Ny forskning: Det brister i barnskyddet i fattiga kommuner
Ansvaret för socialvården och barnskyddet överfördes från kommunerna till välfärdsområdena i januari 2023. - Cirka 10 procent av alla landets barn i åldern 0–17 år har enligt statistiken berörts av barnskyddsanmälningar. Det är en mycket hög siffra också i internationell jämförelse, säger Timo Toikko, professor i samhällsvetenskap vid Östra Finlands universitet. Bild: ÖFU, Pixabay, Kommuntorget.
Fattiga kommuner erbjuder oftast sämre barnskydd än välbärgade kommuner med små inkomstskillnader. Det visar ny forskning vid Östra Finlands universitet. Forskarna har utrett situationen inom barnskyddet åren 2020–2023.
– Vår forskningsrapport visar att det finns stora skillnader i hanteringen av barnskyddet i vårt land. Barnen är inte i en likvärdig situation eftersom boningsorten och hemkommunen avgör vilka barnskyddstjänster som erbjuds, säger Timo Toikko, professor i samhällsvetenskap vid Östra Finlands universitet.
Med fattiga kommuner avses sådana kommuner där det finns socioekonomiska problem, hög arbetslöshet och stora inkomstskillnader.
– Det ojämlika utbudet på barnskyddstjänster leder till ökad marginalisering bland sårbara familjer och barn. De barn som behöver mest hjälp får i själva verket minst hjälp, enligt vår undersökning, säger Toikko.
Växande antal barnskyddsanmälningar
Forskningsrapporten har bland annat undersökt det totala antalet barnskyddsanmälningar och samtliga registrerade fall av tvångsomhändertagande i alla finländska kommuner.
– Vi ser ett växande antal barnskyddsanmälningar de senaste 15 åren. Cirka 10 procent av alla landets barn i åldern 0–17 år har enligt statistiken berörts av barnskyddsanmälningar. Det är en mycket hög siffra också i en internationell kontext.
Enligt Toikko är en bidragande orsak till utvecklingen den barnskyddslag som trädde i kraft 2007. Efter det har det blivit lättare att göra en anmälan – på gott och ont.
– Cirka 15 procent av alla barnskyddsanmälningar föranleder åtgärder och ett ingripande av myndigheterna.
En tiondel av alla kommuner missköter sig
Ansvaret för socialvården och barnskyddet överfördes från kommunerna till välfärdsområdena i januari 2023 då vårdreformen trädde i kraft.
– Ungefär en tiondel av landets kommuner ställs inför en situation där det lokala behovet av barnskyddstjänster är stort, men utbudet av dessa tjänster är litet, säger Toikko.
Vilken typ av kommuner rör det sig om?
– Det handlar i huvudsak om mindre kommuner med färre än 3000 invånare där kommunen tampas med knappa personella resurser.
Kan du ge några konkreta exempel?
– Jag vill helst inte peka finger på de kommuner som hör till den här kategorin. Det vore inte rätt att stigmatisera enskilda kommuner för att de har svårigheter med att förebygga marginalisering och socioekonomiska problem.
Lågt antal anmälningar i Svenskfinland
Enligt forskningsrapporten hör cirka en tredjedel av alla kommuner till en kategori där behovet av barnskyddstjänster är stort. Undersökningens statistiska översikt visar att antalet barnskyddsanmälningar är exceptionellt lågt i många tvåspråkiga kommuner på den österbottniska och nyländska landsbygden.
– Det är svårt att säga varför antalet barnskyddsanmälningar i dessa tvåspråkiga kommuner är så mycket lägre än det nationella genomsnittet. Dels är de flesta tvåspråkiga kommuner i kustregionerna relativt välbärgade, dels finns det säkert kulturella orsaker som påverkar statistiken.
Det lönar sig för kommunerna att satsa på förebyggande arbete, slår forskarna fast. Utbetalningen av utkomststöd till utsatta familjer är ett effektivt sätt att förebygga behovet av barnskyddstjänster, men enligt forskarna finns det stora regionala skillnader i de principer som styr tillgången på utkomststöd.
– Välfärdsområdena borde förenhetliga sina principer för det förebyggande socialarbetet eftersom barnfamiljerna är i en väldigt ojämlik situation i dag, säger Toikko.
Läs också, Kuntalehti 11.11.24: Yhteistyö ei parane ilman selkeää työnjakoa – ”Hyvinvointialueiden suhtautumisessa kuntiin on isoja eroja”
