Karin Ihalainen: Första faderlösa farsdagen

Min pappa gick bort i våras. Han var till åldern kommen och sliten av många sjukdomar. När jag satt vid hans dödsbädd, de allra sista dagarna av hans liv, smekte han min arm och viskade trött:

– Som en sommardag svepte livet förbi.

Pappa växte upp i den delen av landet där sommardagarna var efterlängtade, men få. Jag vet att pappa var tacksam över livet för hans sista ord till mamma var:

– Vi har haft ett bra liv. Jag är tacksam för varje sekund.

På söndag firar vi farsdag. För mig är det första gången jag gör det genom att tända en lykta på pappas grav. Jag hedrar hans minne och är tacksam för att han fanns i mitt liv ända tills i år.

I Finland finns det 1,3 miljoner pappor varav en halv miljon också är morfar eller farfar. De flesta papporna har två barn. Det innebär flera miljoner farsdagskort, presenter och tårtor om alla pappor skulle firas. Tyvärr är det många pappor och barn som inte har en bra relation. Kanske som ett arv från tidigare generationer eller som ett resultat av en smärtsam familjesplittring.

Som klasslärare har jag träffat många elever som saknat en bra pappa-relation, som bara träffat sin pappa sporadiskt eller inte alls. Över 100 000 finländska pappor är av olika orsaker distanspappor. Hur farsdags-temat behandlas i daghemmen och skolorna bör noggrant övervägas. Farsdagskort kan vara mycket smärtsamma att tillverka.

I Finland finns det 1,3 miljoner pappor varav en halv miljon också är morfar eller farfar.

Min pappa har betytt mycket för mig. Han har på många sätt visat mig en bra väg att vandra och fått mig att tro att jag kan om jag vill och att allt är möjligt. Jag känner stor tacksamhet till min pappa och har tack vare vår goda relation en bättre förståelse för mig själv.  

Den svenska författaren och poeten Bo Setterlind ber oss i sin dikt Uppmaning till hänförelse att ta vara på livet. För att det är så kort. Den här dikten tyckte min pappa mycket om och reciterade då och då. På senaste tid har dikten ofta kommit i mitt medvetande. Den har tröstat och väglett mig. När jag tänker på den tid poeten levde i (1923–1991) så inser jag att hans prövningar var desamma som vi nu står inför.  Sjukdom, krig och fattigdom hotade mänskligheten. Trots det, eller kanske just därför, uppmanar poeten oss att ta vara på tiden och våra medmänniskor. Han ber oss älska i stället för att bråka. Att aktivt ta vara på livets glädjeämnen, att sjunga och dansa tillsammans.

Det här var min pappas livsfilosofi och det är min farsdagshälsning i år. Till oss alla.

Ta vara på livet – det är gränslöst kort.