Så har befolkningen ökat och minskat i Svenskfinland i år — positivt trendbrott för landsbygden

Bilden från Dalsbruks hamn i Kimitoöns kommun.
Bilden från Dalsbruks hamn i Kimitoöns kommun.
5.8.2020

Flyttningen mellan kommunerna visar att städer gynnas av närheten till huvudstaden.

Statistikcentralens kvartalssiffror över flyttrörelsen i Finland uppvisar något av ett trendbrott. Urbaniseringen har inte stannat upp, och Helsingfors har fortfarande dragningskraft, men nettoflyttningen visar att storstäderna tappar befolkning till de kringliggande kommunerna.

Det här syns också i statistiken för de tvåspråkiga städerna och kommunerna (se tabellen nedan), där Vanda dominerar. Men Kyrkslätt, Sibbo, Borgå och Raseborg har också vunnit på flyttrörelsen.

Noteras bör trots allt, att även om Helsingfors tappat befolkning till övriga städer och kommuner så växer huvudstaden: under årets två första kvartal med 1 560 invånare.

[Artikel fortsätter efter tabellen]

Till tidningen Maaseudun Tulevaisuus säger forskaren Timo Aro att även om det andra kvartalet brukar vara starkt för landsbygden så är årets andra kvartal exceptionellt. Såväl större som mindre kommuner uppvisar en nettovinst av flyttrörelsen.

Aro tror inte att coronavirussituationen ensam kommer att vända på urbaniseringstrenden. Troligare är att urbaniseringstrenden fortsätter men att befolkningen koncentreras till större områden, det vill säga också till kommuner och städer i nära anslutning till storstäderna.

 Epidemin var en utlösande faktor

 Christell Åström, konsultativ tjänsteman på Jord- och skogsbruksministeriet och generalsekreterare för landsbygdspolitiska rådet, är inne på samma spår och noterar att det är den stadsnära landsbygden som vunnit mest på trendbrottet.

— Ingen bestämmer sig hux flux för att flytta. Coronaepidemin har varit en utlösande faktor, men att flytta har säkert varit ett alternativ som folk övervägt en längre. I och med att en del fattar det beslutet vågar säkert fler ta samma beslut. Det är också kopplat till möjligheten att jobba på distans, som fungerat bra på de flesta arbetsplatser. Trenden har chans att bli bestående tack vare att den möjligheten finns.

Åström säger att situationen ingalunda varit tröstlös innan årets trendbrott. Finländare är så kallat multilokala, det vill säga att många har fritidshus och spenderar stora delar av året i en kommun som inte är bostadsorten.

Många känner sig också som invånare i två kommuner, men eftersom det i dagsläget inte är möjligt att vara skriven på flera orter blir statistiken något skev, säger Åström.

— Kommunerna där fritidshusen finns måste anpassa servicen enligt fritidsboarna, men deras antal syns inte i statistiken trots att så borde vara fallet. Vi har känt till detta redan länge, men i och med epidemin har också allmänheten blivit varse om det. Klart att urbaniseringen fortfarande finns kvar, men våra forskare säger att den går i vågor, till och med mattas av.

Flexibla lösningar och bredband

Möjligheten att vara skriven i två kommuner har utretts men konstaterats vara oförenligt med grundlagen. Åström säger att verkligheten trots allt beaktats, bland annat i social- och hälsovårdsreformen men också att mer flexibilitet behövs.

Det här gäller också den nationella landsbygdspolitiken, fortsätter Åström. Städer är olika, och det gäller även landsbygdskommuner. Det behövs skräddarsydda beslut för att skapa livskraftiga områden.

All service kan inte finnas överallt, men det kan pareras genom att involvera den tredje sektorn, säger Åström och ger som exempel 4H-klubbar som sköter skolornas eftermiddagsverksamhet.

Det distansarbete som epidemin tvingat fram har understrukit vikten av fungerade nätuppkopplingar. Hela Finland behöver bredband, också för att mycket av den framtida servicen kommer att vara digital och för att det mobila 5G-nätet inte är ett alternativ för glesbygden.

Det här har diskuterats länge, och försökts lösas också på lokal nivå med blandat resultat. Det behövs alltså ett nationellt beslut om bredband för alla?

 — Vi har förespråkat en koordinerad tvärsektionell arbetsgrupp. Vi vet att marknaden inte kan sköta det här överallt, och vi vet att det satts statliga pengar, kommunala pengar, EU-pengar och folks egna pengar på att bygga ut bredbandet. Nu måste vi se över vilka möjligheter det finns för marknaden att sköta detta, vilka kostnaderna är och hurdan nationell strategi som behövs på lång sikt. Men först måste vi förstå vad dagsläget är. Finland vill vara bra på digitalisering, och vi behöver infrastrukturen för det.

Hur optimistisk är du vad gäller den nuvarande trenden för landsbygdens del?

— Jag var optimist också före det här, men jag är också realist och vet att det finns områden som inte mår bra. Jag hoppas att trenden håller i sig. Vi har ett fantastiskt mångsidigt land och våra naturresurser finns på landsbygden. Om vi ska utnyttja dem på ett hållbart sätt måste landsbygden vara befolkad. Men det handlar inte om antingen-eller. Vi behöver också livskraftiga städer. Båda måste må bra för att Finland ska må bra.