Hemvården under coronakrisen: Ministerium medger översättningsmisstag – i Pargas är hemvårdarna ofta klienternas enda kontakt med omvärlden

25.3.2020

Oro finns också inom hemvårdspersonalen i Pargas, speciellt bland den som har astma eller diabetes, säger äldreomsorgschef.

I fredags gick Social- och hälsovårdsministeriet ut med riktlinjer till kommunerna om hur social- och hälsovårdstjänster ska tryggas för de allra svagaste medan undantagsförhållanden råder på grund av coronaepidemin.

Riktlinjerna gäller bland annat hemvården, men de låter lite annorlunda beroende på om man läser dem på finska eller svenska.

I den svenska versionen heter det att smittorisken inom hemvården ska minimeras ”genom att försöka se till att klienten ges vård av en och samma vårdare”. Men på finska är språket mindre strikt. I den versionen talas det om flera vårdare – ”kotihoidossa pyritään siihen, että sama(t) työntekijä(t) hoitavat samoja asiakkaita” – vilket bättre återspeglar verkligheten i hemvården.

Satu Karppanen, konsultativ tjänsteman på Social- och hälsovårdsministeriet, vad beror de olika anvisningarna på?

– Det kan jag inte säga. Texten har översatts på statsrådets översättningsbyrå. Jag skulle tro att det handlar om ett misstag.

Kommer ni att rätta misstaget?

– Det har inte påpekats från annat håll så jag skulle tro att den här anvisningen inte korrigeras. Det ser ut som att klargörande anvisningar är på väg. Vi ska se till att det blir rätt då.

Karppanen säger att riktlinjerna utgått från att i normala fall kan en klient inom hemvården besökas av många hemvårdare. Förhoppningen är, att kommunerna bildar mindre team som ansvarar för ett begränsat antal klienter.

– Att personal inom hemvården ofta byts är förstås en svår omständighet, men syftet med anvisningarna var inte att ta ställning till det. Vi har inte så långt fått respons om den saken.

Vad innebär att försöka minimera antalet vårdare per klient? Finns det någon begränsning för hur många hemvårdare som får sköta en och samma klient?

– Något detaljerat antal ges inte i anvisningen. Vi hoppas att så få människor som möjligt ska besöka enskilda sjuttioåringar, och äldre, i deras hem, men kommunerna agerar enligt förutsättningarna.

En handfull vårdare per klient

Vilka är då dessa förutsättningar? Kommuntorget ringer äldreomsorgschef Camilla Bergman-Kärpijoki i Pargas. Hon säger att staden läst anvisningarna så, att varje klient ska besökas av så få hemvårdare som möjligt.

– Att en klient skulle ha en och samma vårdare är omöjligt, eftersom hemvården är skiftesarbete och vi dras med sjukfrånvaro och så vidare. Ute på Iniö och Houtskär är det möjligt, men inte i Pargas.

Staden har försökt minimera antalet hemvårdare per klient genom att dela in personalen i mindre moduler. Varje modul har högst sex närvårdare och två sjukskötare, och inom modulen har varje klient en egenvådare som strävar att besöka klienten varje dag. På så sätt försöker Pargas komma ner till fyra eller fem hemvårdare per klient.

För all vårdpersonal finns strikta anvisningar om att minsta misstanke om sjukdom ska få dem att stanna hemma. Bergman-Kärpijoki säger att i dagsläget är inte sjukskrivningen bland hemvårdspersonalen högre än vanligt.

Munskydd och handskar saknas

Det som däremot oroar är bristen på munskydd och handskar. När Kommuntorget talar med Bergman-Kärpijoki på tisdag eftermiddag är situationen den, att hemvårdspersonalen inte kan använda skydden i alla lägen – på grund av att det inte finns tillräckligt.

– Personalen är ivrig att använda men då vi inte har tillräckligt följer vi sjukvårdsdistriktets anvisningar och använder endast om klienten är sjuk.

När Pargas får nödvändig skyddsutrustning är oklart. I måndags meddelade Social- och hälsovårdsministeriet att försörjningsberedskapslagren öppnas för att säkerställa tillgången på medicinsk skyddsutrustning, men innan den når Pargas får Bergman-Kärpijoki och hennes kollegor leva med kritik från klienter och anhöriga, som gärna skulle se ett konstant bruk av skyddsutrustning.

– Det är svårt när vi får olika direktiv av ministeriet och av sjukvårdsdistriktet. Vi hamnar mellan barken och trädet. Det gäller också personal på hälsovårdscentralen. De byter munskydd en gång per dag och inte efter varje patientbesök, som rekommenderas. Vi kommer också att behöva skyddsglasögon och skyddskläder.

Elevassistenter till hemvården

 Hur ser det ut med personalresurserna ifall vårdare börjar insjukna?

– Vi har diskuterat omplaceringar inom staden och äldreomsorgen har uttryckt intresse för att ta emot personal från bildningssidan, till exempel elevassistenter som vi kan utbilda. Bland elevassistenterna finns också de med närvårdarutbildning, och de får hantera läkemedel.

Omplaceringar prioriteras i Pargas. Att säga upp eller permittera är ett sista alternativ. Bergman-Kärpijoki säger att äldreomsorgen kommer behöva personal, också på stadens boendeenheter.

Andra möjligheter som diskuterats är att Röda Korsets volontärer kan utbildas och rycka in på boendeenheterna. Vad gäller utbildningen har tanken väckts att yrkesskolan Axxells närvårdarutbildning i Pargas kunde kopplas in. För tillfället sköter Pargas utbildningen internt, med hjälp av farmaceuter.

Ångesten och missbruket ökar

 Har du en uppfattning av hur ensamma era klienter är, då anhöriga och vänner väljer att inte besöka på grund av smittorisken?

– Det är ett stort antal som är väldigt ensamma, och vi har telefonlinjerna överbelastade med samtal från oroliga anhöriga som undrar om hemvården klarar av situationen. Vi har också oroade äldre som har ångest. Vi ser att alkoholmissbruket ökar bland de klienter som har sådana problem, och vi försöker få mer stödresurser till dem.

Bergman-Kärpijoki säger att man utreder om stadens kulturenhet kunde tas med i aktiverandet av äldre, och försöka hitta meningsfulla aktiviteter i vardagen.

– De blir väldigt inaktiva. Hemvården hinner gå ut på promenad med den, själva vågar de inte och inte heller deras anhöriga vågar.

Hon tillägger att också antalet hemvårdsbesök ökar, då äldreomsorgens dagvårdsverksamhet stängt och de minnessjuka personer som deltar i den kräver tillsyn. För att underlätta situationen har dagvårdsverksamhetens personal tagit med i hemvården.

Personal med hälsoproblem oroade

 Hur klarar personalen situationen?

– Hittills rätt bra. Informationsgången fungerar och det är en trygghet för dem att veta att de har förmännens stöd. Det finns oro över den bristfälliga skyddsutrustningen, och bland personalen finns personer med hälsoproblem – astmatiker och diabetiker – som skulle vilja stanna hemma. Men vi följer sjukvårdsdistriktets anvisningar och håller dem i arbete. Det kommer mycket frågor om detta, om var vi drar gränsen för när personal kan stanna hemma på grund av en grundsjukdom. Problemet är, att om de inte är i jobb så förlorar vi mycket personal.

De måste alltså riskera sin egen hälsa för dem som har ännu bräckligare hälsa?

– Ja och jag upplever att det är en svår situation. Samtidigt har det sagts till mig att astmatiker och diabetiker som i övrigt är vid god hälsa inte hör till riskgruppen. Men det hjälper inte dem, de är oroliga trots det och det är en knepig balansgång.

Bergman-Kärpijoki säger att hon gärna skulle se tydliga direktiv från Social- och hälsovårdsministeriet vad gäller denna grupp av hemvårdare.

Kommuntorget ställer frågan till Satu Karppanen, konsultativ tjänsteman på ministeriet, som svarar:

– Astma eller diabetes förhindrar inte per automatik att man jobbar inom hemvården. Arbetsgivaren bedömer personens arbetsförmåga i relation till arbetsuppgiften och de risker den medför. Om nödvändigt bedömer arbetstagarens läkare hens hälsotillstånd och arbetsförmåga.