försäljning beaktas i kalkylerna? I alla kommuner är ekonomin en helhet, där också inkomstposter utanför skattefinansieringen i hög grad bidrar till den nuvarande nivån på kommunernas skattesatser.

För många kommuner utgör affärsverkens och bolagens intäkter en inkomstpost på flera miljoner, och i dessa kommuner vill man säkert inte att de här inkomsterna ska ingå i de genomsnittliga kalkylerna för hela landet. Om inkomsterna granskas endast inom skattefinansieringen är kommunernas inkomster högre än de totala kostnaderna på riksnivå för de tjänster som blir kvar hos kommunerna.

I dagsläget är statsandelssystemets viktigaste uppgift – utöver att finansiera de offentliga tjänsterna – att jämna ut skillnader mellan kommunerna. Statsandelssystemet kan också användas aktivt för att sporra och belöna önskad verksamhet. Ett hurudant statsandelssystem vill vi ha i framtiden för finansieringen i kommunerna – ett system som jämnar ut skillnader eller ett system med sporrande effekter? Det system som väljs kommer att ha en direkt inverkan på kommunalbeskattningen och skatteskillnaderna mellan kommunerna.

Hur kommer det nya statsandelssystemet att fungera, då beloppet som används för utjämning minskar till mindre än hälften av det nuvarande? Hur väl kan man genom det nya statsandelssystemet  säkerställa finansieringen av de lagstadgade uppgifter som kvarstår hos kommunerna så att den enskilda skattebetalarens skattegrad inte stiger oskäligt och kommunernas skatteskillnader inte ökar okontrollerat?

Kalkylantaganden har miljardeffekter

Kalkyler förutsätter alltid antaganden som kan ha effekter på upp till flera miljarder euro på riksnivå och hundratals miljoner euro i enskilda kommuner.

Beslut bör inte fattas bara som en del av bakgrundskalkylerna, utan man måste vara medveten om deras effekter. Kalkylantaganden som kan verka vara av underordnad betydelse är i slutändan just de som avgör om den enskilda kommunens inkomster räcker till för barndagvård, grundläggande reparation av skolor, underhåll av idrottsanläggningar för kommuninvånarna och tryggande av verksamhetsbetingelserna för nya företag och därigenom uppkomsten av arbetstillfällen.