Kommunernas kris befaras drabba viktiga föreningar – ”Många människors liv blir fattigare”

14.11.2019

Paraplyorganisationen Soste slår larm om att stödet till social- och hälsovårdsföreningar skärs med långsiktiga konsekvenser.

Den krisande kommunekonomin ställer till det för föreningar som är beroende av kommunernas ekonomiska stöd.

Föreningen Soste, som är en paraplyorganisation för social- och hälsovårdsföreningar, varnar att om kommunerna kortsiktigt skär i stödet för kommunerna så kommer det på lång sikt att resultera i högre social- och hälsovårdskostnader.

Soste påminner om att det förebyggande och främjande hälsoarbetet i många kommuner sköts av föreningarna. Enligt organisationens egen undersökning i fjol får ungefär hälften av kommunernas lokala social- och hälsovårdsföreningar stöd.

Karta med antalet social- och hälsovårdsorganisationer landskapsvis.

Sostes vice generalsekreterare Anne Knaapi tar det som ett tecken på föreningarnas betydelse. Genom nätverk och volontärer möter föreningarna kommuninvånarna i deras vardag.

– Ju närmare lokalnivån och klienterna man arbetar, desto bättre kan man svara på deras behov, säger Knaapi i ett pressmeddelande.

”Staden utnyttjar oss”

Sostes syn på de lokala social- och hälsovårdsföreningarnas betydelse, och farhågan att den inte uppskattas i form av tillräckligt ekonomiskt stöd, återspeglas av Anki Sundqvist, verksamhetsledare för föreningen Contact i Jakobstad.

Contact är medlem i Psykosociala förbundet och bedriver rehabiliterande och aktiverande verksamhet på allaktivitetshuset Algården, som föreningen äger. Contact är beroende av stöd från Social- och hälsoorganisationernas understödscentral Stea. Men för att det stödet ska säkras måste kommunerna också stöda verksamheten, och det stödet visar en nedåtgående trend, säger Sundqvist.

År 2017 sökte Contact ett stöd på 15 000 euro av staden Jakobstad. Föreningen beviljades 10 000 euro, men fick sedan hela summan efter en tilläggansökan.

I fjol upprepades processen och stödet landande på 12 500 euro. I år har Jakobstad stött Contact med 10 000 euro, och det finns inget tecken på att tilläggansökan på 5 000 euro skulle beviljas.

Sundqvist misstänker att det faktum att staden gick i borgen för ett lån som Contact behövde för att renovera Algården ligger bakom det minskade stödet i år. Om så är fallet är det fel tänkt, säger hon.

– Jakobstad skulle få straffavgifter av staten om Contact inte tog emot stadens klienter för aktiverande verksamhet. Staden utnyttjar oss. Vi hade 4 900 besök i fjol ligger på samma nivå i år. Också personer som vi inte får något stöd för besöker oss. Vart skulle alla dessa personer ta vägen om vi inte fanns?

Framtidsutsikterna är dystra, för Sundqvist befarar att Stea och Veikkaus, som stöder verksamheten via Stea, kommer att skära i bidragen. Bidragen finansierar två anställdas löner och största delen av verksamheten.

Övrig finansiering kommer från stiftelser och fonder samt städer och kommuner i närområdet.

Tredje sektorn är viktig

Kristina Stenman, stadsdirektör i Jakobstad, vill inte kommentera stadens stöd till enskilda föreningar. Hon säger ändå att staden strävar efter att inte skära i stöden, och speciellt inte till föreningar inom social- och hälsovården.

Vad gäller andra föreningsstöd kan det vara skäl att se över dem, säger Stenman, men påpekar att en del av stöden också kommer från testamenterade medel, via fonder, och belastar på så sätt inte staden.

– Tredje sektorn gör ett viktigt jobb, och vi vill att den verksamheten upprätthålls. Den stora frågan är snarare vad som händer om social- och hälsovårdsreformen blir och landskapen tar över vården. Hur kommer de att förhålla sig till stöden till föreningarna?

Lägerverksamheten drabbas

Kommuntorget ringer runt till andra föreningar i Svenskfinland för att pejla läget. I Pargas säger Anna Öhman, kassör för DUV i Västra Åboland som erbjuder verksamhet och stöd för personer med funktionsnedsättning, att det ekonomiska stödet från staden har minskat genomgående.

Visserligen beviljades DUV stöd av Pargas i januari i år, men inte den summa man sökte. Och ansökan om stöd för ett kulturprojekt beviljades inte alls, säger Öhman. En ljusglimt är att DUV får använda dagvårdsenheten Solgläntans lokaler gratis.

Lisbeth Hemgård, verksamhetsledare för intresseorganisationen FDUV, dit DUV i Västra Åboland hör, håller med om att många kommuner är bra på att upplåta lokaler gratis för föreningarnas verksamhet.

Men signalerna från fältet tyder trots allt på att kommunerna minskar på stödet. Hemgård säger att om det inte vore för de finlandssvenska fonderna och stiftelserna så skulle FDUV:s verksamhet vara betydligt blygsammare.

Lisbeth Hemgård. Bild. FDUV

Ett exempel på kommunernas åtstramning är FDUV:s lägerverksamhet. Tidigare köpte kommunerna lägerverksamheten, och då deltog upp till 500 personer i verksamheten. Men efter hand har kommunerna övergått till ett sorts behovsprövande system. Det innebär att varje intresserad måste enskilt söka om stöd från kommunen för att delta i lägerverksamheten. Konsekvensen, säger Hemgård, är att färre personer deltar i lägren.

– Intresseorganisationens uppgift är att ge dessa personer möjligheten till ett aktivt liv. Många av dem bor på gruppboenden och kan inte planera aktiviteter som du och jag. Om stöden till verksamheten minskar är det många som får ett fattigare liv.

Det finns undantag bland kommunerna, säger Hemgård och nämner Helsingfors stad, som fortfarande betalar för FDUV:s lägerverksamhet om än inte lika mycket som tidigare. Men det är mer än vad andra kommuner gör.

HÅLL KOLL PÅ KOMMUNSEKTORN.
Beställ Kommuntorgets nyhetsbrev här