Genom parader och samlingar har Priderörelsen lyft upp berättelser och erfarenheter som annars skulle förbli osynliga för många av oss. (Foto: Pixabay)

I Tove Janssons berättelser bor muminfamiljen och deras vänner i vackra och lugna Mumindalen. I berättelserna råkar figurerna ofta ut för farligheter och andra sorters överraskningar och problem uppstår. Ibland söker figurerna sig till och med frivilligt ut på äventyr för att bryta idyllen och stillheten i sin dal.

Ett återkommande tema i berättelserna är att muminfamiljen ofta får besök av de mest märkliga gäster, som alltid har något viktigt att förmedla. Gästerna erbjuds då att stanna för att vila upp sig i Mumindalen.

I landet – eller dalen – där jag bor tillsammans med min familj och vänner, hör vi så gott som dagligen om vikten av att acceptera och uppskatta varandra som vi är. Också vår dal, omfamnad av lugna skogar och glittrande vatten, vill vara en spegelbild av en värld där alla känner sig välkomna och uppskattade.

Vackra ord i festtal räcker inte

För oss är likabehandling självklart. Det är ett begrepp som i sin kärna är enkelt, det handlar om att alla individer ska ha samma möjligheter och behandlas rättvist och fördomsfritt. Vårt gemensamma ideal är ett land eller en dal, där ingen är mindre eller mer än den andre, där våra olikheter accepteras. Hur härligt klingar inte sången i festtalen i vår dal. På älskat modersmål.

Men jämlikhet som går hand i hand med likabehandling och inkludering dyker djupare än så i samhällets struktur.

Handen på hjärtat, hur inkluderande är vi egentligen i vår dal? Det räcker nämligen inte med enbart en önskan eller ett festtal om att alla ska behandlas lika. Vi måste också ha som mål att alla människor ska ha lika tillgång till livets resurser och samma möjligheter som vi. Precis som i Mumindalen bör vi välkomna nya människor och acceptera olikheter. Är vi beredda att ändra på oss själva och vår omgivning och erbjuda andra tillgång till dalens skydd och skönhet?

Att acceptera är steg ett, att inkludera steg två. Ja, jag vet. Det är lättare sagt än gjort.

Priderörelsen utmanar oss att vara modigare

Genom parader och samlingar har Priderörelsen lyft upp berättelser och erfarenheter som annars skulle förbli osynliga för många av oss. Priderörelsen utmanar normer och föreställningar, på samma sätt som när Lilla My i Mumindalen utmanar oss att tänka större och vara modigare. Rörelsen är så mycket mer än en kamp för sexuellt likaberättigande.

Pride är en tid för fest. Pridefestivalerna som firas runt om i världen är kraftfulla manifestationer av kärlek, acceptans och mänskliga rättigheter. Människor från alla livets hörn samlas för att fira mångfalden i vår mänskliga identitet.

Varje individ är värdefull

För oss i dalen, är varje Individ unik och värdefull, oavsett om hen är hemul, filifjonka eller hattifnatt. Pride är en påminnelse om att alla förtjänar att leva fritt utan rädsla för diskriminering. Pride påminner oss om att kämpa för en värld där jämlikhet inte bara är en avlägsen dröm, utan en verklighet.

I vår dal där ingen dag är den andra lik, och där varje äventyr lär oss något nytt om oss själva och varandra, är de grundläggande värderingarna nyckeln till vår gemensamma lycka och vårt välbefinnande.
Likabehandling och jämlikhet får inte bara vara fraser i ett festtal eller politisk demagogi. Vi talar om fundamentala mänskliga behov, nödvändiga för att alla ska kunna leva sina liv till fullo och för att vår dal ska överleva.

Likheterna är större än olikheterna. Så låt oss lära oss av Priderörelsen och sträva efter att sprida dess budskap om kärlek, acceptans och lika rättigheter, inte bara under festivalen, utan varje dag. I en värld där alla behandlas lika och med respekt kan var och en finna en plats att kalla sitt hem, precis som i Mumindalen.

Fotonot: Kaffe med Uffe @Pride

Vad kan och borde kommunen göra för mångfalden i kommunen? Har Pride en roll i detta arbete? Hur gör vi så att detta inte bara handlar om deklarationer, utan om konkret arbete och åtgärder i vardagen?

Välkommen med på Kaffe med Uffe den 19 juni kl. 8.30 med Kommunförbundets direktör Ulf Stenman. I morgonkaffet deltar Lina Bonde och Oscar Ohlis. Bonde är ordförande för Regnbågsalliansen som arbetar för HBTQIA+-personers rättigheter och välmående i Finland. Ohlis är utvecklingschef vid Kommunförbundet och har själv erfarenhet av mångfaldsarbete från många olika sammanhang.

Anmäl ditt deltagande här.