Ja, kommunerna kan producera vård också efter social- och hälsovårdsreformen

27.2.2020

Kommunerna kommer att ha möjlighet att producera social- och hälsotjänster, enligt vissa specialvillkor, också efter att social- och hälsovårdsreformen genomförts. Det här sker genom att kommunerna producerar tjänster med egen skattefinansiering eller genom att ingå avtal med landskapet om de tjänster som kommunerna producerar.

Det här meddelar Social- och hälsovårdsministeriet med hänvisning till den utredning som granskat kommunernas roll som producenter i en situation där organiseringsansvaret för lagstadgade social- och hälsotjänster har överförts till landskapet.

Även när aktören med organiseringsansvar köper tjänster av andra producenter kvarstår ansvaret för tjänsterna hos den organiseringsansvariga aktören, och denna aktör ska styra och övervaka tjänsteproduktionen, skriver ministeriet i ett pressmeddelande.

– Vid beredningen av den föregående reformen hade kommunernas egen tjänsteproduktion förbjudits. Det var viktigt att kommunernas möjligheter att fungera som tjänsteproducenter nu utreddes i enlighet med regeringen Marins social- och hälsovårdsreform, säger direktör Tuija Kumpulainen vid Social- och hälsovårdsministeriet.

I utredningen granskades fyra alternativa modeller. Två konstaterades vara lättast att genomföra.

Enligt den första modellen har kommunerna möjlighet att producera social- och hälsotjänster med egen skattefinansiering, en så kallad extra tjänsteproduktion i förhållande till landskapet. Kommunernas möjlighet att producera tjänster baserar sig på den kommunala självstyrelsen och kommunens allmänna kompetens.

Ett annat alternativ är att kommunerna ingår ett avtal med landskapet om produktion av social- och hälsotjänster. Om en kommun fungerar som tjänsteproducent för landskapet, ska den i princip jämställas med en privat tjänsteproducent. Begränsningar för produktionen har sin grund i bestämmelserna i EU:s konkurrensrätt.

På basis av svaren från den kommentarsrunda som ordnades hösten 2019 är kommunerna i synnerhet villiga att producera tjänster som främjar välfärd och hälsa.

Motiveringar för och emot

Under kommentarsrundan för utredningsutkastet framfördes motiveringar både för och mot produktionen av tjänster. Möjligheten att producera tjänster motiveras bland annat med att områdena och kommunerna är sinsemellan olika.

Ur denna synvinkel har kommunerna i sina svar ansett att det bör finnas alternativa lösningar för tjänsteproduktionen.

De som motsätter sig menar att den kommunala produktionen försvagar landskapets möjligheter att sköta helheten av tjänster inom sitt område. Det kan också leda till ojämlikhet mellan kommunerna, om alla kommuner i området inte har resurser att fungera som producenter.

– På basis av den särskilda utredningen ser det i vilket fall som helst ut som att kommunernas roll som tjänsteproducenter sannolikt blir liten. Lagstiftningen begränsar kommunernas ställning som producenter till en slags kompletterande uppgift, där landskapens lagstadgade tjänsteproduktion stöds lokalt. Om kommunerna vill ha ett större produktionsansvar för lagstadgade social- och hälsotjänster, deltar kommunen i en konkurrensutsatt marknad och har en bolagisering av tjänsteproduktionen att förvänta sig, säger Antti Parpo, förändringsledare för Åbo stad.

Läs utredningsrapporten här.