Björn Månsson: Vårens kommunalval är ett ödesval för svenskan i huvudstaden
Det är kanske lite slitet att kalla kommunalvalet i april ett ödesval för SFP i Helsingfors – och därmed för svenskans positioner i huvudstaden. Men det är icke desto mindre sant.
SFP har nu fem mandat i stadsfullmäktige. Invalda från andra partier är faktiskt inte mindre än åtta svensk- eller helt tvåspråkiga ledamöter, nästan alla valda med i huvudsak finska röster: två i Saml, en i SDP, en i Centern, en i Rörelse nu, och hela tre i VF. Åtminstone under mina åtta år i stadsfullmäktige har det ändå aldrig hänt att någon av dessa skulle ha tagit något initiativ i ett ärende av särskilt svenskt intresse.
Utan den positionen har ett parti svårt att göra sig gällande i t.ex. budgetberedningen.
Fem mandat av sammanlagt 85 har hittills rent valmatematiskt räckt till för den plats i stadsstyrelsen som är avgörande för inflytandet på besluten i staden. Utan den positionen har ett parti svårt att göra sig gällande i t.ex. budgetberedningen. I stadsfullmäktige är det i allmänhet svårt att få igenom ändringar i stadsstyrelsens cementerade förslag.
I den nuvarande stadsstyrelsen har Samlingspartiet fem mandat, De gröna fyra, SDP och VF två var, och Sannfinländarna och SFP ett var. I senaste kommunalval 2017 fick Sannfiländarna ett mandat mer än SFP i stadsfullmäktige, men efter att de två dåvarande ministrarna hoppade av till de blå återtog SFP sin ställning som femte störst parti i staden. Men då en i den blå duon nyligen blev utnämnd till kommundirektör i Kannus inträdde en sannfinsk ersättare, vilket betydde att det partiet nu har lika många ledamöter som SFP.
Det betyder att risken finns för att detta, för svenskan allra värsta parti, i allra värsta fall lyckas tränga ut SFP ur stadsstyrelsen.
Oberoende av hur kommunalvalet i övrigt utfaller, tyder alla gallupar på att Sannfinländarna med sin helsingforsiska partiledare i spetsen kan gå kraftigt framåt i valet i april. Det betyder att risken finns för att detta, för svenskan allra värsta parti, i allra värsta fall lyckas tränga ut SFP ur stadsstyrelsen.
Så illa får det inte gå, och SFP kommer att sätta alla klutar till för att stärka sin position i fullmäktige och därmed också i stadsstyrelsen.
En första förutsättning för framgång är att kandidatnomineringen lyckas väl. Av de sittande ledamöterna har hittills bara jag låtit mig nomineras, men alla utgår ifrån att också de övriga fyra ställer upp för återval. Bland dem finns ju partiets riksdagsledamot från Helsingfors, en av partiets vice ordförande och den sittande medlemmen i stadsstyrelsen, så det bör vara en självklar plikt för dem att ställa sig till fortsatt förfogande.
Med ganska precis 19 000 röster fick SFP senast alltså fem mandat, medan Sannfinländarna erövrade sina sex mandat med närmare 22 000 röster. Skillnaden var således knappt 3 000 röster.
Det behövs stöd över språkgränsen, ja -gränserna.
Antalet röster som behövs för ett mandat varierar förstås från val till val, beroende på valdeltagandet. Klart är ändå att de röstberättigade av de 37 000 svenskspråkiga i Helsingfors inte räcker till för att stärka SFP:s positioner från de nuvarande, särskilt som ju inte alla svenska väljare röstar på partiet. Det behövs stöd över språkgränsen, ja -gränserna.
Vi har redan några kandidater med finska som modersmål. Nog för att vi svenskspråkiga kandidater brukar samla många finska röster, vi också – med vår riksdagsledamot i spetsen.
Vi har också flera invandrare, ”nyhelsingforsare”, som kandidater, av vilka en redan är andra ersättare i stadsfullmäktige och därmed gruppmedlem. Inflyttade EU-medborgare har ju rösträtt från början, och övriga inflyttade just i kommunalval efter att ha bott här i två år. Tyvärr har bara drygt 20 procent av dessa röstberättigade invandrare hittills utnyttjat sin rösträtt.
Men det handlar alltså inte bara om ett partis positioner, utan om svenskans, i vår huvudstad.
Alla partier är förstås ute efter denna röstpotential. Men det är ju mer än naturligt att andra språkgrupper väljer det parti som har över hundraårig erfarenhet av att driva en mindre språkgrupps sak. Och dessutom är ett liberalt parti, som står för tolerans, respekt och allas delaktighet i samhället.
Nå, nu blev det redan valreklam, så vi stannar här. Men det handlar alltså inte bara om ett partis positioner, utan om svenskans, i vår huvudstad.
Relaterade artiklar
