Analys: Finlands superkraft är den bästa grundläggande utbildningen
Illustration: Sebastian Dahlström
Städerna och kommunerna i Finland befinner sig i väldigt olika situationer. För en del finns utmaningarna i en allt mindre och allt äldre befolkning, med alla de utmaningar det för med sig. För andra är utmaningarna de motsatta: inflyttning, ett ökat behov av skola och dagvård och ett konstant investeringstryck. Och i vissa kommuner står det mest stilla, en viss inflyttning garanterar en jämn ström elever till skolorna trots att årskullarna blir mindre.
Oberoende av kategori, så står kommunerna inför ekonomiska utmaningar de kommande åren och vikten av goda strategier, som också genomförs, ökar.
Vad är det då som skapar en konkurrenskraftig kommun i dag? När en stor del, ekonomiskt sett, av den kommunala servicen flyttats till välfärdsområdena så har våra kommuner fått en allt större bildningsprägel. Hur väl man sköter bildningssidan är förstås inte hela nyckeln till framgång men spelar nog en stor roll. En god stadsplanering är givetvis också viktig. En trivsam omgivning, och en välskött miljö är faktorer som påverkar. Men jag vågar ändå påstå att en god skolstig hör till de viktigaste sakerna en kommun kan göra bra.
Finland har traditionellt klarat sig bra i bland annat Pisa-undersökningen. I de senaste undersökningarna har vi ändå sett en oroväckande trend. Skillnaderna mellan pojkar och flickor ökar, och skillnaderna i socioekonomisk status syns tydligare. Regeringen vidtar nu åtgärder som tacklar just dessa utmaningar.
Vid den här regeringsperiodens slut kommer vi att satsa 200 miljoner euro mer på den grundläggande utbildningen. Den viktigaste ändringen som vi gör, och som träder i kraft från och med augusti 2025 är det förnyade stödet i lärandet inom såväl för- och grundskolan. Det handlar om att stärka elevernas rätt till stöd med låg tröskel och i rätt tid. Vi ser att allt fler elever behöver pedagogiskt stöd och att det system som vi har byggt upp inte på alla sätt kan stödja våra barn och unga. Den administrativa bördan minskar också rejält, vilket är något kommunerna efterfrågat. Totalt satsar vi 100 miljoner euro per år på stödet i lärandet inom för- och grundskolan och jag är övertygad om att förändringarna kommer att stärka de grundläggande färdigheterna. Att få stöd med lägre tröskel och direkt när det behövs är helt avgörande. Samtidigt finns det ett behov av att satsa mer tid på det vi kallar de grundläggande färdigheterna: läsning, skrivning och räkning. Det gör vi genom att lägga till två årsveckotimmar till modersmål och litteratur samt en årsveckotimme till matematik inom de lägre årskurserna. Inom Svenskfinland har många kommuner redan satsat fler timmar på särskilt modersmål och jag undrar om inte det här har ett samband med att de svenskspråkiga skolorna nu klarar sig lika bra som de finskspråkiga inom modersmålet i den senaste PISA-undersökningen.
Jag vill också lyfta upp segregationen inom våra skolor och kommuner. Det här är ett ökande problem som vi ser i såväl nationella som internationella undersökningar. Regeringen har beslutat att fastställa en jämn nivå på den så kallade jämställdhetspengen till kommunerna. Det är en viktig satsning som ger kommunerna en möjlighet till mer långsiktiga åtgärder. Vi fokuserar nu också på både den förberedande undervisningen och på undervisningen i svenska eller finska som andra språk.
När integrationstjänsterna nu flyttats till kommunerna kan vi också bättre visa på möjligheterna att integreras på svenska. Det är viktigt inte minst eftersom vi inte vill att den svenskspråkiga skolstigen ska skilja sig från den finska – och samhället runtomkring oss. Här finns mycket jobb att göra och det är viktigt att vi också delar de erfarenheter som finns mellan kommunerna.
Nyligen publicerades PIAAC-undersökningen (Programme for the International Acessment of Adult Competencies) som genomförts av OECD. Undersökningen kallas ibland vuxen-Pisa, då den ser på liknande saker som Pisa-undersökningarna, men fokuserar på den vuxna befolkningen. Finland klarar sig här bäst i världen när det gäller de grundläggande färdigheterna att läsa och räkna. Det här är förstås ett bevis på att mycket gjorts, och mycket görs rätt inom bildningssektorn i Finland. Vi utmärkte oss dessutom med att resultaten förbättrats på 10 år, nånting man kanske inte skulle tro om man lyssnar till debatten om alltings elände som ibland dominerar etern här hemma.
Också när det gäller förtroendet i samhället rankas Finland högt. Vi ligger näst högst då man mäter hur vi litar på andra. Jag är övertygad om att allt det här hänger ihop. En förtroende för att samhället fungerar, ett förtroende för kommunernas arbete gör också i slutändan att skolan har lättare att nå sina mål.
En central framgångsfaktor i den finländska skolan är våra lärare. De reformer som vi genomför har också som mål att ge mer arbetsro åt lärarna. Våra lärare förtjänar allt stöd och all respekt för den helt avgörande roll de spelar i vårt samhälle. Det är viktigt att vi ser till att läraryrket också i framtiden är attraktivt och att förutsättningarna för att lära stärks. Kommunerna har förstås här ett stort ansvar. Våra lärare behöver trivas på sina arbetsplatser, och här behöver kommunerna vara aktiva. Läraren behövs, och vår uppskattning visar vi genom att se till att arbetsvillkoren är så goda som möjligt, att arbetsmiljön är sporrande och att lärare har de verktyg som behövs.
Ett sätt att underlätta lärarens vardag är regringens lagförslag om att begränsa användningen av telefoner och mobila enheter i skolorna. Enligt förslaget är telefoner och andra mobila enheter i grunden förbjudna på lektionerna, förutom om läraren ger lov att använda dem i undervisningssyfte. Det handlar om ett konkret sätt att skapa arbetsro i skolan. Både lärare och elever har berättat om hur telefonerna stör koncentrationen. Här handlar det ändå inte alls om att vända ryggen till digitaliseringen, eller att blunda för behovet av digital kompetens. De är helt grundläggande färdigheter och skolan har en viktig roll i hur dessa färdigheter lärs ut.
Det handlar inte bara om vanlig traditionell inlärning. Skolan är också till för att man ska lära sig att hantera sociala situationer, att fungera i grupp och umgås med andra. Därför hoppas jag att skolorna skall utnyttja den möjlighet som lagförslaget ger att i skolornas ordningsstadga begränsa användningen av mobiler även under rasterna. Här har vi vuxna nog också ett ansvar att visa på gott exempel. Alltför ofta tar telefonen upp en för stor del av vår vardag.
Under det här året pågår också ett framtidsarbete för grundskolan. En parlamentarisk uppföljningsgrupp har påbörjat sitt arbete för ett knappt år sedan. Målsättningen är att skapa en vision för att utveckla grundskolan på lång sikt. Framtidsarbetet tar fasta på tre teman: Artificiell intelligens och teknik, Grundläggande färdigheter och lärande och Ekologisk och social hållbarhet.
Jag är glad över de många satsningar som görs. I vårt samhälle delar vi brett, över partigränserna, den grundläggande insikten om att bildningen är grunden till vår framgång, och att vi måste satsa på den.
Den finländska samhällsekonomin är pressad. Det har knappast undgått någon. Vi måste komma till en situation där statsbudgetens inkomster och utgifter närmar sig varandra. Under den förra regeringsperioden växte statsskulden med 40%. Det var en exceptionell tid, med flera globala utmaningar som krävde stora insatser av staten. Det syns i våra ränteutgifter och gör också att det är bråttom med att sy ihop det budgetunderskott vi har.
Också i år måste Finland låna mer än tio tusen miljoner euro för att det ska gå ihop, det är inte hållbart.
Samtidigt är det klart att samhällsekonomin trots allt inte räddas bara genom att vi sparar. Det vi behöver är en hållbar tillväxt som garanterar att inkomstsidan i statsbudgeten ökar. Regeringen har gjort en mängd åtgärder som på sikt kommer att leda till just det här. Och fler åtgärder är på kommande. Men nyckeln till den mest grundläggande förutsättningen för att det här ska lyckas finns i våra städer och kommuner. Jag håller fast vid min tes om att den grundläggande utbildningen är nyckeln, både på kort och lång sikt. Verkligheten i kommunerna är alltså både utmanande och hoppingivande. Det kan tyckas paradoxalt, men det är helt sant. För att få en attraktiv kommun behöver många saker vara välordnade. Skolans roll kommer att öka i den här ekvationen. Finland ska visa väg, och bygga vidare på sin superkraft – världens bästa skola.
